Tid och lek

oktober 29th, 2015

Bi på FulagaNu är vi tillbaka i civilisation en dryg vecka, innan vi drar norröver till Tuvalu, Kiribati och Marshall Islands. Så nu har vi internet igen ett tag. Och en fantastisk frukt och grönsaksmarknad där vi ska köpa massor, mums! Har inte sett tomater, sallad eller morötter på ett bra tag. Fast ätit massor av kokosnötter, bananer och papaya förståsJ

Sista veckan på Fulanga blev en perfekt söderhavsupplevelse med solglänsande dubbelturkos lagun, kajakäventyr, harpunfiske, grilleld på stranden, kokosdrinkar och snorkeläventyr i akvarieliknande fisk-vatten genom korall
formationer i passet in genom revet.

Efter att ha druckit en hel del kava med hela byn och sagt adjö till vår värdfamilj och vännen Jiko som väver mattor, fick vi världens mest perfekta segling (full fart över nästan stilla vatten) tillbaka till Savusavu där vi i juli klarerade in på Fiji och nu ska klarera ut igen.

Här ligger vi nu vid boj och förbereder nästa spännande del i vårt äventyr. En viktig del för oss är att också reflektera över den tid som varit på Fiji och de upplevelser vi haft här.

Fiji folk är de mest välkomnande människor vi någonsin mött. De har undantagslöst tagit emot oss med öppna armar, bjudit in oss i sina hem, gett oss gåvor och försökt hjälpa oss på alla sätt. Vi försöker efterlikna dem i deras sätt att se på tid och lek. Det finns ingen stress, tid hanteras som om man har gott om den. Inget är bråttom. Man kan lätt vänta en timme utan att det gör något. En vägbeskrivning som innehåller tid, till exempel två timmar, betyder bara att det inte är mer än så där en halv dag. Vi förstår att det inte fungerar i västvärlden, men visst vore det skönt …

På Fijidagen och alla fester vi var med på, lekte man i byn liknande svenska midsommar/påsk/jul lekar, men den stora skillnaden var att det var de som vuxna lekte. Barnen satt glada och tittade på. Män och kvinnor skrattade, hoppade, knuffades tävlade och busade med varandra. Vilka vuxenförebilder! Fiji er har en underbar humor och en fullständigt fantastisk lekfullhet som smittar. Ombord på Ariel IV har vi genom hela livet försökt bevara vår lekfullhet, vår ”homo ludens”, och har trivts himla bra på Fiji.

På söndag börjar officiellt orkansäsongen här!

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Hem till byn.

oktober 10th, 2015

Beach, Cicia Island, Lau GroupEfter två veckors väntan fick vi äntligen ett väderfönster; sydlig vind i lagom mängd, istället för sydostlig aggressiv passadvind som normalt härskar här i september, rak motvind för oss. Efter en, till vår stora förvåning, lugn och bekväm segling med helt ställ, dvs. inga revade segel, kom vi slutligen till Fijis mest avlägsna ögrupp Lau Islands.

Efter två nätters segling var vi ganska trötta när vi väntade utanför revet runt Fulaga Island på att tidvattnet skulle vända. Klockan åtta på morgonen styrde vi Ariel IV in i en 25 m bred kanal genom revet som omger ön. Lite läskigt med rev nära på båda sidor och en skimrande turkos lagun framför oss men med uppstickande korallhuvuden både här och där. Inga sjökort finns att tillgå. Med hjälp av eyeballnavigation (från hög plats kolla med ögonen:) och nerladdad google earth kort kunde vi långsamt ”slalomsegla” över lagunen till en sagolikt vacker ankringsplats på andra sidan. Vajande palmer, vita sandstränder, små ombonade vikar, snäckor och koraller, lugnt och tyst. Ankaret dundrade ut på 5 meters djup. Sedan sov vi i nästan ett dygn.

Andra dagen kom en slags flotte av grenar med två personer ombord paddlande förbi. De välkomnade oss till byn och visade var stigen börjar. Med en bunt kavarot i ryggsäcken vandrade vi genom djungel tills vi stötte på en ung man som erbjöd sig att ta med oss till hövdingen. Han visade sig vara en urgammal respektingivande man med grått krulligt hår som stod rakt upp, iklädd zulu (slags sarong) och blommig skjorta. Vi tog av sandalerna och inbjöds att sitta på en vacker matta mittemot honom tillsammans med två unga män. Det är inte helt lätt att sitta på golvet med korslagda ben insvept i en sarong nu för tiden… men den gamle hövdingen hade inga som helst problem. Vi överlämnade kavan och lyssnade till högtidliga handklappningar och ett tal som vi inte förstod något av men som lät ceremoniellt och välkomnande.

Sedan följde en av de unga männen oss till ett hus längre bort bebott av en familj som utsetts att vara vår värdfamilj. Mamma Wati bjöd på citronbladste och kokosscones. Vi satt på golvet i ring tillsammans med pappa Sugar, barnen Lo, Lai och Vualika samt farfar Tai och pratade om deras och våra länder och liv. Farfar hade arbetat i västra Fiji på en resort och kunde liksom barnen en hel del engelska. Vår beskrivning av snö och is fascinerade alla.

Om några dagar är vi bjudna till fest på ”Fiji day” och har börjat funderat på vilka gåvor vi kan ta med oss. Mjöl och ingefära till Wati, en boll till sonen Vualika, färgpennor till mellanflickan Lai, ett armband till äldsta flickan Lo, en keps till Sugar och en t-tröja till farfar. Enligt Fiji tradition handlar det om gåvor och gengåvor. Vi kommer att få frukost, lunch och middag i familjens hus. Nu tillhör vi byn.

Kommentera » | 5 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com