Tja, det är lätt hänt att bli fast här, i det lätta livet vid brygga i Honolulu, med duschar, surfing och härliga landmöjligheter. Som cykeltur och hike igår uppför ett av bergen bakom staden. Vi var härligt slut efter den även om bergen ligger nära. Det vet du som har sett filmen om Pearl Harbor, sett hur de japanska planen överraskande dök upp över bergstopparna, bara några km bort. De släppte sina bomber över Pearl Harbor nästan innan någon på plats hann reagera.

När solen gick ner satt vi i sittbrunnen och funderade. Kanske ska vi inte segla hela sex månader i Marshallöarna som vi tänkt förut. Kanske ska vi dra söderut rätt över ekvatorn till Fiji istället. Den ögrupp som vi fick välja bort för femton år sedan, förra gången vi seglade runt jorden. Vi hann helt enkelt inte, men har alltid tänkt att Fiji vore spännande att uppleva och särskilt de isolerade yttre öarna där folk fortfarande lever nästan som förr i tiden.

Sagt och gjort, vi planerade om, och det känns fantastiskt spännande. Istället för att gå direkt västerut i de norra delarna av Stilla Havet väntar vi ut orkansäsongen i södra Stilla Havet, och seglar nu om två veckor söderut till ön Fanning i Kiribati och därefter till Samoa någon gång i maj månad. Där ska vi träffa gamla vänner från förra jorden runtseglingen Mats (från Löddeköpinge) och samoanska Sia.

I början av juni kommer vi så till Fiji där vi tänker ta det riktigt lugnt, stanna i omkring fyra månader och utforska både paradisisk natur och traditionell kultur. Den cermoniella kava-överlämnandet till öarnas hövdingar är fortfarande aktuellt.

I november seglar vi sedan norrut, korsar ekvatorn igen (det bli många möten med kung Neptun, även om vi redan är döpta för mycket längesedan) och kommer till Marshallöarna. I januari seglar vi så, som det var tänkt från början, till Mikronesien som vi tror blir ännu en av äventyrets höjdpunkter.