Så blev vi miljonärer …

mars 31st, 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Offret funkade! Kung Neptun var med oss. Vi seglade lugnt för snäll bris, en lång nervös mycket mörk natt, genom fiskeflottan utanför filippinska kusten. Båtarnas lanternor tycktes glida iväg när vi kom nära. Ingen antastade oss eller kom i vår väg.

Morgonen grydde över ett glittrande fritt hav. Enorm lättnad över att ha lämnat kidnapparvatten! Två dygn av nästan perfekt segling söderöver. Första njutstunderna på det här äventyret, sköna läsupplevelser på däck i skugga av storseglet, medan vindrodret Gandalf stolt styrde. Sällsamt lugn när Södra korset lyste vår väg nattetid.

När de första indonesiska öarna närmade sig vid horisonten överfölls vi visserligen av ett tropiskt regnväder som uteslöt varje möjlighet att se något, men med hårt revade segel och radarn på för att kunna ”se” angjorde vi slutligen Bitung vår inklareringshamn. Som efter de flesta tropiska ”squalls” hade vi snart blå himmel igen.

Mötet med Indonesien blev fantastiskt! Som att komma ur fängelse, i den hårt vaktade marinan vid Davao, in i en levande verklighet med glada hjälpsamma människor. Vi hittade en bank och en pengamaskin i väggen och insåg att vi måste ta ut sådär omkring fyra miljoner för att ”ha lite pengar”. Sedelbunten blev så tjock att den inte gick att ha i plånboken utan fick förvaras i ett fack i väskan med gummiband om. Sedlarna vi fått ut var på femtiotusen vardera. De var inte särskilt användbara. Den lilla blå bussen in till stan kostade tretusen. Frukt och grönsaker som vi köpte på en livlig lokal marknad fick vi för omkring fyrtiotusen. Det var bara det att vi handlade hos olika försäljare och var och en av dem skulle ha några tusen. Det var nästan svårt att använda vår nya förmögenhet.

I en vacker vik utanför Bitung ligger vi nu för ankar med två andra långseglarbåtar; Soggy Paws från US och Making Time från Storbritannien. Redan första dagen blev vi bjudna på solnedgångsfest med allihop och det kändes direkt som om vi känt dem länge. Långseglarvärlden är härlig på det viset. Vi har mycket gemensamt och behöver varandra. Man hittar oftast omedelbara vänner överallt,

PS: Femtiotusen indonesiska rupier motsvarar omkring 35 kr så vår miljonärstatus kanske inte är så imponerande, men kul ändå, lite Monopolspelkänsla…

Kommentera » | 1 Kommentar »

Offer

mars 23rd, 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är allmänt känt att sjömän måste offra till kung Neptun för att få lycka och välgång över de sju haven och för att oceanernas alla invånare ska komma oss till hjälp om det behövs. Oftast offrar vi blommor innan en överfart. Den här gången känns det viktigt med ett extra starkt offer. Vi vill ge kung Neptun lite av oss själva som en gest av respekt och underdånighet.

Min bikini och Erics kortbyxor, som vi burit under hela förra seglingsåret och även nu under den tre veckor långa förberedelseperioden, måste vara rätt offer. De har suttit på våra kroppar i vått och torrt. Kroppsrester och kropparnas konturer lever kvar i dem. De har under mer än ett år blivit en del av oss och vi har aldrig känt oss så nakna som när vi tog av dem för gott, redo att offra till Neptun.

Nu är det alltså gjort! Vi har tagit fram nya badkläder att leva i under nästa år. Den gamla bikinin och kortbyxorna går överbord tillsammans med blommor, under sånger och magiska besvärjelser, klocka sju på fredag morgon. Då öppnar man bommen till marinan och släpper ut oss på haven igen. Sverige är sju timmar efter oss. Om du är uppe kl 12 på torsdag kväll så hjälp oss, förstärk det magiska genom en tyst hålla-tumme-minut.

Fredag natt sover vi sedan för ankar på Davao buktens östra sida. Lördag går vi ut på öppet hav och ankommer, om allt går bra, inklareringshamn Bitung i Indonesien under måndagsdygnet.

Vi har som tur är inte med oss den filippinska råttan men väl kramar och välgångsönskningar från många av seglarna i marinan.

 

Kommentera » | 15 Kommentarer »

Aj, aj, aj …

mars 18th, 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur dum får man bli? Visst borde jag ha fattat att min rygg inte tål 45 min sol i tropikerna efter att ha varit heltäckt i Norden i sju månader. Men så var det och jag kunde nästan inte sova på fyra dygn. Sedan flådde den stekta ryggen i ytterligare fyra dygn. Nu hänger det bara lite lösa skinflagor och fladdrar, insmorda i solkräm med styrka 70. Härligt. Himla skönt också att gå med tröja i 35 graders värme.

Men projekten går framåt och avseglingsdagen närmar sig, hurra! Den 20 år gamla dingen hade dött, fallit sönder i värmen till alla sina beståndsdelar. Vi skrapade, tvättade och ny-limmade i tre dagar. Nu lever den igen och kommer nog att klara alla ö- och dykturer i Indonesien och över Indiska Oceanen. I Sydafrika måste vi köpa en ny. Tur att vi kunde fylla på skeppskassan hemma i Sverige.

Det stolta vindrodret Gandalf har helt snöpligt blivit av med sin paddel. Den bräcktes i en jättevåg på väg till Filippinerna. Vi hittade en filippinsk snickare som mycket skickligt tillverkade en ny.

Motorn, Ariel IV:s hjärta, brummade igång efter några nervösa försök. Startbatteriet vill inte riktigt. Var hitta ett nytt startbatteri i dessa vatten?

Vi har gott vatten att dricka. De första dagarna köpte vi det i flaskor. Sedan har vi använt vårt stora soltak som regnsamlare. Varenda skur har tagits tillvara och runnit via slangar, ner i dunkar som vi tömmer i vattentankarna. Duschen är en slang på bryggan men det vattnet vågar vi inte dricka. Projektet som innebär att få igång vår ”watermaker”, som avsaltar havsvatten, får vänta tills vi kommer ut i rent vatten.

Varje fredag kväll är det knytkalas på marinan. Ett femtontal seglare möts i solnedgången och bjuder varandra på sina hemländers specialiteter. Vi käkar och gläder oss åt allas historier om vilka lyckade båtprojekt (eller totalt misslyckade) man genomfört under veckan … lite nördigt, men skönt efter hårda arbetsdagar.

I marinans fyra hörn finns torn, två mot land och två ute på pirarna mot havet. Där sitter militärer dygnet runt med k-pistar i knäet. Inga mer seglare kommer att kidnappas från den här marinan. En tysk seglare kidnappades från sin båt i november. Hans fru sköts ihjäl på däck när hon försökte försvara sig med gevär. Mannen halshöggs nyligen när ingen lösensumma gick att få. Vi känner oro efter dessa händelser och kommer tyvärr därför att lämna Filippinerna så fort det går.

Hurra, råttan har lämnat skeppet  …

Kommentera » | 4 Kommentarer »

Heaven or hell?

mars 11th, 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det började med att vår flight mellan London och Manila var inställd, Vi befann oss plötsligt helt oförberedda ett dygn i London. Jättekul med 31 kg ryggsäckar vardera och 13 plus 2 timmars flygning, samt åtta nattimmar på Manilas förfärliga flygplats, framför oss.

Då visade det sig att vår gamla seglarvän Myles från förra turen runt jorden, råkade vara hemma i London. Han hämtade oss på flygplatsen, gav oss mat och vän värme samt en jättestor engelsk dubbelsäng.

När vi sedan kom till Manila bad flygbolaget Philippine Air om ursäkt för den inställda flighten. Vi fick en fantastisk middag och dubbelskön säng på ett femstjärnigt hotell.

Efter totalt 57 timmars resa kom vi så fram till vårt hem Ariel IV. Hon slokade, såg sliten, smutsig och ledsen ut. Och inuti nästan en katastrof! Vitt äckligt mögel på läder, plastytor och ställen där fukt kommit åt. Mus-skitar på alla tänkbara ställen! Och vid närmare inspektion uppätna energibars, hål i plastpåsar runt te, bönor och liknande, hål i diskmedelflaskan, t-spritflaskan, vitaminburken och på andra oväntade plastgodsaker. Vi grät en skvätt och försökte sova. Det gick inte. Jet laggen triumferade över totaltröttheten.

Nästa dag satte vi igång, sopade, gnodde, gned, skurade och tvättade däck, sittbrunnar, durkar, kölsvin, väggar och tak samt alla mögeldoftande kläder, lakan, handdukar, filtar, mattor, totalt all textil ombord samt överlevnadsdräkterna som inte varit ur sina fodral sedan vi lämnade Sverige 2010. Till sist fyllde vi alla utrymmen med råttfällor, rått lim i påsar och på plattor och råttgift. Här skulle fajtas. Om en råtta går och bajsar, till och med i klädskåpen bland våra trosor och kalsingar, ska den döden dö, och det snabbt!

Den tredje kvällen satt vi i sittbrunnen, helt utpumpade och slut. Nu i en ren fin båt. Solen speglade sig i havet när den gick ner över bergen på andra sidan sundet vid Davao city. Palmer vajade längs stranden. Ljumma vindar lekte kring våra halvnakna kroppar. Så himla skönt! Seglare från kringliggande båtar kom förbi på en liten pratstund. Plötsligt var tillvaron enkel och självklar.

Men än har vi inte sett råttan …

Kommentera » | 11 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com