juni 29th, 2010
Det blev en massa väntetid i Torshavn, väntan på att få fixat färdigt propelleraxeln som inte höll efter första reparationen. Den hade slitits för mycket på själva axeln så att den inte längre greppade riktigt. Räddare i nöden blev nu Birger som jag träffade första gången på Råå förra sommaren då han kört dit i sin motorbåt. Nu tog hans grabbar Petter och Roy av hela kopplingen och svarvade till den plus att vi svetsade fast den på axeln för dubbel säkerhet. Vi väntade samtidigt på rätt väder och vind. Det blåste hela tiden bara västliga vindar men långtidsprognoserna talade för skifte i nästa vecka. Medan vi väntade såg vi fotbolls-VM om kvällarna, vandrade över den fantastiska fågelön Nålsöya och njöt av en fin solig dag med lite fysiskt krävande vandring. Träffade andra seglare, joggade lite och förberedde nästa etapp. Färöarna har en klar och tydlig ö-mentalitet, ett lugnt och behagligt folk, alla känner många och man vet alltid vilka fiskebåtar som ägs av vem. Man trivs här och känner inte ens i trafiken någon påtaglig stress. Hur ungdomarna upplever detta lilla ganska isolerade samhälle är svårt att veta, förmodligen drar många till Danmark för studier och jobb men sannolikt återvänder de hem igen efter en tid. Det vi såg som engagerade ungdomarna mest var kapprodd i olikfärgade 4-8 manna roddbåtar. Varje dag rodde de i hamnen och på helgerna var det tävlingar. Några rorsmän och kvinnor skrek högre, hesare än andra. Färöarna vill vi gärna återvända till.
Kommentera » | Inga kommentarer »
juni 27th, 2010
Att segla in i hamnar med en liten IF båt är väl en sak men med en 20 tons stålbåt så måste man veta vad man gör. Jag såg en dag en stor svart ketch sakta kryssa sig in i hamnen i Torshavn, i mesanmasten satt en svensk flagga, spännande. Lugnt tog de ner storseglet och gled in i västhamnen bakom regeringsbyggnaden. Jag gick över och såg till min förvåning och glädje att det var Muckle Flugga från Göteborg. Vi hade legat på just deras plats i Göteborg innan avfärd, vi kände till att dom också var flitiga långseglare framförallt på norra latituder och att de finns omnämnda i den fina boken ”Lycka är ett Sommarskepp” av Per Holmlöv. Vi såg nu fram emot att få träffa Gustav och Anna. Anna är från Hönö, dvs nästan Öckerö och hon kände så klart till alla vi känner på Ö-varvet. Gustav är sjökapten på eget rederi med egna båtar. När han inte är på jobbet bor han ombord med Anna på Långedrag i sin 40 fots Muckle Flugga. De älskar att segla långt både sommar och vinter, och lever ett liv de valt och verkligen trivs med. Båten är utan kylskåp och varmt vatten, med vedkamin. De vill vara beroende av så få och så strömsnåla instrument som möjligt och behöver sällan koppla stömsladd iland. Gustavs jobbkollegor tycker att han är fullständigt galen! När kollegorna köper större bilar och största platt TVn så har Gustav och Anna en liten 7 tums TV. Men det gick att se ”bröllopet ” även på denna mini TV!
Kommentera » | 7 Kommentarer »
juni 23rd, 2010
Självklart blev det svårt att somna, vad hade egentligen hänt. Efter att vi röjt och städat båten färdigt nästa dag gick Bengt och jag igång med att kolla allt igen. Vi fann rätt snabbt att när backslaget snurrade runt så snurrade inte propellern. Problemet är att man bara kan se någon millimeter av själva propelleraxeln. Mycket riktigt var muttrarna till klämkopplingen lösa och efter att ha spänt ett par stycken snurrade propellern igen. I ett snabbt samtal till försäljaren fick vi bekräftat att det skulle fungera och efter en timmes jobb kändes det otroligt skönt att veta att vi hade en fungerande motor och propeller igen. Ingen segling är lätt på Nordatlanten ens sommartid. Och ingen statistik i världen hjälper om vädret inte stämmer just här och nu! Det hade blåst kalla, ständiga nord till nordvästvindar hela sista månaden i Norge och alla sa att det var väldigt ovanligt så här års. I Bergen träffade vi en segelbåt från Färöarna som menade att det ”alltid” blåser sydväst runt Färöarna. Vi har inte sett någon prognos som inte haft nord till nordvästvindar och även för hela nästa vecka lovas samma vindriktning, vilket är samma riktning som vi skall segla vilket betyder kryss. Kryssa 400 sjömil till Island lockar inte men för alla andra segelbåtar som ligger här i Torshavn och skall vända åter till England, Shetland eller Norge är det en fantastiskt bonus. Vi får bara vänta och se…
Kommentera » | 7 Kommentarer »
juni 21st, 2010
”Vi får ingen fart” sa Jörgen, som nyss startat motorn efter att vi i starka fallvindar från bergen runt Torshavn på Färöarna tagit ner seglen strax utanför hamnen. Vi drev nu med vind och strömmar ner mot den stora hamnpiren. Ibland glömmer man att lägga i växeln efter att ha startat motorn och drar bara på gas. Men växeln låg i och ingen hände? Nu hade vi inte så mycket tid så blixtsnabbt hoppade jag ner i motorrummet där jag kunde konstatera att växel och gasvajrarna satt där dom skulle och fungerade. Pressade fram växeln och backslaget fungerade men fortfarande ingen fart. ”Vi måste ha tappat propellern” blev den första bedömning jag kunde göra i det hektiska läget. Snabbt rullade vi ut focken och kunde vända och slå utåt till tryggare vatten, innan vi kallade på Torshavn Hamnkontor som lovade hjälpa oss in. Men efter bara någon minut kom en stor gummibåt med Arnold från skutan ”Nordlys” farande och erbjöd sig hjälpa oss. Han la sig långsides och vi förtöjde stramt ihop båtarna. Sedan gick det lätt att bli bogserade in och lägga till vid en brygga i östhamnen. Medan övriga besättningen började röja båten, spola bort tonvis med salt och hänga kläder på tork letade jag fram torrdräkten och hoppade i det nio gradiga vattnet. Det var klart och jag kunde till min glädje konstatera att det visst satt en stor fin propeller på samma plats som jag satt den för bara tre veckor sen. ”Inte kan man tappa en propeller som har kontramuttrar plus saxpinne genom hela axeln!” Ganska trötta efter fyra dygns segling och nu detta antiklimax så fick fortsatt problemlösning vänta tills efter mat, dusch och en god natts sömn.
Kommentera » | 8 Kommentarer »
juni 18th, 2010
Hur tyst kan det vara? Hur stilla och fridfullt kan det bli? Eller känner vi bara kontrasterna så mycket mer här i en liten ankarvik, ”Wester Wick of Copister” på södra Yell, en av Shetlandsöarna jämfört med gårdagens otroliga puls och ”oljud” i Bergen. Vi hade räknat med att vara framme på Shetland några timmar senare, kring midnatt, vid HW, högvatten för då skulle vi få medström genom ögruppen men överseglingen från Norge blev en fartfylld historia, halvvindssegling i 13 sekundmeter, en rekordsegling. Men med sjösjukeplåster bak alla öron så gick det ändå att leva anständigt med fasta mattider ombord. Värst och svårast är att koka blåbärssoppa på natten, kan något vara mer kladdigt än utspilld blåbärssoppa. Men att överraska dom som sitter ute i blåsten i 8 grader, med varm soppa och en knäckemacka är alltid lika belönande.
Att stångas mot 3,6 knops motström är inte lönt så vi beslöt att ankra upp och sova 3 timmar tills strömmen vänt. Det var inte så lätt att koja in utan Bengt fixade istället fika och sen satt vi bara där och njöt av stillheten en stund, av alla fåren i land, vi kunde också se några små skuttande lamm. På en liten kulle låg det så typiska grå engelska stenhuset med två höga skorsstenar en på var gavel. Längre bort brann en eld, kanske fårbonden eldade upp dagens sopor. Sömnen infann sig dock snabbt och lika snabbt och brutalt väcktes vi av väckarklockan igen efter 3 timmar …
Kommentera » | 6 Kommentarer »
juni 17th, 2010
Vi visste att dom finns, att dom är många och att skärpt utkik är nödvändig men överseglingen från Norge till Shetland innebar en hel natt till sjöss. Vi såg dom överallt på Viking-bankarna, på Troll-fältet och hela vägen. Dom liknar en hel upplyst stad på styltor med sin karakteristiska brinnande eldsflamma på ena sidan. Tillsammans med supplyfartygen som förser plattformarna med förnödenheter, fanns ”Guard-pilots” cirklande runt varje rigg. Det fanns också vanliga lastbåtar på väg genom fältet och hundratals fiskebåtar. Vid ett tiden på natten blev vi uppropade av en snabbpratande amerikan på en av pilotbåtarna som sa att vi måste ändra kurs. De arbetade med en fyra sjömil lång kabel som vi inte kunde eller ville segla över. Har man som vi nu har en AIS ombord så blir all kommunikation mycket lättare. AIS innebär att vi ser alla andra fartyg med namn, typ av båt, fart etc på vårt elektroniska sjökort. Och dom ser oss! Vi fick ny kurs att styra och senare besked när vi kunde återuppta vår ursprungliga kurs.
Natten är kort på dessa latituder och grynings och skymningsljuset innebar att vi inte såg ljusen längre.
Vi tackar vår lyckliga stjärna för att vi verkligen satsade på bra kläder. Dessa kalla nordliga fuktiga vindar går genom nästan allt. Våra ullunderkläder från Woolpower är guld värda, men lika viktigt är det att inte frysa om fötter, händer och huvud. Det blir mycket stillasittande under seglingsnätter och vi vill inte frysa! Med våra superstövlar från Powerboots, skidhandskar, favoritmössan och nya Musto-seglarställ har ingen ännu frusit. För ännu kallare segling framöver har vi sparat extra fleece kläder …
Kommentera » | 2 Kommentarer »
juni 15th, 2010
Det var ganska exakt 2 veckor sedan vi lämnade Råå och en vecka sedan vi kastade loss från Göteborg och nu ligger vi i Bergen och väntar. Egersund, Haugesund och Bekkjarvik blev våra natthamnar på vägen. Då det fortfarande bara blåste nord till nordväst kuling-vindar och prognoserna inte sa annat, så ville vi få bättre seglingsvinkel mot Shetland och Färöarna, därav den lilla omvägen till Bergen. Jag ville också besöka mina vänner Ask och Mildred med barn, som jag och Birgitta träffade och seglade tillsammans med på Svalbard 2005. Ask hade också lovat en extraordinär middag med bara egenfångad sjömat på menyn. Men först gällde det att hitta en plats i hamnen. Det var matmarknadsfestival i helgen. Alla platser var upptagna av alla dessa motorbåtar och det fanns ingen plats. Vu hittade först en där brandväsenet körde bort oss så vi tog saken i egna händer och förtöjde mitt i smeten vid fisktorget med tusentals turister som nästan satt i vår sittbrunn och åt små räkmackor, fish and chips, för 100 NOK stycket. Några meter förut låg en bar, där man visade fotbolls-VM-matcher och i pauserna körde man karaoke, hela dagen och halva natten.
Ask som själv är långseglare vet vad som gäller, självklart fick vi tvätta kläder och ta en dusch (att duscha i hamnen kostade 120NOK!). Till förrätt serverade Ask stekta pilgrimsmusslor i sötsur sås med gott vitt vin. Till huvudrätt fick vi en ”breflabb”, marulk tillsammans med historien om den. Ask var och dök vid Sotra då han fick syn på breflabben som låg stilla och tryckte på botten. Den visade sig väga 26 kg och var inte helt lätt att simma iland med. Fantastiskt gott exklusivt fiskkött som vi kände oss hedrade att få vara med och dela. Efterrätten var friska röda vinbär med vaniljsås, också det typiskt norskt. Vi fick också med oss från Ask den första positiva väderprognosen och imorgon seglar vi, mot Färöarna. Vi skickar texter via kortvågsradion nu. Tyvärr svårt att få över bilder. Men de kommer …
Kommentera » | 1 Kommentar »
juni 10th, 2010
Så otroligt segt och jobbigt det kan vara med motorgång timme efter timme, men sträckan mellan Göteborg och Lista och Lindesnäs på Norges sydsida skulle visa sig vara som den alltid är, seg! Vi fick vind på natten och då massa vind med blöt segling och svårt sova men åtminstone kunde vi nästan sträcka Lindesnäs. Det kom plåster bakom flera öron men alla klarade sig från att offra till havsgudarna. Efter nästan två dygn kunde vi angöra Egersund som alltid är en bra hamn att vila upp i. Efter en härlig dusch där vi gemensamt lyckades duscha snabbt efter varandra på 20 NOK, åt vi en härlig middag som Josef fixat till med ”ankardram”, ”ankarsup”, ”angörare”, ”hamnare”, fast bara en liten en. Plötsligt stod två äventyrare på kajen och berättade att dom också skulle gå Nordvästpassagen. Dom låg uppe på ett varv, med sin gröna svenska Ansö39, och skulle lämna Norge om en vecka, så vi lär nog ses mer. Men våra väderkartor ser allt annat än positiva ut, Nord till Nordvästvindar ända fram till tisdag nästa vecka och en fiskare i Egersund sa att det skulle blåsa liten storm om ett par dagar? Kanske skulle vi ta en tur på fjellet istället när vi ändå är i Norge?
Kommentera » | 4 Kommentarer »
juni 10th, 2010
Det tar lite tid, en smula energi och en hel del tålamod att få saker och ting på plats ombord, få rutinerna att fungera, att alla vet vad som gäller, hur båten fungerar, vad man skall och får och vad man inte får göra. Man får inte sätta in våt disk eller diskbalja i skåpet, man får inte låta vattnet rinna, man får inte sova i sin koj utan öppen ventil för ventilation och kondensens skull. Man får aldrig gå ner med salta kläder eller skor! Men man får gärna fixa lite goda fikabröd, eller laga blåbärssoppa till nattvakten och hjälpa till med att få gjort ”klart skepp” när vi kommit i hamn innan annan egen aktivitet.
Innan vi lämnade Göteborg hade vi ett par timmars säkerhetsgenomgång tillsammans där vi diskuterade igenom allt från hur man hittar alla brandsläckare, till hur toan fungerar och att alla pojkar sitter ner och kissar, blir inte bra annars i hög sjögång. Vidare gjorde vi upp ett vaktschema med två vakter om fyra timmar var, kapten vaktfri, men aldrig fri.
Vårt vaktschema ombord håller på att testas och utformas, det tar lite tid att känna av vad som är bäst, långa eller korta vakter, är det bättre med längre sömnpass men å andra sidan kan 4 timmar vakt på natten bli mer än tröttsamt långt, fram för allt hundvakten mellan 24 och 04. Efter klockan 4 har man alltid soluppgången som känns uppiggandes och något man ser fram emot. Krävs lite rutin att få alla att skriva i loggboken efter ett tröttsamt pass. På vårt vaktschema finns också alla måltider inlagda.
Under allas kaffemuggar har Josef, ”Gretschen” målat med sitt nagellack röda prickar så att alla håller redan på sin egen mugg och på vaktshemat har alla samma nummer. Ute i högerhörnet finns en rad för vad var och en har för uppgift att göra eller ta med sig Om Att i Fall Att vi skulle behöva överge skeppet och gå i livbåten. Jörgen Larsson skall ta med sig EPIRB’en och extra vatten, Bengt tar hand-watermakern osv, förutom att alla skall ta sin flytväst och överlevnadsdräkt, pass o pengar om tid finns.
Kommentera » | 1 Kommentar »
juni 10th, 2010
Efter en intensiv jobbvecka och sjösättning enligt planerna på fredag eftermiddag slöseglade vi från Ö-varvet in till Göteborg för att möta upp med sonen Jens som inatt kom hem efter att ha backpackat i fem månader i sydostasien. Chokladbrun och glad vinkade han från piren och så otroligt härlig en bamsekram kan vara. Vi stuvade det sista ombord, både färskmat och besättning. Bengt fick ena akterkojen och Jörgen den andra. I Långedrag firade GKSS 150 år med en massa aktiviteter och massor av folk, lördagens GöteborgsPosten hade en stor fin artikel om Ariel IV och vår resa och en hel del folk vandrade förbi och småpratade. På söndagen, själva avseglingsdagen blåste det så klart rak väst, rakt i nosen, vad annars? Men man lovade vindvridning till sydväst till kvällen? Hela söndagen var det släkt och vänner från Göteborg i en lång strid ström, även båtledes, Maja och Lisa seglade Avanti från Fiskebäck. Kl 19.25 kastade vi loss förtöjningarna och lämnade svensk mark och även svenskt vatten efter att först ha passerat Buskär och sen Vinga fyr. Första kvällen blev dramatisk på grund av flytgarn överallt. I helgen kom också den med spänning emotsedda ”Seasonal Ice Outlook, For North American Artic Waters, Summer 2010”. Den gav oss ”både och” känslor, vi måste nog läsa den igen, prata med Peter i Cambridge Bay för att riktigt kunna tolka alla data. Läs själva …
http://ice-glaces.ec.gc.ca/prods/ARCTIC001/20100602000000_ARCTIC001_0005009206.pdf
Norge nästa…
Kommentera » | Inga kommentarer »
| | | | | | | | | | | | | | | | | | |