Granne med en tarantula

november 26th, 2019

En tarantula lever en halv meter från vår sittbrunn, en drygt decimeterstor hårig spindel. Förhoppningsvis på insidan av grannbåten där den bor. Kanske smyger den ut på däck nattetid och funderar på att hoppa över till oss … Jag har lite svårt att sova vid tanken. Visserligen är den inte särskilt farlig för människor, ger bara ett litet bett som känns som ett bisting ungefär. Men bara tanken på att den skulle komma kravlande upp i min koj får mig att nästan svimma.

Franska Annie och Mark som bor på grannbåten är inte heller glada. De jagar tarantulan med allehanda giftiga sprayer men spindeln slinker ner och gömmer sig innan de hinner attackera. Annie säger att den äter kackerlackor så det är ju bra. De har också en jättestor norsk skogskatt ombord men den blinkar bara med ena ögat när tarantulan springer förbi.

Vi var ombord på Anoschka, som grannbåten heter, igår och åt delikat fransk mat med dessert, vin och det hela. De förnekar sig sällan när det gäller mat, fransmännen. Vid ett tillfälle tyckte jag mig känna något mot foten som snabbt svischade förbi.

I övrigt har vi en hel del fladdermöss som flyger in och ut i båten. In genom nergångsluckan och ut genom någon av ventilerna som alla är vidöppna i värmen. Märkligt när de kommer farande just som man ibland vaknar till någon gång på natten. Vi har vant oss nu och reagerar knappt längre. De lämnar minismå ganska söta bajskorvar här och där men de är lätta att plocka upp.

Kommentera » | Inga kommentarer »

Bland sengångare, vrålapor och papegojor.

november 21st, 2019

Tillbaka igen i Surinam och vårt hem Ariel IV. Orkansäsongen i Västindien går mot sitt slut. Det börjar bli dags att segla vidare norrut mot Tobago och sedan ”Windward Islands”, först Grenada. Det blir konstigt att komma tillbaka till Karibien så här 20 år efter att vi seglade ut på vår första världsomsegling tillsammans med barnen. Då var det ett enormt och spännande äventyr! Nu är det mer som att komma till kända vatten på vår resa hemåt.

Surinam är ett spännande litet land, några få städer längs kusten, mindre samhällen inåt land och sedan bara väldig väglös djungel hela vägen till brasilianska gränsen. Surinam river, där vi ligger på Waterland Marina cirka 25 sjömil uppströms, är liten en del av hela det väldiga området Amazonas. Marinan, som är den enda i Surinam, har tolv platser varav vi har en och svenska ”Liv” från Råå har en. Lisa Lindau, känd från ”Kvinna ta rodret” låg här också innan hon för någon månad seglade vidare med sin tjejbesättning.

Nu jobbar vi stenhårt med att få Ariel segelklar. Allt rostfritt och alla målade ytor ska få ett skyddande lager vax innan vi går ut i den salta Atlanten igen. Här inne i Surinam River strömmar sötvatten som är snällare mot båten. Seglen har kommit upp och alla tampar, fall och skot är på plats. Eric har installerat nya vindinstrument som vi haft med från Sverige. Skönt, vi har inte kunnat avläsa vind på över ett år. Ankarspelet fungerar som det ska och imorgon får vi veta om motorn är i form. Massa småsaker måste fixas men vi tar det lugnt, en sak i taget. Här i tropikerna får man jobba sakta, sakta, just nu har vi 35 grader med brännande sol över däck.

Några sengångare bor i träden intill bryggan. De kommer bara ner en gång i veckan eller så för att bajsa. Vrålaporna vrålar i trädtopparna på kvällarna och papegojor flyger hit och dit i den frodiga regnskogsgrönskan omkring marinan. Vi njuter i sittbrunnen på de svala (32-gradiga) kvällarna av denna vackra märkliga avkrok i världen.

Kommentera » | 2 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com