Kanarieöarna, Gran Canaria.

S/YAriel IV 1998-11-17

Resebrev 21, 11 nov: Sista veckan på Gran Canaria.

Liksom de allra flesta långfärdseglarna funderar vi mycket över hur vi ska kunna tjäna extra pengar för att dryga ut vår ganska magra månadsbudget. Australiensiska båten "Amaroo" tar filmer om sina många resor världen runt och visar på seglaklubbar och marinor. Ibland får de ett överenskommet arvode och ibland blir utdelningen den mängd pengar som hamnar i en omkringskickad hatt. "Blue bird" från England lever på att laga dieselmotorer. En tysk båt som försörjde sig som segelmakare lyckades så väl att de fick möjlighet att öppna segelmakeri i Puerto Rico. Vi har träffat en besättning som lever på att hyra ut sitt hus i Frankrike, en som har sålt en lönsam juvelerarbutik i London, en som arrenderat ut sin välrenommerade advokatbyrå i Canada, en som kopierar, handkolorerar och säljer uppförstorade vykort och en som har tandläkarpraktik ombord. Många har liksom vi en hopsparad grundbudget men försöker dryga ut den med småjobb. Vi funderar på att sätta upp en skylt på båten där det står att vi kan laga segel, utföra dykjobb, fylla dykartuber samt har läkare ombord. Ibland räcker det med att bara sprida information på närmaste marina. Några segel har vi redan lagat och fått ersättning för. Läkartjänster kan vara svåra att ta betalt för. Hur prissätter man en omläggning av en brännskadad hand eller en diagnos som ger anledning att omedelbart skicka den magsjuka seglaren till närmaste sjukhus.
Medan vi funderat har Rasmus och Jens startat en lönsam business som sandskulptörer. På stranden alldeles nedanför en räcka eleganta turistrestauranger i Anfi del Mar, skulpterade de två hoppande delfiner. Intill ställdes en fin låda med lite pengar och en blomma i. På kvällen tände barnen levande ljus omkring sin skulptur. Passerande badare och restaurangbesökare stannade till och gav förvånansvärt ofta några slantar. Sista dagskassan blev sextusentvåhundratio pesetas vilket motsvarar omkring trehundrasjuttio svenska kronor. För barnen var det en hel förmögenhet och för många långfärdsseglare skulle den summan ha räckt i flera dagar. Längre bort på stranden arbetade Zoltan från Ungern med en skickligt gjord sandskulptur föreställande trollkarlen Merlin och hans magiska attribut. Det var Zoltan som mycket generöst inspirerade Rasmus och Jens och lärde dem tekniken.

Fredagen tillbringade vi i en smutsig lagerbutik som säljer storförpackningar till restauranger och barer på Gran Canaria. Efter att ha passerat fyra hyllor vin, sprit och cigarretter kom vi till konservavdelningen. Vår långa inköpslista började med hundra burkar krossade tomater, lika många burkar vita bönor i tomatsås, trettio burkar dansk skinka och lika många med corned beef. Ytterligare muskelträning fick vi av fyrtio kilo mjöl, tjugo kilo socker, sextio liter långtidshållbar mjölk, tjugo kilo ris och dito spagetti. Efter fyra timmar var listan genomgången och vi hade två pallar matvaror framför oss. överst låg de äckliga cigarretter som vi känt oss tvungna att köpa för att kunna muta eventuellt besvärliga myndighetspersoner med. Strax därunder skymtade godis och kex som kan behövas som uppmuntran under långa nattpass.

Atlantöverseglingen börjar närma sig på allvar nu. När intresserade människor frågar oss om vi är oroliga för stormar, valar, åska eller andra naturfenomen är det lätt att låta tuff och svara att vi har en stark stålbåt och det bara tar tre veckor över. I själva verket funderar vi mycket på hur det kommer att kännas, att vara på havet så länge. Tankarna innehåller både spänning och förväntan, men också viss oro inför det okända. Kommer båtens utrustning att hålla? Kommer passadvindarna att skjutsa oss framåt eller blir det stiltje under lång tid? Kan det trots bokinformationer om motsatsen dyka upp en orkan i vår väg? Hur kommer barnen att reagera? Kommer det att rulla mycket så att vi mår pyton? Kan vi ha skola ombord?
Kanske gör vi en avstickare till Kap Verde-öarna. Då förkortas den egentliga överseglingstiden till två veckor. Vår vän och webmaster Tom Andersson från Malmö anlände hemifrån på lördagen. Han ska segla med oss över atlanten. Det känns skönt att få förstärkning på vaktlistan. Hoppas vi kan trivas gott tillsammans. Man kommer varandra oerhört nära både fysiskt och psykiskt på en båt. Antingen fördjupas relationen eller också går det åt skogen. Kanske seglar vi med några andra båtar. även om vi inte håller samma takt kan det vara skönt att hålla kontakt på VHF eller kortvågsradio.
Imorgon lämnar vi Gran Canaria och går till Gomera för en dryg veckas sista förberedelsejobb.

Birgitta Boye-Freudenthal