Det tog bara 16 dagar från St Helena och vips var vi över Atlanten och på en ny kontinent, Sydamerika, efterlängtad och fruktad. Spännande och läskig. Alla har vi hört om mängden rån och mord i Brasilien, och om de seglare som blivit hotade med både kniv och gevär. Men vi har också hört om en härlig avslappnad livsstil, sambarytmer och världens mest kända karneval. Rio de Janeiro, nu är vi här!

Klockan var bara sju på morgonen när vi styrde in mellan två imponerande gamla fort som vaktar staden från varsin sida. Ariel IV gled i laber bris förbi Copacabana, jättestranden kantad av en räcka höghus. Redan på morgonen var det gott om folk i sanden. Vi blev, tro det eller ej, rörda näst intill tårar när jättestatyn av Kristus dök upp på toppen av ett berg och höll sina välsignande händer över staden och över oss.

Så började mötena med brasilianarna. Vi gillar dem redan skarpt, även om det mesta verkar ta lång tid och nästan ingen kan engelska. På immigration mötte oss en glad kille som underhöll oss med roliga historier medan en kvinna fixade pappren och stämpel i passet. Tullaren bad helt korrekt om alla papper och önskade oss lycka till med ett leende. Inte en enda uniform eller minsta tecken på maktbehov som i så många andra länder i världen. Hamnkaptenen fixade snabbt pappren och pratade sedan länge om Henrik Larsson och andra kända svenska idrottare. Han gillar inte Zlatan utan tyckte han är ”för komplicerad”.

På marinan ringde man direkt till Suzy som kan engelska. Hon och hennes man seglade jorden runt på sin båt ”Samba” för många år sedan. Båten är illgul och ligger bredvid oss på bryggan. Suzy kom stormande på bryggan, viftande med armarna som illustration till allt hon kan och vill hjälpa oss med. Så nu har vi redan kompisar här. Det bästa är att hon kan fixa biljetter till slutgalan av karnevalen då vi får sitta vid bord, äta och dricka och se alla de bästa karneval ekipagen, de som har vunnit.

Vi har vandrat längs stränder, åkt färja och buss, ätit på restaurang kvällstid, släntrat runt i stan och hittills inte känt oss det minsta rädda eller hotade. Första intryck: ”Vi älskar Rio”.