Is igen, igen

augusti 31st, 2010

”Klockan är tolv på natten. Snart framme i Cambridge Bay. Mycket mörkt över havet, inga stjärnor eller måne”. Jag stod vid rodret och styrde på GPS kurs, för fulla segel, i hög fart, sju knop, över ett kolmörkt vatten. Vi visste att det fortfarande kunde finnas packisbitar där. Eric spanade intensivt genom vår mörkerförstärkta kikare. Ofta, ofta trodde vi att vi såg is men det visade sig vara inbillningar eller ljusskiftningar i vågrörelserna. En gång såg Eric en toppig kontur. ”Är det land, ett bergsparti lång borta? Eller är det is, i så fall riktigt nära?” Eric satte sig ner på sittbrunnskanten och såg då att konturen följde med ner och var taggig och formad på ett för berg onaturligt sätt. Han insåg att det måste vara ett nytt område med is. Hur långt skulle det sträcka sig den här gången? Vi var trötta. ”Alle man på däck! Spanare i mast och på fördäck!” Det tog bara fem minuter innan vi såg att isen var nära. Genuan rullades in och för bara storsegel gled vi sakta närmare. En lång iskant var synlig. Alla stönade inombords och längtade till sin koj. En kvart senare hade vi passerat ett isområde på omkring två kilometer och sakta slingrat oss förbi några isbumlingar. Men vi behövde den här gången aldrig gå in i isen. Undrar vad isens gud heter och om han är släkt med Neptun. Den här gången var han på vår sida.

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Is igen

augusti 30th, 2010

Nu har vi kommit några hundra sjömil söderut igen. Mörker har börjat göra sig påmint. Natten varar mellan ungefär kl elva och klockan fyra. Sista biten innan Gjöa hade varit isfri och vi trodde och hoppades att den värsta isfaran nu skulle vara över. Men det visade sig att med friska nordliga vindar hade gammal is drivit ner genom Peel Sound och Franklin Sound. Den låg i vår väg strax sydväst om ön Jenny Lind. Vi visste det skulle finnas mindre isbälten. I verkligheten hade isen tätnat till nio tiondelar och det fanns ingen möjlighet att komma igenom. Vi blev tvungna segla söderut längs iskanten. Skulle det gå att komma runt? Efter flera timmar glesnade den något och vi beslöt oss för att gå in i den, för motor trots fin seglingsvind. Det går inte att slalomåka genom smala passager för segel. Ibland blev vi tvungna att gå på rak kontrakurs för att komma runt några hundrameter breda flak. Niklas satt som vanligt i masten och guidade oss mot bredare kanaler och till äntligen öppet vatten igen. Den extra rundturen medförde att vi skulle bli tvungna att gå den sista distansen till Cambridge Bay i mörker. Gissa om det var läskigt!

Kommentera » | 1 Kommentar »

Gjöa Haven

augusti 30th, 2010

Namnet på byn Gjöa klingar annorlunda och spännande. Den är uppkallad efter Roald Amundsens båt som han kom seglande med 1903, på sin jakt efter den rätta vägen genom Nordvästpassagen. Alla vet att byn är uppkallad efter båten men få vet att Gjöa egentligen var namnet på den norska båtbyggarens fru. På engelska säger man Joe (djou) Haven. Egentligen borde byn kanske kallats Joanna haven.
Amundsen tillbringade två vintrar i Gjöa. En del påstår sig vara hans ättlingar. Nyligen har påbörjats ett forskningsprojekt där de som vill kan få kollat om deras DNA stämmer med Roalds.
På det vandrarhemslika Amundsens hotell i Gjöa, bodde den norske ambassadören från Ottowa. Han var där tillsammans med flera norska potentater för att vidareutveckla banden med Gjöa, efter att man år 2003 firat hundraårsminnet av Amundsens resa. Igår hade det varit högtidliga tal och flagghissning av den kanadensiska, Nunavut och den norska. Den senare måste tas ner varje kväll kl nio och det fanns ingen som kunde hissa och hala den varje dag. Så när vi kom var en av de tre flaggstängerna tomma.

Kommentera » | 2 Kommentarer »

In i isen

augusti 29th, 2010

Havet utanför False strait låg, det såg vi under gårdagens eftermiddagsvandring, nästan isfritt förutom ett smalt bälte mellan mynningen södra del och en ö strax utanför. Men på morgonen när vi lämnade vår fina ankarvik hade isbältet brett ut sig och tätnat. Vi seglade västerut rakt över Peel Sound och hoppades kunna runda isen några sjömil ut, men isbältet fortsatte sjömil efter sjömil ibland och vi började misströsta om det överhuvudtaget skulle gå att komma igenom och fortsätta söderut eller om vi hade blivit fångade i norra delen av sundet. Den lite mindre svenska båten Anna låg före oss. Plötsligt såg vi henne svänga upp mot isen och ge sig rakt in i den i en liten ränna som öppnat sig. Stora tunga isflak mellan en och fyra meter tjocka rörde sig med den ostliga vinden och stängde rännan men vi såg henne gira och efterhand hitta nya kanaler som öppnade sig. Ja det var väl det här vi (mar)drömt om därhemma innan resan. Med hjärtat högre upp än halsgropen gick vi in i en liten kanal där Ariel IV knappt fick plats. Förfärligt att höra isen skrapa mot skrovet. Kanalen började stänga sig och vi kämpade fyra man med varsin stake för att fösöka putta bort flaken. Till vår förvåning lyckades vi få dessa bamsar att röra sig men långsamt. Ariel gick rakt upp på ett flak men neg fint och gled tillbaka ner i vattnet igen. Jäklar vad vi jobbade för att komma framåt och runt i alla små kanaler som öppnade sig mellan flaken. Detta var nio tiondelar gammal tjockis, dvs ett snäpp från heltäckande is. Niklas satt i masten och försökte hitta de bästa vägarna. Kåre, Jörgen, Lotta och jag kämpade med isstakarna. Eric försökte så gott det gick att manövrera. Vi trodde nog alla att vi skulle fastna och inte komma vidare alls. Men med Med glädjetjut och hornblås lyckades vi ta oss ut i södra delen av Peel Sound.

Kommentera » | 8 Kommentarer »

Halvvägsparty

augusti 29th, 2010

Till sjöss i vildmark är det viktigt att fira. Att ordna små fester är ett bra sätt att hålla humöret uppe efter långa ibland slitsamma seglingsdygn. I False strait bestämde vi oss för att det var dags för halvvägsparty. Kanske är det egentligen Gjöa haven, om cirka en vecka, som är halvvägs men då kan vi förmodligen fira på annat sätt iland. Niklas och Lotta visar igen hur duktiga matlagare de är. På bordet kommer en av de bästa middagar jag ätit, tillverkad på pasta och åtta konservburkar. Burkarna var en svamp, två krossade tomater, två wokgrönsaker, en kikärtor, en kidneybönor, en kronärtskocksbottnar.
Partymeny
Förrätt: vitvinsmarinerade kronärskocksbottnar toppade med svamfräs.
Huvudrätt: Pasta med vitlöksmarinerad kinabönwok med tomatsås
Efterrätt: chokladmousse med hackade nötter och grädde
Irish coffé

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Peel sound

augusti 28th, 2010

Peel Sound, namnet vi hört på radionätet den senaste veckan, med tillägget sju, åtta eller nio tiondels is. En ispropp som gjort det omöjligt att ta sig igenom. Young Larry fick vända. Ariel IV låg i Erebus Bay och väntade. Vinden gick över på nordöst och efter några dagar fick vi det glädjande beskedet att Peel Sound brutit upp. De andra två möjliga södergående sunden var fortfarande stängda. Det hade varit särskilt spännande att gå genom det smala Bellot strait men isen gör det omöjligt. Det är viktigt att ge sig iväg när det går, oavsett vilket sund som öppnar. Bellot är känt för sin skönhet och ökänt för besvärliga ström och isförhållanden. Glada fotar vi farväl till Erebus Bay och Franklin klippan. Motorgång mellan två tiondels is gick bra. Flytande packisflak med mellan hundra och tjugo meters mellanrum. Rorsman måste hela tiden vara på helspänn och i mer istäta områden ha en utkik i masten. Nu hade vi tur. Vind kom, mycket vind, men inte förrän vi hunnit igenom isbältena och seglade i nästan isfritt vatten. Plötsligt var seglingen som vanligt i kuling bara femton grader kallare, fram med blåbärssoppan! Efter tvåhundra sjömil och nästan två dygns segling angjorde vi False Strait på Somerset Island, den vik som låtsas vara Bellot strait. Från en bergstopp nästa dag såg vi ett läskigt strömmande isvirvlande Bellot och på andra sidan sundet den nordamerikanska kontinentens absolut nordligaste punkt.

Kommentera » | 1 Kommentar »

Veckans dusch

augusti 24th, 2010

Frekvensen av dusch med tillhörande bad ombord har gått ner till en per vecka för nästan alla i besättningen, en del väljer en fjortondagarsperiod. Den senaste duschen, tog vi i Erebus Bay, några timmar innan festen på Young Larry då isbjörnen senare kom simmande. Duschen måste kombineras med bad för att spara på vatten ombord. Det hela sker i aktre sittbrunnen. Där är det lite lä bakom sprayhooden då vi ligger för ankar och båtens för alltid pekar mot vinden.
Efter att ha värmt mig i salongen klättrade jag uppför aktre stegen, klev ut i sittbrunnen, hängde handduken över ratten och tog snabbt av alla kläder. Dubbelsnabbt hoppade jag sedan nerför badstegen på akterplattformen, sänkte mig ner i vattnet med en hand i stadigt tag runt stegen. Först kom upplevelsen av vatten, sedan en kylchock, främst över huvudet och axlarna. Fort, fort upp igen på plattformen, ytterligare en förfärlig sekund av kylchock, sedan en känsla av att det nästan är lite varmt att stå där naken i Arktis. Lugnt tvålade jag in mig och samlade mod för avsköljningsmomentet. I det läget finns ingen återvändo. Jag hoppade nerför stegen igen, ner i vattnet och upp som glänsande ren säl. Andra gången är kylchocken bara hälften så förfärlig. Nu börjar värme pumpa runt i kroppen och den snabba avduschningen i ljummet sötvatten var underbar. Liksom även en hård härlig frottering i handduken. Livet pumpar i ådrorna.

Kommentera » | 5 Kommentarer »

Vildmark

augusti 24th, 2010

Vi är sedan en vecka i själva Nordvästpassagen genom Arktiska Kanada. I detta gigantiska naturområde, inuiternas hemvist Nunavut har vi sökt oss fram genom packis och hittills seglat omkring femhundra sjömil. Vi har legat i tre storslagna ankarvikar och sett botten så nära som om vi stått på grund, även när ekolodet visar 10 meter. Ljusturkost vatten i sol, brunt nära strand, stålgrått i busväder men alltid klarare än klart, med öar av levande sjögräs. På vandring med gevär över berg och tundra har vi sett de skiraste små blommor i gult, vitt och lila. Trotsigt lyfter de sina vackra huvuden mot himlen även om de vet att de mycket snart kommer att vissna ner under snö och is igen. Inga träd, inga buskar inte ens en liten grästuva. Några mossor och många olika lavar. Igår såg vi vår första levande myskoxe, det fanns gott om dess kött i de Grönländska frysdiskarna. Här vandrade han över en bergsrygg, som en brun ullhög med horn, ett urtidsdjur som blivit kvar. I nutid har de blivit fredade och ökat ordentligt i antal. Fyra isbjörnar, många vita harar, en massa sälar och fågel har kommit i vår väg och i bergen en del spillning efter vildren. I detta land har vi ännu inte träffat en enda människa. Det är i sanning en av världens sista vildmarker.

Kommentera » | Inga kommentarer »

Beechy Island – Franklin Island

augusti 23rd, 2010

En landexpedition utrustades som vanligt med gevär och isbjörnsutrustning, för att undersöka kvarlevorna av Franklins Nordvästpassageexpedition 1845. Den var en av många som letade efter den väg som stormakterna trodde skulle ge Europa bättre möjligheter till handel med Fjärrran Östern. Två skepp, Terror och Erebus med 129 man kämpande under tre år mot kyla och utmattning, till dess samtliga gått under. En del forskare tror att även blyförgiftning från deras konservburkar bidrog. När vi stod där på den öde på stranden och läste på den första gravstenen att här vilade 20-årige John Torrington, gick mina tankar hem till våra egna 20-åringar och den unga glädje och energi de utstrålar. Ytterligare tre unga män alldeles i början av sina liv, vilar här på stranden under stenhögar. Franklin själv dog tidigt och efterhand som männen sökte olika utvägar gick den ene efter den andra bort. Sista året förekom kannibalism. Varför valde de att inte ta till sig överlevnadskunskap av eskimåerna undrar många. Längre bort fanns flera minnesmärken från olika senare expeditioner. Historiens vingslag isade. En isbjörn kom vandrande över den steniga stranden och vi valde att lämna området.

Kommentera » | 4 Kommentarer »

Young Larry

augusti 22nd, 2010

I början kändes Erebus Bay stor och ovänlig med busigt väder, förbiflytande isflak, kontinuerligt förändrande vindriktning och vindstyrka. Landskapet var som hela vägen in i Lancaster sound månlandskapslikt med tvärt avhuggna platåer istället för toppar på berg och kullar, några överdragna med chokladsås, en del med ett tjockt lager kanel. Då vi inte draggat på två nätter slutade vi bekymra oss. En kylig sol hittade oss. Vi drog efter andan i 1.8 gradigt vatten men kände livet återvända med en snabb ljummen dusch i sittbrunnen. Brittiska båten Young Larry kom in. De hade försökt komma igenom isbältena söder om Resolute för att gå vidare söderut ner igenom Peel Sound. Men isen var för tät, framfart omöjlig, de kom inte igenom utan fick vända och gå tillbaka till Erebus Bay. Trist för dem men roligt för oss. Två härliga långseglarkvällar med gitarr, sång, historier, mat och vin. Young Larry har även en cello ombord. Vid tolvtiden kom en isbjörn och simmade förbi ankarplatsen. Det gäller att ha is i magen då man ligger och väntar på att isen ska gå upp.

Kommentera » | 8 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com