Bananbåt och djungelkamp

mars 6th, 2016

Paula o bananerFör ett halvt kilo kaffe, lika mycket torrmjölk, en keps och en T-tröja bytte vi till oss två bananstockar och fick en påse kokosnötter på köpet. Kokosdricka är svalkande gott. De söta små bananer som växer här är delikata. Problemen var bara att bananstockarna ofta huserar kackerlackor och andra småkryp och att alla bananer på en stock mognar samtidigt. Men vi sänkte bananstockarna i havet och lät dem hänga där en stund. Alla förskrämda kryp gick en säker död till mötes, och turligt nog är vi nu fem i besättningen och hade därmed fem magar att fylla med bananer…

Det regnar en hel del här i Mikronesien. Det är skönt och kyler ner kroppen till bara så där 29 grader. Sedan missionärerna kom hit på 1800-talet har mikronesierna på de flesta av öarna känt sig tvungna att bära kläder och därmed även vi. Långa shorts och axeltäckande T-shirt är varmt kan ni tro. Vi försöker hålla kläderna torra, rör oss långsamt för att förhindra svettströmmar, men misslyckas oftast.

En dag skulle vi på lång-hike till ett vattenfall och klädde oss inför klättringen även i strumpor och gympadojor. De första kilometrarna gick det fint att vandra på en snårig stig och hoppa på stenar över vattendraget. Allteftersom vi kom högre upp slöt sig djungeln kring oss. Vi blev tvungna att följa en djupnande ravin, delvis vada i vatten och ge upp de dittills torra skorna. Några kilometer till och vi hade blöta shorts men tröjan och ryggsäcken var nästan torra. Strömmen blev allt stridare och vi måste korsa vattenhålor. Axelpartiet var fortfarande torrt. När vi väl stod där efter flera timmars kämpande uppför ravinen och såg ett fantastiskt vatten spel med flera olika fall runt oss fanns det ingen tvekan. Vi kastade oss alla fem, med kläderna på, i en härligt svalkande pool under det största vattenfallet.

En atoll är ett korallringrev med vajande palmer och en lagun i mitten. Kosrae är inte en atoll, som de flesta öar vi hittills besökt, utan en yngre djungelklädd hög ö som ännu inte sjunkit i havet. När den väl sjunker kommer bara ringrevet att finnas kvar och en ny atoll har kommit till. De allra yngsta öarna finns på Hawaii. Där nybildas fortfarande höga vulkanöar och deras ringrev har knappt börjat växa. Om några miljoner år kommer även Hawaii öarna att vara borta och kvar finns enbart deras ännu ej påbörjade ringrev.

Nu har vi seglat i två ganska blåsiga och j-igt gungiga dygn från Kosrae till Pohnpei. Det känns ungefär som att leva i en tvättmaskin. Alla fem är vi fantastiskt stolta över oss själva och över att ha klarat överseglingen. Lite mer tribut offrades till Neptun men vad gör väl det när man korsat en bit ocean…

 

 

 

 

 

 

 

8 svar till “Bananbåt och djungelkamp“

  1. Kristina Svärd skriver:

    Hej! Så bra att ni berättar var ni har varit och vart ni är på väg, så kan vi följa er via de fina klippen på Youtube! Så spännande att få följa med på detta sätt??

  2. Elisabeth o Lars skriver:

    @ paulaotomas med medresenärer! Visste inte att ni brukar leva i en tvättmaskin???Man lär så länge man lever?Hoppas att ni tar det lugnt o inte blir för blöta- måste vara besvärligt med att jämt ha våta t-shirtar! Vi har bara blöta fötter? Blötsnö idag❄️❄️Här nappar det stora torskar?Har ni fått nåt mer stort ”wow”??

  3. Det är med stort intresse jag följer er blogg. Nu har jag en fråga… Hur har ni gjort för att inte få kackerlackor ombord? Kackerlackor verkar annars vara ett vanligt långseglar problem och jag vill verkligen inte få dem ombord!

  4. Tine skriver:

    Jag tycker absolut att ni ska vara stolta över er själva, att vara utsatta för väder med regn, vindar och vågor och helt utlämnade utan kontakt med tryggheten är säkert både svårt och skrämmande.

Lämna ett svar