Vi har upplevt människorna i Dutch Harbor som mycket pratsamma, generösa och hjälpsamma. Fiskare stannar oss överallt på kajerna och vill byta några ord, gärna berätta om sig själv och om det strävsamma livet här. Visserligen strävsamt bara en del av året. Fisket är lönsamt och många berättar hur de åker till Mexico eller Västindien ett antal månader varje år. Dutch Harbor är en av USA:s största fiskehamnar. Eric och jag fick lift med en fiskare i en gammal ranglig lastbilsjeep. Han hade jobbat inom fisket i Dutch Harbor i 24 år. ”It´s late in the year now” sa han, ”I have seen things happening you would not want to see” apropå att vi kommit över Berings hav i en liten båt. ”Breaking enormous waves”. Stor respekt för dessa oberäkneliga hav, var hans råd.

När vi vaknade i morse haglade och stormade det. Ariel IV gungade ner i vindkasten, det slog och slamrade i riggen så hela båten vibrerade. Alla de gröna bergstopparna runt hamnen var plötsligt vita, överpudrade med snö. Väderleksrapporterna lovade vind, vind och mer vind. Vi kunde inte segla vidare, vänta, vänta gäller. På kvällen var vi bjudna till irish stew på den brittiska segelbåten Young Larry, som också kommit igenom Nordvästpassagen. Vi var ett gäng lätt nedslagna seglare som satt där runt sjökorten och försökte planera hur vi skulle kunna utnyttja våldsamma tidvattensströmmar och korta väderfönster mellan blåsvädren.