Solen gick ner i väster över Berings hav. En strålande fullmåne kom samtidigt upp i öster. Himlen sprakade av färger som aldrig kan återges på bild. En ensam stormsvala dök och lekte som ett busigt barn, upp och ner runt båten, svingande sig i uppåtvindar. För mig blev stunden en sorts andlig upplevelse i naturens skönhet. När jag kikade ner i salongen satt Kåre vid fotogenlampan, med en kopp rött te lutad över en bok. Niklas och Lotta hade vakt och stod i aktre sittbrunnen, pratande och skrattande. En svag slinga av klassisk musik nådde mig från båtens inre. Eric satt i stora sittbrunnen, kuvösen, och skrev i sin dagbok. Jag kurade bredvid och skrev min blogg. Ariel IV, vårt hem, strävade på i sex knop och la lugnt sjömil efter sjömil bakom sig. Inget land i sikte. Berings hav är stort.