I väntans tider

november 24th, 2018

Snart är det dags att lämna Sydafrika och segla vidare.

Snart får vi ett barnbarn hemma i Sverige. Vi kan så klart inte lägga loss förrän vi fått cyberhälsa på henne.

Båtförberedelserna är nästan klara men hur kan man förbereda sig på att få ett nytt liv i familjen? Det går inte. Vi väntar med spänning på denna nya lilla individ.

I ”båtfamiljen” har vi fått en ny medlem, ”Tender to Ariel IV”, en ny gummidinge som vi har önskat oss de senaste tio åren. Eric har lagat och lagat och limmat och limmat den gamla dingen. Den köptes i Singapore för 20 år sedan och har levt ett långt och innehållsrikt liv, forslat oss i land på otaliga ankarplatser i hela världen, transporterat dykutrustning, fiskegrejor, matkassar och diverse vänner. Nu är den oåterkalleligt död och kommer att få sluta sina dagar i Sydafrika. Den nya dingen är en Highfield från Holland. Det tog tre månader att få den skickad hit och sedan flera veckor att få den uthämtad genom diverse besvärliga myndigheter. Vi blev tvungna att anlita en agent för att över huvud taget få ut den. Vi hoppas den trivs hos oss och lever lika länge som den gamla.

Kommentera » | 13 Kommentarer »

Onda eller ledsna ögon?

november 17th, 2018

Onda eller de ledsna ögon? Vi fick Snäckan av en båtgranne, en familj som just köpt båten och flyttat ombord med sin 4-år gamla son. Förut bodde de på en bondgård men ”tvingades” sälja den och hitta ett nytt liv. Nu arbetar de hårt med att iordningställa sitt nya båthem och tänker bo ombord och segla i minst fem år. ”Då kanske vi kan komma tillbaka igen”, säger de. Bondgården var värd omkring 6 miljoner men såldes för 2 miljoner. Varför händer detta?

Sydafrika har stora problem. Det försoningsarbete som genomfördes mellan svarta och vita efter apartheid blev inte tillräcklig. Man berättar för oss att det finns bitterhet i landet riktad mot de vita och att många svarta fortfarande tänker på hämnd. Offentliga jobb tillsätts med svarta. Vita hantverkare vi träffat säger att de måste starta eget, de får inga jobb. Vit personal på marinan är oroliga för sina barn och tror inte det finns någon framtid för dem här. Välutbildade vita lämnar landet.

I Sverige kan man inte ens prata om ”vita och svarta”. I Sydafrika är det vardagsord som används i normalt samtal. Här finns miljoner av extremt fattiga svarta som bor i kåkstäder, ofta utan fungerande vattenförsörjning och elektricitet. Vi såg i Johannesburg och Kapstaden hur många vita bor i stora hus omgärdade av enorma murar och elstängsel och har svart hushållerska och trädgårdsmästare. Vi hör hur svarta i några delar av landet stormar bondgårdar, tar över marken och ibland t.o.m. dödar ägarna. Vår vän i Johannesburg blev anfallen och rånad på allt som fanns på hans kontor och företag. Man band och slog honom.

Här i Saldanha, där vi ligger med Ariel IV, var det två dagars upplopp i förra veckan. Affärerna stängde, barnen hölls hemma från skolan, busslaster med svarta vandaliserade i staden och slog sönder polisbilar. De vill ha mark att bo på och rimliga levnadsvillkor.

Som om inte detta är nog finns det också svåra inbördes konflikter mellan de olika stammar och folkslag som bor i Sydafrika, t.ex. zulu och xhosa. Även efter detta tillägg är vår berättelse för ”enkel” men Sydafrika blöder. Vi känner varmt för detta underbara land, dess fantastiska vildmark, djur och natur och hoppas att man så småningom hittar rätt för alla sina olika människor!

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Vilda djur och svarta latter

november 11th, 2018

Tillbaka i Afrika. En fin tid med familj, vänner och jobb i Sverige och på Malta är mer än slut.

Först tillbringade vi en nästan magisk vecka på safari i Kruger nationalpark, tillsammans med yngsta sönerna Rasmus och Jens. Under långsam bilfärd genom vildmark mötte oss ”sagodjuren” i levande skepnad. Elefanter promenerade långsamt över vägen. En liten bil som kom från andra hållet backade blixtsnabbt när en jättestor elefant markerade med viftande öron att de kommit för nära. Noshörningar, krokodiler och flodhästar vältrade sig i vattenhålen. Giraffer betade i trädtoppar och zebror på marken. Buffelhjordar rörde sig över den oändliga savannen. Vi mötte lejon och leopard, som tur var på lite avstånd. Alla ”Big Five” blev infångade, med kameran. Som avskedspresent, när Rasmus och Jens åkte hem, fick vi en noshörning, en elefant och en giraff.

Ariel IV, vårt hem väntade på oss nära Kapstaden. Nymålad och tjusig sedan i våras men utan segel och ordinarie däcks utrustning. Massa grejor att fixa. Bland annat hade två latter i storseglet knäckts när vi seglade över den bråkiga Indiska Oceanen. En sympatisk segelmakare i Kapstaden hade, till vår glädje, latter som passar vårt segel. Men de är svarta. Alla våra vanliga latter är vita. Det är latter ”out of Africa” sa segelmakaren och blinkade.

Kommentera » | 2 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com