Startsidan > Nordvästpassagen > Resväg, karta & tidplan

Resväg

Än idag är den mest fördelaktiga rutten genom Nordvästpassagen, samma väg som Amundsen valde år 1906 med sitt skepp Gjöa, dvs. rutten öst till väst. Man seglar in från Grönlandhållet och ut på ”andra sidan” genom Berings Sund. Samma rutt följde också den första segelbåten som gick igenom, Williwaw, med Willy de Roos 1977. Dock räknas den väst-öst rutten som ett snäpp lättare genom att isen bryter upp sist i Peel Sound vilket innebär att man då inte har så långt kvar av passagen och risken för infrysning och eventuell övervintring är mindre.

Ariel IV avseglar från Råå i Helsingborg via Norge, Shetland och Färöarna till ett längre stopp i Reykjavik på Island. En svår passage, både väder-, is- och planeringsmässigt blir därefter att runda Grönlands södra udde. Det är kring Kap Farewell som många lågtryck bildas och isberg kommer nerdrivande från Danmarkssundet mellan Grönland och Island.

Vinterisen mellan Grönland och Kanada drar sig först tillbaka längs Grönlands västkust vilket innebär att man kan få seglingsbart vatten norrut om man seglar längs kusten. Ju längre norrut vi kommer ju kortare och ljusare blir nätterna vilket underlättar upptäckten av isberg i vattnet även på natten.

Längs Grönlands västkust finns många inre farleder men efter ökande avsmältning och alltmer kalvande glaciärer är det numera svårare att använda dem. Risken för att möta isberg där har ökat.

Det blir isläget i Baffin Bay som avgör från vilken punkt på Grönlands västkust vi kan segla över bukten mot Lancaster Sound som är själva infarten och början av Nordvästpassagen. Efter några dagars segling hoppas vi att isläget medger angöring av Resolute, ett känt inuitsamhälle med cirka 1100 invånare på ön Cornwallis. Därefter fortsätter vi genom Barrow Strait och sedan rakt söderut mellan Prince of Wales Island och Somerset Island, genom Franklin Strait och Peel Sound.

Så kommer vi ut i Larsen Sound som traditionellt sett är den svåraste delen av Nordvästpassagen. Sundet är svårforcerat och känt för mycket drivis. Beroende på isläget har vi här två olika vägval. Om vi möter lite is försöker vi gå närmaste vägen via Victoria Strait. I annat fall får vi ta vägen ner och söder om King Williams Island, där vi kan angöra Gjöa, hamnen som Amundsen övervintrade i under två år och som är namngiven efter hans båt. I Gjöa bor cirka 1000 inuiter av vilka flera påstår sig vara Amundsens ättlingar.

Därefter seglar vi genom Simpsons Strait ut i Queen Maud Gulf som tar oss söder om den stora Victoria Island. Där planerar vi att göra ett strandhugg i Cambridge Bay, ett inuitsamhälle med en befolkning på omkring 1500 personer.

Sedan seglar vi söder om Victoria och Banks Islands med kanadensiska fastlandet om babord, mot förhoppningsvis öppet vatten i Beaufort Sea för den sista långa öppna havsseglingen till Nordvästpassagens västligaste punkt, Point Barrow som tillika är Alaskas mest nordliga punkt. I mån om tid och om vädret tillåter gör vi en avstickare in till Tuktoyaktuk på fastlandet innan gränsen till Alaska och USA. Efter att ha rundat Point Barrow styr vi ner genom Bering Sound ut på Berings hav , och längs Alaskas västkust, för att passera ut genom False Pass eller till Dutch Harbour i Aleutian Islands med förhoppning att kanske kunna upptäcka och se någon Bald Eagle. Därefter vidare ner mot resans slutmål i Anchorage.






Tidplan 2010 (ungefärliga tider)

1 juni Avsegling Råå – Göteborg, Ökerö Varv
7 juni Avsegling Göteborg – Bergen
12 juni Avsegling Bergen - Island
1 juli Avsegling Island
10 juli Nuuk, Grönland
15 juli Avsegling Nuuk
31 juli Avsegling Upernavik, Grönland
4 augusti Lancaster Sound, Artic Canada
10 augusti Resolute Bay
15 augusti Peel Sound
20 augusti Gjöa, King William Island
25 augusti Cambridge Bay, Victoria Island
8 september Point Barrow, Alaska, USA
15 september Nome, Alaska
25 september Dutch Harbour, Aleutian Island, Alaska
10 oktober Anchorage, Alaska

Tidplanen är mycket preliminär. I Göteborg skall vi upp på land, måla botten och byta propeller, få tillbaka den fasta propellern igen. Den känns säkrare än foldingpropellern i farvatten med is. Nytt ekolod och logg skall monteras.

Kring den förste juni kommer den prognos som blir mycket avgörande för den vidare planeringen. Då kommer Canadian Ice Service med sin ”Seasonal Outlook For North American Artic Waters”. (http://ice-glaces.ec.gc.ca/App/WsvPageDsp.cfm?ID=1&Lang=eng&Clear=true) Där anges bland annat ”Break up - Outlook Dates” när isen förväntas bryta upp i olika delar av Nordvästpassagen.

Att runda Cape Farwell kräver noggrann planering och en god prognos både vind- och ismässigt. Under hela passagen kommer vi att få dagliga israpporter från olika källor. Varje dag kommer vi också att prata med Peter Semotiuk som bor mitt i NWP i Cambridge Bay. Peter är radioamatör och håller noga koll på alla båtar på väg igenom NWP. Han kommer att ge oss värdefull information.

När vi förhoppningsvis har kommit igenom har det hunnit bli höst på ”andra sidan”, i norra Stilla Havet. Detta medför att det också här behövs noggrann väderplanering även om andra seglare säger att hösten kan vara både varm och fin att segla i Alaska till Anchorage, i god tid innan vintern.


Distanser (nautiska mil)

Råå, Helsingborg - Göteborg 130 nm
Göteborg - Bergen, Norge 306 nm
Bergen - Torshavn, Färöarna 396 nm
Färöarna - Reykjavik, Island 533 nm
Island - Nuuk, Grönland 1180 nm
Nuuk - Disko Bay 350 nm
Disko Bay - Lancaster Sound, Canada 576 nm
Här börjar Nordvästpassagen  
Lancaster Sound - Resolute 249 nm
Resolute - Gjöa 394 nm
Gjöa - Cambridge Bay 209 nm
Cambridge Bay - Tuktoyaktuk 659 nm
Tuktoyaktuk - Point Barrow, Alaska USA     498 nm
Har slutar Nordvästpassagen  
Point Barrow - Point Hope 286 nm
Point Hope - Nome 288 nm
Nome - Dutch Harbour 651 nm
Dutch Harbour - Anchorage 620 nm
SUMMA 7325 nm


Startsidan > Nordvästpassagen > Resväg, karta & tidplan
 

arielfyra@hotmail.com