Nu gäller det …

oktober 27th, 2013

Ny besättningStartskottet i Baja HaHa rally mot Mexiko går imorgon kl 11. Vi seglar med 160 andra båtar och förväntas korsa startlinjen i värsta Halloween kostymen. Amerikanska vännerna älskar detta. Det ligger en orkan som heter Raymond och ryter runt därnere, dit vi ska. Vi hoppas att den väljer en annan bana än vår.

Ny besättning ombord är Maria, Charlott och Lars från Sverige. Vi hoppas (och tror) att vi kan klara äventyret tillsammans med dem. Själv tänker jag föreställa Pippi Långstrump med flätorna stående rakt ut. På Skippers meeting imorgon kl 10 får kapten de senaste uppdateringarna kring Raymond. Om han (Raymond) är rasande måste hela rallyt ställas in eller vi blir liggande i någon mexikansk ankarvik. Om det bara blir lite kuling så är det bra att ha flätor.

Kommentera » | 10 Kommentarer »

Hur vi blev värdar för en bröllopsmiddag…

oktober 25th, 2013

Handlat en del ...En morgon frågade Mike, som är eventpilot, om vi ville vara med på en middag samma kväll. Vi skulle få allt serverat, champagne, och en massa god mat, mot att festen kunde förläggas till Ariel IV. Det handlade om ett kiropraktiker par som firade sin bröllopsdag. De skulle inleda firandet med en tur i sjöflygplan och ville avsluta med en romantisk middag ombord på en båt.

Ok det lät ju bra tyckte vi. Sjöflygplanet anlände och paret steg ombord tillsammans med en blond ung kvinna som vi trodde kanske var en släkting. Till vår förvåning försvann Mike med planet för att flyga en tur med ett födelsedagsbarn i en båt intill. Blondinen visade sig vara en journalist som skulle göra ett reportage om sjöflygplan. Suzanne, festens huvudperson, var sur för att den för henne okända blondinen var med på hennes överraskningskväll. Eric körde blondinen iland.

Maten hade inte kommit och vi var plötsligt värdar för denna bröllopsdagsmiddag. Jaha, det var bara att plocka fram lite snacks. Till slut anlände Mikes fru Andrea på stranden med mat, men hon var tvungen att köra vidare i bil för att ta hand om deras barn och Mike skulle flyga planet till flygplatsen.

Susanne och Chris ville äta ensamma i sittbrunnen vid levande ljus, så Eric och jag serverade och åt sedan själva nere i kajutan. Så kan det gå. När de efter maten förstått att vi inte heller visste ett dugg, började vi skratta alla fyra och drack champagne tillsammans i sittbrunnen. Det blev till sist en kanonlördagkväll!

Kommentera » | 1 Kommentar »

En vanlig dag i en långseglares liv?

oktober 21st, 2013

Igår på förmiddagen åkte vi in till båtklubben vi blivit medlemmar i för att skriva lite mejl. Det var en vecka sedan sist och det fanns många som väntade på svar.

Klockan fyra var det billig ”happy hour” på golfklubben som ligger strax intill ankarplatsen. Alla långseglarna i viken samlades där för snack och skratt.

På klubben träffade vi också en sjöflygplanspilot. Han ville ha solnedgångsbilder till sin hemsida på vår båt och hans flygplan som låg förtöjt vid stranden, med några snygga människor på … ok vi ställde upp. Så frågade han om vi ville flyga en tur över sta´n. Vi kröp in i det lilla planet som startade lätt på vattnet. Så satt vi plötsligt i luften och tittade ner över San Diegos miljoner ljus som lyste i den nu kolmörka kvällen. Från flygklubben fick vi sedan bilskjuts tillbaka till Ariel IV. Did it all happen?

Kommentera » | Inga kommentarer »

Elitsälar och kapitulation

oktober 13th, 2013

San Diego ligger runt en bukt, som ett litet innanhav. På stränderna finns flotta hotell, fina promenadstråk, restauranger, marinor, sevärdheter och allt annat som brukar finnas i sjöstäder. Men de täcker bara cirka femtio procent av den vattennära ytan. Resten är full med nationens försvar; helikoptrar som lyfter, blixtsnabba spjutflygplan som dundrar iväg och grå krigsskepp, liksom gigantiska vålnader, ligger och muttrar på nätterna. Lika synliga är minnen från de olika krigen man deltagit i, särskilt andra världskriget till exempel ”Unconditional surrender” ovan.

I mörka kvällen igår kom plötsligt femtio röda starka ljus med några meters mellanrum, långsamt glidande över vattnet med fyra skugglika mindre båtar med flashande ljus i alla färger runt omkring. Efter en raketstart från middagsbordet i sittbrunnen fick vi kontakt med en kille i en av båtarna. Det visade sig vara femtio av USA:s blivande toppelitsoldater SEALS som var ute och tränade mörkerdykning. De röda ljusen omringade oss, på båda sidor och under Ariel, men fortsatte sedan förbi. Nästa värre än i en James Bond film eller Hamilton bok. Men vi har ju nödraketer förstås …

Kommentera » | 1 Kommentar »

Var dag är som en gyllne skål …

oktober 7th, 2013

Var dag är som en gyllne skål till bredden fylld med vin, så lyder en rad i en fin gammal visa.

Första dagen i SanDiego fick vi en fantastisk vacker ankarplats vid en strand och en golfbana. I marinområdet längre bort kollade vi var man kan fylla gasolflaskor, var man kan få tillsnickrat ett nytt styrblad till vindrodret, var man kan få uppsytt ett soltak, var det finns reservdelar till watermakern och var man kan få en särskild extraförsäkring för Mexiko. I varje affär fanns en vänlig människa som hjälpte oss hitta rätt. Innan dagen var slut hade vi alla svar! De brukar ta evigheter att finna eller så finns de inte alls.

Andra dagen i San Diego fick vi bli medlemmar i den lokala yachtklubben och hade därmed en säker plats att lämna dingen, gratis internet, tillgång till duschar, vattenslang, bar och solaltan, möjlighet att äta restaurangmat billigt och hade fått en mötesplats med en massa trevliga seglare.

Tredje dagen sken solen, liksom alla dagar här. Vi badade, solade, latade oss på däck, tvättade lite båt och kläder, kollade den milslånga jättebeachen en bit bort, blandade oss med jet set folket vid hotellpoolen, sprang en runda över gräset intill ankarplatsen, såg två utomhusbröllop och en femtonårsfest och satt på däck med ett glas vin i den ljumma kvällen och såg solen gå ner.

Jag har nästan glömt de andra skålarna, de jävliga dagarna …

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Om vikten av rätt temperatur

oktober 5th, 2013

Vi seglade ut från San Fransisco under Golden Gate vid lunchtid för någon vecka. Då var temperaturen i havet 14 grader. På kvällen när vi åt middagen så gott det gick i en rullande sittbrunn, var havet 14,5 grader. När jag kollade, klockan 24 i början av min nattvakt, var det 15 grader. Trött och frusen kröp jag till kojs. När Eric väckte mig fyra timmar senare var havet 15,5 grader. Aha, vi seglar äntligen söderut på riktigt.

Karlavagnen vagnen for på sin väg över himlen under ännu en natt. Var sjätte timme eller så fick vi ännu en halv värmegrad i vattnet. I Santa Barbara, där vi gjorde en paus, var det palmer överallt och svensk badtemperatur, 20 grader. Ingen badade, bara kändisar och andra soldyrkare på stranden. Vi passade på att kolla kändisläget ytterligare genom en tågresa till Hollywood. Mest turister nu förtiden men kul ändå att vandra fram på ”walk of fame” och att se alla fantastiska biopalats.

Efter ytterligare några seglingsdagar nådde vi så San Diego. Här är Stilla Havet 24 grader! Klockan var tio på kvällen när ankaret gick och vi var dödströtta men det gick inte att motstå en simtur runt Ariel innan kojläge i faktiskt 10 timmar. Tänk att Alaska ligger vid samma hav.

Kommentera » | 1 Kommentar »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com