Falska blåbär, fel semester och Viktoria.

augusti 29th, 2013

De kanadensiska blåbären växer på höga buskar, de är tre gånger större än våra, grönaktiga inuti och smakar inte så där väldigt gott (om man jämför med våra), men blueberry muffins är jättegoda (och jättestora).

De flesta här i Kanada och i USA har sådär två veckors semester varje år, om de inte har ett jättebra jobb och kan förhandla sig till mer … hmm, vi förstår vår amerikanska vän som valt att flytta till Sverige och nu väntar på att få sitt nya medborgarskap.

Ariel IV ligger nu för ankar i Victoria på Vancouver Islands sydspets. Huvudstad i Brittish Columbia och ett Brittain i miniatyr. Vi väntar på de nordliga vindar som ska ta oss till San Fransisco. Wow nynytt äventyr på gång!

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Ammunitionshylsvissla och springersättning

augusti 23rd, 2013

På vandring i de björnrika skogarna måste vi alltid ha med björn(peppar)spray och grejor att göra oljud med. David lärde oss att vissla på tomma upphittade ammunitionshylsor.  Det låter precis som en ångtågsvissla. De blev ytterligare användbara grejor att lägga till utrustningen på Ariel IV. Vi svor dock över att de machetas vi köpte i tropikerna för bruk i tät djungel, ligger hemma på vinden i Sverige. Dem hade vi behövt här. De ”logging – roads” som byggs för skogsbruk växer igen med småsly på bara ett år om de inte används. Det är dem vi försöker gå på …

Vi saknar springrundorna från hemma och från Vancouver. Kroppen har blivit van vid dem och börjar nu få abstinens. Men nya tider är nya lösningar. Det finns plats att springa fem snabba steg på däcket, fem korta steg i en vändning och fem snabba steg tillbaka. En sådan omgång innebär 10 sprungna meter. För att springa 10 km måste man alltså springa 1000 gånger. Det var för jobbigt att räkna så jag sprang fram och tillbaka i en timme. Helt svettig efter detta tog jag ett snabbdopp i det 10 gradiga glaciärvattnet. Det är åtminstone inte salt så jag behövde inte duscha efteråt. Vårt duschvatten finns i soluppvärmda säckar och det har inte varit sol på några dagar nu …

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Tillbaka till vildmarken

augusti 23rd, 2013

Livet i Vancouver var sol och värme. På platser där man vet att det blir fint och varmt är det så enkelt att leva. Man kan planera för utflykter, aktiviteter och grillfester utan att oroa sig för vädret. Sol betyder inte stress att särskilt ta vara på dagen, att absolut ge sig ut och segla eller bada eller så. Vi kunde vara under däck och arbeta vilken dag som helst och planera uteaktiviteter för vilken dag som helst.

Nu på några veckors segling, med vännerna på Synchronicity, som fört oss tillbaka på ett sista besök i Kanadas vildmark innan seglingen söderut mot Mexiko. Tillbaka bland de höga fjällen i de djupa fjordarna med björnar och örnar runt hörnet. Och tillbaka till det ostadiga sommarvädret … ibland sol, ibland regn, ibland dimma tjock som en halsduk. Det tar emot att packa upp de tjocka täckena som vi så ordentligt hade vacumförpackat. Så hmm, bara några veckor, vi får väl frysa lite då (eller lägga över några extra filtar i kojen).

Men också tillbaka till de avlägsna platser där människor måste skapa sig annorlunda liv. Ankaret gick längst upp i en fjord, Bute Inlet. Därifrån utforskade vi i gummidingen, med viss möda, långt, långt upp i en läskigt forsande flod. Med vår stora utombordare kan vi plana ovanpå det strömmande vattnet. Helt överraskande fann vi resterna av en gammal ”loggingcamp” och några kvarblivna invånare. Chuck och Sharon hade arbetat i timmerbranchen i hela sitt omkring 70-åriga liv. Efter att barnen vuxit upp flyttade de till en stor segelbåt som Chuck själv byggt och bodde där i 18 år medan han arbetade som mekaniker i loggingcampens maskinverkstad och hon som kock åt skogsarbetarna. Sedan sålde de båten, byggde ett eget hus på campen och flyttade iland. Under 20 år har de byggt upp det som nu är en enkel förläggning för ett fåtal skogsinspektörer, men framför allt för besökare som vill uppleva den storslagna vildmarken, fiska, jaga och vandra. En dundrande fors ovanför huset förser hela lägret med vatten, elkraft och värme. En stor köksträdgård har långsamt byggts upp under årens lopp, med jord som tillverkats av egen kompost. Historiska rester av det omfattande skogsavverkningsarbetet finns överallt att se. Sharon skickade med hallonsylt och Chuck drog upp en massa rabarber åt oss. Inte vad vi väntat oss att få i dessa karga trakter.

Kommentera » | Inga kommentarer »

Film, firework och framgång på fixarlistan

augusti 9th, 2013

SommarVancouver bjuder på sig själv. Igår hade vi picknick på gräsmattan i en stor gratis utomhusbio och såg Mama Mia tillsammans med några tusen kanadensare. De visslade och applåderade efter bra låtar. Under veckan pågår också en pridefestival i Vancouver och man applåderade särskilt när en av männen i filmen kramade sin partner. Några dagar senare drog en imponerande Prideparad, som en sorts Lunda karneval, genom staden. Alla var med och stöttade ”saken”.

Den årliga internationella fireworkfestivalen pågår. Vännerna Mary och David kom ombord. Vi seglade tillsammans med under mer än ett år under jordenruntseglingen och deras barn lekte med våra på den tiden. Vi käkade lite tillsammans i sittbrunnen och for sedan i dingen ut från ankarplatsen False Creek till English Bay där en jättestor pråm låg riggad med fyrverkeripjäser. På stranden satt flera hundra tusen människor och i vattnet låg en hel armada av båtar, allt från kajaker och dingar till enorma motorbåtar. Fantastisk uppvisning av det bästa i branschen. Great Britain var först ut. Kanadensarna gillar sitt England, i alla fall kungahuset. Intresset var stort för vad den nya prinsen kunde tänkas få för namn. Tre kvällar senare hade vi fått nog med fyrverkeriupplevelser för resten av livet.

Även en passionär kan va´ lite stel i benen ibland. Efter år av mest stillasittande vid skrivbord och på jobbmöten börjar de (benen) att vänja sig vid att vara på språng mest hela tiden. Upp och ner, in och ut, i båtens alla skrymslen och vrår, krälande, kravlande eller sittande i mer eller mindre omöjliga positioner, gör vi jobben på fixarlistan. Watermakern var en rysare med arbetsställning i sittande vriden framåtlutad position, in under en koj. Yogaträningen kan slänga sig i väggen jämfört med detta.

Men vi är himla nöjda med oss själv efter att ha prickat av en massa punkter på fixarlistan. Alla nya sladdar är märkta, dingen är tvättad och vaxad, åror och vindroderflöjel lackade, pulpit och mantåg stöttor renslipade, luckan till kylskåpet spacklad och målad, datorerna funkar med sjökort, GPS och AIS, watermakern är som sagt genomgången och igångsatt. Härligt nu slipper vi jaga vatten överallt. Och den stora inventeringen av vad som finns ombord och var alla grejor faktiskt finns, är gjord! Till och med björn(peppar)sprayen och reservglas till fotogenlamporna, som varit borta länge, hittades. Båten har nästan hundra stuvutrymmen, skåp, hyllor, utrymmen under durk, kojer och soffor samt mindre obeskrivbara prång där grejor kan stuvas. Vi börjar få stenkoll på vårt hem och Ariel IV är i riktigt gott skick. Förutom däcksmattan, som många, många fötter har slitit på i trettio år. Eric har börjat laga däcksmattan fläckvis där den är som mest sönder. Det är dags att börja spara till en ny.

Varje mat eller fikastund i sittbrunnen är spännande. Allehanda flytetyg rör sig runt oss på ankarplatsen varje dag.

Kommentera » | 1 Kommentar »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com