Drömfångare

mars 25th, 2014

DrömfångarenJa det var det där om att fånga drömmar, och hur attans svårt det kan vara. Det vet ju alla. Slitet uttryck men det kittlar och utmanar.  Undrar vart grannbåtägarens dröm tog vägen? Dreamcatcher var namnet.

Vi väntar på drömväder, sydliga vindar i en verklighet där det blåser hård nordlig vind varje dag. Kanske, kanske kommer den imorgon, efter en veckas väntan. Då drar vi till Topolobambo där Ariel får vila medan vi tar Mexikos enda tåg upp i Copper Canyon. Du som läste ”Born to run” vet allt om den. Det är där Tarahumara folket i alla tider har sprungit milavis i enkla lädersandaler och det nu finns ett världskänt ultramarathon. Och för övrigt sägs det att vi får enaturupplevelser större än Grand Canyon, USA. Fast vi måste vara försiktiga. Det odlas lite av varje på avlägsna platser och där kan det vara reellt farligt.

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Några centimeter bara

mars 18th, 2014

Det var det där om centimetrarna, som vi skrev om i vår första bok. Lägg ut ett måttband på så där 80 cm eller så många som du tror att ditt liv kommer att bli, i år räknat. Klipp bort tre cm som vi gjorde när vi seglade med barnen runt jorden i tre år. Klistra ihop bitarna och inse att tre cm/tre år knappt gör någon skillnad. Alla människor har tid att göra livsäventyr.

Vi mötte Jerry från Kanada på sin svenska Hallberg Rassy båt. Han hade varit i Sverige för att hämta båten och mötte då en svensk Rassy ägare Leon Schultz. Leon har skrivit en bok om sin segling under ett år med familjen över Atlanten, som handlade om den saknade centimetern. Vi hade inspirerat familjen till att ta steget och våga ge sig av. Så fantastiskt, och detta fick vi reda på nu i Mexiko, flera år senare. En cirkel var på något sätt sluten.

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Valmöte och fiskkamp

mars 13th, 2014

2
Så seglar vi nu norrut längs Mexikos Stilla Havs kust. Här blåser det nästan alltid nordlig vind och vattnet rör sig sydgående, så motvind och/eller motström varje dag. Första dagen var havet fullt av sovande havssköldpaddor. Först såg man bara en rund liten brun ”hög” på ytan, ibland med en sittande fågel på. När vi kom närmare höjde sig ett litet huvud ur skalet, kollade, plaskade ner igen och med fyra snabba paddelben simmade sköldpaddan skickligt ur vägen. Vi slalomseglade mellan dem.

Andra dagen fick vi närkontakt med en jättestor knölval. Den hävde sig plötsligt ur vattnet alldeles bakom oss. Svallvågen lyfte Ariels akter ett par meter mot himlen. Vi seglade i sju knop för fulla segel med två fiskelinor ute. ”Jäklar, nu kommer krokarna att fastna i valen och skada den”, tänkte vi. Så blev det som tur var inte. Båda linorna gled över valen men snodde ihop sig i varandra i en härlig röra. Samtidigt nappade en fisk på ett av dragen.

Snabbt som attan lovade vi upp mot vind för att få ner farten. Eric rullade in genuan. Seglet slog som en galning i den friska brisen. Fisken satt fortfarande på. Den var stark, kämpade för sitt liv, dök och drog under båten. Det fanns inget annat val än att skära av den andra fiskelinan och långsamt hala hem hela den ihop snodda härligheten. Det mest spännande ögonblicket var som alltid när fisken till slut blev synlig. Är det en fin guldmakrill eller en tonfisk? Nähä, det var inte klokt, för femte gången i rad, under de sista veckorna, när vi kämpat en halvtimme med en stor fisk, visade det sig vara en ”crevalle jack”, en ful stor fisk med jättehuvud som inte smakar något vidare. Bara att slänga i igen!

Kommentera » | Inga kommentarer »

Jul, lyx och ett svårt beslut

mars 8th, 2014

Fånga drömmenVi ligger ankrade i Barra Navidad (Julbukten; visst låter det poetiskt på spanska), i en helt skyddad lagun, innanför landremsan där Julbyn ligger. Palmer vajar runt oss och vi kan höra oceanen utanför vräka kraftfull dyning mot klipporna. Ariel har knappt rört sig på en vecka så våra sjöben har förmodligen vandrat iväg en bra bit. Varje morgon kommer en lokal bagare i en sliten liten brödbåt och några andra entreprenörer har förvandlat sina öppna snabba fiskebåtar till vattentaxi. Så inget brödbak den här veckan och inget jobb med dinge, utombordare och vågor för att ta sig iland. Baslyx!

De lata eller rika eller … (de skyller på att de måste tanka vatten) amerikanska vännerna ligger i marinan intill. Några båtar har legat där i flera månader. Vi säger inte nej till att hänga med in på hotellet, bada i poolen högst upp på sjunde våningen och avsluta med en varmvattensdusch. Vi hänger också med på gruppbesök till happy hour Margarita restaurang, revbensgrillkväll med Elvisimitation, taco med gänget kväll och hemmahosupplevelse i mexikanskt hus. Oj, nice och lyxglidarliv men var är vi, Kanarieöarna?

Våra goa vänner på kanadensiska Enchanté seglar in. De låter sig också charmas av byn och omgivningarna, men nu är det dags för långa vandringar, simning och bad i det salta havet och en taco på gatan med mexikanerna.

Tio härliga lata dagar (även om vi åkte på varsin förkylning i mitten och Eric bytte olja i motorn och smorde alla vinscharna när jag var sjuk).

Så är det dags, tiden är slut, vi inser att vi har kommit till vägs ände den här gången. Efter att ha seglat söderut genom Alaska, Kanada och Mexiko under fyra år är det nu dags att vända. Den här delen av äventyret är slut. Att segla tillbaka till ställen där vi redan varit ger ingen näring till upptäckar lustan.  Om ett par månader ska vi ta upp båten i norra Mexiko för att flyga hem under orkansäsongen och till hösten bär det västerut i Stilla havet mot Hawaii och Mikronesien. Vi försöker fortsatt fånga våra drömmar …

Kommentera » | 9 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com