Vildmark

augusti 24th, 2010

Vi är sedan en vecka i själva Nordvästpassagen genom Arktiska Kanada. I detta gigantiska naturområde, inuiternas hemvist Nunavut har vi sökt oss fram genom packis och hittills seglat omkring femhundra sjömil. Vi har legat i tre storslagna ankarvikar och sett botten så nära som om vi stått på grund, även när ekolodet visar 10 meter. Ljusturkost vatten i sol, brunt nära strand, stålgrått i busväder men alltid klarare än klart, med öar av levande sjögräs. På vandring med gevär över berg och tundra har vi sett de skiraste små blommor i gult, vitt och lila. Trotsigt lyfter de sina vackra huvuden mot himlen även om de vet att de mycket snart kommer att vissna ner under snö och is igen. Inga träd, inga buskar inte ens en liten grästuva. Några mossor och många olika lavar. Igår såg vi vår första levande myskoxe, det fanns gott om dess kött i de Grönländska frysdiskarna. Här vandrade han över en bergsrygg, som en brun ullhög med horn, ett urtidsdjur som blivit kvar. I nutid har de blivit fredade och ökat ordentligt i antal. Fyra isbjörnar, många vita harar, en massa sälar och fågel har kommit i vår väg och i bergen en del spillning efter vildren. I detta land har vi ännu inte träffat en enda människa. Det är i sanning en av världens sista vildmarker.

Lämna ett svar