Far väl!

juli 24th, 2020

En vecka har gått, en vecka av angöringsfester och förundran över vårt välfungerande land. Den svenska sommargrönskan är underbar och glada människor utan munskydd är uppfriskande att se. Det kalla havet är mindre roligt och de växlande skurarna med vissa solchanser är humörsänkande.

Vi känner oss förvirrade. Var är vi, vart ska vi, vad ska vi göra. Vårt hem Ariel IV ligger vid kaj på egen plats på Råå. Vi har hur mycket vatten som helst och hur mycket 220 volt ström som helst. Tvättmaskinen funkar. Det finns lyxig varm dusch på land och toa som man slipper pumpa. Många fina människor kommer förbi och vill prata, om vårt äventyr och om vad vi ska göra nu.

Hur ska vi veta. Efter 10 år på världens alla hav känns landlivet än så länge obekant. När vi startade 2010 genom Nordvästpassagen i Arktis visste vi inte vilka fantastiska äventyr som låg framför oss. Is och isbjörnar i Arktis, vildmark i Alaska och Kanada, jätteavocados i Mexiko, vågsurf och dyk på Hawaii, hela det underbara Stilla havet med atoller och akvarieliknande undervattensliv, spännande motsägelsefulla Afrika, samba i Brasilien och hela turistköret i solsken i Karibien. Corona problematiken förstås på slutet.

Alla minnen far ganska osorterade genom huvudet som en enorm orkan. Vi behöver tid att sortera, att tänka, att landa i nuet och att lägga allt det underbara som hänt oss i fina högar. Rent praktiskt har vi mängder av foton och mängder av adresser till goa människor i hela världen att ta hand om. Det ska bli roligt.

Så ska vi förstås fortsätta vandra, springa och simma (med våtdräkt) som vi alltid gjort och ser fram emot att ha massor av tid till vår familj och alla goa vänner.

Till alla er som har följt oss på vår världsomsegling vill vi nu säga tack och far väl. Vi har mycket uppskattat alla fina kommentarer och ”gillanden” och lämnar er nu med en bild som lite symboliserar allt det vi varit med om. Hoppas ni känner och förstår hur fantastisk vår 10-åriga segling varit för oss.

Kommentera » | 25 Kommentarer »

Vi fick nästan spel

juli 9th, 2020

Till slut blev det för mycket. Dataspelet på navigationsskärmen försvårades allt eftersom Engelska kanalen smalnade av. I smalaste delen utanför Dover och Calais pilade färjor och båtar kors och tvärs samtidigt som den söder och norrgående tunga lastbåttrafiken klämdes ihop i en allt smalare separationszon. Mitt i alltihop och ut mot sidorna rörde sig fiskebåtar till synes planlöst. Där försökte vi ta oss förbi med en ökande norrgående tidvattenström. Fort gick det i alla fall, sådär omkring 10 knop och uppemot 15 knop på medgående surfvågor.

Äntligen fria från den värsta trafiken vände tidvattnet och Ariel IV seglade långsamt vidare i motström medan vågor byggde och försökte stoppa oss.

Utanför Belgien bygger man en enorm vindkraft park. Det såg på sjökortet ut som om man skulle kunna segla vidare norrut genom parken i en slags korridor. Men nej, nej! ”Ariel IV, Ariel IV, Fortuna kallar på kanal 16. Gira genast västerut och runda hela vindkraft området” Det var bara att lyda vaktbåten Fortunas instruktioner. En bra runda extra blev det, rakt ut i Nordsjön, innan vi kunde svänga nordost igen in mot den holländska kusten.

Där låg det ena stora ankringsfältet efter det andra med stilla liggande lastbåtar. Coronaeffekt? Att trassla sig genom dem var inte så svårt men ett antal oljetorn och lite hit och dit båtar, nu utanför separationszon, gjorde inte heller den delen av seglingen särskilt bekväm.

Det hela tog två dygn och visst kan man klara sig nästan utan sömn så länge. Om du har läst denna tråkiga historia ända hit kan vi bara rekommendera dig att segla via Skottland och Irland istället för Engelska kanalen om du vill angöra Frankrike och Spanien.

Nu är vi i Den Helder, Holland och njuter av den härliga efteråt effekten. Lite stolthet att ha gjort det. Angöringsfest med besättningarna från svenska ”Liv” och ”danska ”Alexandra”. Sedan den underbara duschen och hel sovnatt.

Kommentera » | 6 Kommentarer »

Fast mark

juli 1st, 2020

Äntligen är vi tillbaka i Europa. Det känns som att komma hem, även om vi har en bra bit kvar till Sverige. Efter sju veckor har vi försiktigt satt fötterna på moder jord. Finns det något finare än gräs. Benen kändes som kokt spagetti men vi tog oss i alla fall upp till en dusch och en fransk restaurang. Vattnet i duschen var varmt och vi kunde låta det rinna hur länge som helst! Maten och vinet var himmelskt. Sedan sov vi i tolv timmar, utan att vakna en enda gång.

Seglingen från Azorerna gick i sällskap med ”Liv”, Kristina och Janne. Vi närmast flög fram fort, fort, massor av vind. Passerade från tusentals meter djupt hav, över kontinentalsockeln utanför Biscaya. Plötsligt gick ekolodet igång och visade några hundra meter, efterhand som vi närmade oss engelska kanalen. Sedan befann vi oss som i ett dataspel med båtar riktade mot oss från alla håll, på navigationsskärmen. Separationszoner, bojar och sjömärken att hålla reda på. Tiden ändrades igen, nu två timmar framåt. Tidvatten svepte med och mot. Hjärnan gick igång efter att ha seglat veckovis över tomt hav. Avslutningsvis hade vi två genomtrötta sjömän, en trasig spinnakerbom och en nerramlad linförare till genuan. Tur att ingen fick den i huvudet.

Ariel IV ligger nu, och Titanic låg, här i samma bassäng, Cherbourg, Frankrike. Vi ankom, hon avgick. Jätteterminalen för transatlantiska resor ligger nära, tvärsöver vattnet. Den är numera ett museum. Snart ska vi avgå.

Kommentera » | 19 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com