|
Måndagen den
23 maj.
Rasmus
vaknade tidigt men vi skulle upp för att vi skulle iväg till El-Djem.
Först bytte vi plats med fransmannen innanför som skulle iväg
senare. Packade picknickkorgen och åkte sen med en överlastad
minibuss med minisäten 5 mil,
 platt
förbränt landskap med milslånga olivodlingar, otroligt att dom kan
växa här. Enbart enstaka kaktusar ser man. Tråkiga, halvfärdiga hus,
fattiga byar utefter vägen. Dammigt! I El-Djem finns Romarrikets 6’e
till storleken kolleseum och kanske den mest välbevarade, byggd 230
AD, fanns 30 000 sittplatser. Det hela var mycket imponerande och vi
gick runt i timmar och gjorde oss föreställningar om hur det en gång
i tiden hade sett ut, tanken nästan svindlar!
Picknicken höll
vi inne på arenan. Gick ut och tog en glass, skulle sen se en stor
moské men tyvärr stängd, och två timmar tills nästa buss? Besvärlig
vind, nästan liten sandstorm, inget för oss kontaktlinsbärare! Vi
tog istället en Louages, en stor taxi, plats för fem personer och
obetydligt dyrare än bussen. Vi fick klart besked att vi skulle
betala för en bil, dvs fem platser = 5 dinar, men mitt emellan, ½
vägs hem kom en annan Louages ikapp och sade att vi var för många,
Rasmus räknades som en hel person, så Dave och Terry gick över i den
andra halvfulla bilen men när vi sen kom till Mahdia ville dom ha
betalt för alla inklusive Rasmus, ett år gammal, som hela vägen satt
i vårt knä! No No, sa vi och betalade 6 dinar egentligen en dinar
för mycket redan men dom, 20 personer, skrek att vi skulle betala
för även Rasmus, men då gick vi till Garde de National vid hamnen
och taxigubbarna blev ordentligt utskällda av en polis och sen var
allt ok igen. Synd bara på en sådan fin utflykt.
 Bi
och jag gick sen till ett kommunalhus där man ev skulle ha tunisiska
flaggor då vi ännu ej fått tag i någon gästflagga. Vi fick en
adress, tog en taxi och fick på ett annat kommunhus en jättestor
tunisisk flagga + två stora affischer av presidenten!
Därefter till
posten, lite fotokopiering, lite shopping. Duschade av oss allt
resdammet och tidig kvällsmat och kojning. F.n. stormvarning,
lågtryck passerar förhoppningsvis inatt, vi planerar eg. segla till
Monastir imorgon!?
Tisdagen den
24 maj.
Visst
blåste det, en NE storm, vågorna slog över kajen, vi får hela tiden
saltstänk och tillsammans med den röda ökensanden som också blåser
omkring blir det en härlig sörja på våran fina båt? Man känner inte
för så mycket en sådan här dag. Barometern är låg! Jag och Rasmus
gick en lång inköpsrunda, men det är så att i Turkiet men även
Grekland förstås, fanns det mer utbyte i allt i matväg, ganska svårt
här, trots att vi har lärt en hel del. Hittar dock fin spenat till
lunch och köttfärs till middag. Bi syr på f.m. vår tunisiska flagga,
minskar den lite och sätter i en tamp, ser stor och fin ut hissad!
Efter lunch
bakar jag en chokladtårta och Dave o Terry kommer och dricker te och
äter god kaka, dock är Dave lite ”ur form” och senare på e.m. kräks
han och går till kojs! Bi, Terry och Rasmus går en långrunda. Jag
bunkrar vatten, spolar av båten med saltvatten, lite blöjtvätt.
Vinden lägger
sig lite på kvällen och vrider mot NW, och sjön lägger sig en aning,
himmeln nu klar på kvällen och imorgon hoppas vi kunna segla med
”Mr Teng”, om inte…?
Onsdagen den
25 maj, Mahdia.
 Inte
en chans att segla, fram för allt stark nordlig vind, avvaktar och
går och kollar busstider till Mokine, där det skall vara en stor
marknadsdag. Går en buss om 20 minuter, snabb packning och Max vill
följa med. Dave mår bra idag men nu är det Terry som ligger till
kojs!
Vi åker 26 km
genom olivlundar, växthus med tomater i, förbi en stor saltsjö,
utefter en mycket välbehållen järnväg. Vi kommer till Mokine och
vandrar omkring en timme men blir nog lite besvikna för jämfört med
de turkiska marknaderna är detta inte värt besväret, dock är
utflykten i sig alltid värt det. Men denna dag kommer vi nog mest
att minnas som den dag då Rasmus blev en lite trotsig vild krabat,
visst har han redan visat att han har humör, så in i vassen envis
ibland. Men bussresan hem och resten av dagen var ganska jobbig,
 Rasmus
försökte om och om igen klättra upp på ställen som han vet att han
inte får vara, på nav-bordet bland alla instrument, på spisen så
klart och in i Christians koj, bara skrik! Hoppas denna trotsålder
blir kort? Så Christian och
Max ville till badstranden, idag stekande sol och på e.m. hade
vinden lagt sig när vi kom tillbaka med bussen. Jag gick med
pojkarna och badade, riktigt skönt i vattnet. Pojkarna älskade det
och samlade bl.a. en massa fina snäckor.
Vi gick sakta
hemåt vid sex-tiden, men precis när vi vänder ner mot strand
kaféerna kommer en man med en vild blick springandes med en stor
sten i handen jagandes en annan man som
springer rakt på Christian som i sin tur ramlar i gatan. Mannen
springer vidare, inga problem med
Christian förutom att alla hans snäckor sprids ut över trottoaren
och förståss gråter han högt och massor, 30-40 människor rusar till,
många av snäckorna trampas sönder och Christian skriker än högre,
folk skriker på polis, polis och någon frågar om ambulans? Doktor???
Gud vilken röra, snabbt samlar jag upp de snäckor jag kan se och får
pojkarna med mig ur vimlet. Christian helt i upplösningstillstånd,
blir dock ganska snart lugnare då Terry bakat nya goda kakor som vi
får när vi till slut äntligen kommer hem!
Christian
sorterar sin snäckor igen, vi duschar. God kvällssallad, var sen
nere i Australiensarnas stålbåt, intressant! Sen disk, för imorgon
har vi alla tre båtarna bestämt oss för att gå då dom lovat SE vind,
5-10 m/s. Dave har fått sin motor isatt igen och beställt ny
”connecting rod” till Malta! Klarar sig bra på en motor ett tag
till. |
