På grund …

augusti 31st, 2015

Ariel på grund ...”Semestern från semestern” är slut. Jens har lämnat oss tårögda på bryggan för en ny längtansperiod. Han lämnade massor av glädje efter sig. Den räcker nog tills vi ses igen.

Nu är det dags att ta tag i diverse underhållsjobb.  Men innan vi ens hann börja på de planerade jobben hamnade vi i en oväntad möjlighet. Den gav ett nytt spännande jobb som tog två dagar.

Vi sa hej då till Jens på en kaj i en marina (Vuda Marina). Här ligger vi nu helt lyxigt i hamn två veckor för att enklast kunna proviantera, skura däck, tvätta, städa, få svetsat några rostfria grejor som gått sönder och en del annat. Det var det vi skulle göra. Men fullmånen sken och vattnet i hamnen sjönk mycket, mycket mer än den vanliga tidvattensskillnaden. Hoppsan, det hade tydligen inte marinaansvariga tänkt på när de anvisade oss plats längs kajen. Stackars Ariel stod på grund och värre blev det. Till slut lutade hon så vi blev tvungna att sjöstuva. Hm, det var svårt att sova. Jag ramlade ur min koj. Men då kom Eric på den geniala idén att vi skulle använda oss av den märkliga situationen istället för att sura.

Vid lågvatten nästa dag var nästan en halvmeter botten synlig över vattenytan. Eric kravlade på en stege längs vattenlinjen och lyckades måla två nya lager cirka 3 dm ner på den del av bottenfärgen som var lite bortslipad. Det beror på att vi så många gånger rengjort vattenlinjen från alger med skurborste. Första dagen målade Eric ena sidan och nästa dag andra sidan, då jobbandes från dingen. Hurra så bra nu slipper vi lyfta båten för bottenmålning på ytterligare något år! Tredje dagen fick vi en ny djupare plats.

 

 

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Semester från semestern, igen …

augusti 24th, 2015

Jens i palmIbland tar vi semester från långseglarlivet. Det händer oftast när vi får efterlängtade gäster hemifrån eller när vi lämnar båten i någon säker hamn och beger oss på upptäcktsfärd iland. Nu handlar det om att Jens är här på Fiji några veckor och att vi vill hinna med så mycket fina upplevelser som möjligt under den tiden.

Båtunderhåll och vardagssysslor får vänta, det långsamma långseglarlivet förvandlas till aktiv upplevelsesemester. Snorkling, dykning, strandliv, lägereld, kall öl, vandring, hisnande utsikt, fiske, långsimning, möten med seglare från hela världen, gitarrspel, stilla stjärnskådning, yoga på däck, springtur mellan palmer, banankakebak, kokosnötpalmklättring … är några ingredienser.

Häromdagen simmade vi med jättemantor, en upp till fem meter stor rocka som ibland kallas djävulsrocka. De jättestora rockorna kommer in, nästan varje dag, i ett smalt sund mellan två öar där det finns gott om deras favoritalger, algerna samlas där när tidvattnet strömmar in. På ett trevligt backpacker hostel (Manataray Resort) i närheten är man duktig på att upptäcka när rockorna kommer. Då ljuder trummor över vattnet.

Vid första trumslaget kastade vi oss i dingen och körde över ankarviken till sundet. Eric passade först dingen som gled i väg med strömmen medan Jens och jag hoppade i intill en djävulsrocka som just simmade förbi. Fyra meter mellan ”vingspetsarna” gissade vi. ”Vingarna” svepte upp och ner som en elegant fågel i långsam flykt. De två hornliknande ”skoporna” i framkanten är stora nog att fånga in massor av alger. En bred stadig svart rygg, vita mönster på undersida och mage och en lång smal ”svans” som sveper. En massa små gula kvicka fiskar for fram och tillbaka runt ”skopan”, andra sög sig fast i den väldiga fiskens buk. Jens dök och simmade under rockan. Jag orkade inte hänga med utan flåsade i snorkeln och blev tvungen att vila. Då dök plötsligt en annan lika stor rocka upp. Lite skrämmande innan man hinner undan. Eric mötte senare en rocka just när den vände och simmade bara några cm under honom. Gissa om han blev skraj.

Kommentera » | 2 Kommentarer »

”My white brother…”

augusti 17th, 2015

Jens fiskarDet hela började med att Jens fångade en fisk. Jens, vår yngste son, är på semesterbesök några veckor. Han är en fantastisk fiskare. Fisken var vacker med gula detaljer och ganska stor, den passade precis till vår största stekpanna. Tanken på en lyxig fisklunch fick det direkt att börja vattna sig i munnen. Mums, med lite citron till.

Fisken liknade många av de revfiskar som vi tidigare fångat eller harpunerat, men vi var lite osäkra på exakt vilken fisk det var.

En bit bort från vår ankarplats låg en vykortsperfekt liten palmklädd sandö med en exklusiv privat resort. Vi funderade på om prins Carl Philip och hans brud möjligen firade sin smekmånad där. Ut från ön kom en liten lokal båt med en mörkhyad melanesisk ung man ombord. Jens och Eric vinkade på honom för att fråga om fisken. Mannen körde upp bredvid Jens och Eric som satt i vår dinge. Han tog fisken av kroken och granskade den.

”This is a very good fish for eating”, sa han. “Thank you, thank you so much”, fortsatte han och la ner fisken I sin egen båt. ”You are my white brother”, sa han sedan till Jens och ”fistbumpade” honom. Jens och Eric var helt förvånade, sa inte ett ord när han startade sin utombordare och for iväg mot ön.

Skrattet låg nära till hands. Vad gör man i en kultur som finns här, folk är vana vid att hela tiden ge varandra gåvor eller egentligen att byta varor och tjänster. Det hör till historien att den unge mannen senare kom ut till oss igen och frågade om Jens ville följa med och harpunera fisk på revet när det blivit mörkt.

 

 

 

Kommentera » | 4 Kommentarer »

Slutet gott allting gott

augusti 11th, 2015

Eric och papayaWatermakern hittades efter sju veckors cirkulation i US postsystem. Det vet ni ju redan. Fantastiskt nog blev den sedan snabbt lagad i San Francisco av Spectra (utan kostnad!) och återsänd till oss, nu på Fiji, på totalt sju dagar. Men det mest fantastiska av allt var, att den gamla maskinen, trots att delar bytts ut till nya, passade och fungerade! Wop, wop! Nu ska det duschas och tvättas och drickas och diskas och lyxas med allt det som vatten handlar om.  Tänk på det ni därhemma i husen och njut.

Orkanens öga tittade inte på Fiji. Det förlorade också hela sin skärpa. En himla massa vind men ingen råkade illa ut. Vi fick bra vindskjuts till Denarau vid Nadi där vi nu ligger i marina och väntar på Jens, vår yngste som ska med ut och upptäcka den riktiga Castaway Iland, Treasure Island, Robinson Crusoe Island, Beachcomber Island och alla de andra kända paradisöarna på Fiji.

Att ligga vid brygga är alltid en riktig lyx. Att få spola båten och lätt kunna hoppa iland är inte vardagsvara. Bara inte kackerlackor vandrar ombord på förtöjningstamparna förstås. Efter regn och vind i orkanens utkanter skiner nu solen igen varje dag. Vi är glada. Firar med att plocka lite papaya.

 

Kommentera » | 7 Kommentarer »

Ett riktigt läskigt öga

augusti 2nd, 2015

ÖgatDet blåser häftigt idag. Ariel ligger ankrad i en vacker vik på en liten ö i norra Viti Levu, Fiji. Vi vandrade en runda i vildmark och hittade en ”resort”, men en spökby. Fina små hus, en vacker palmträdgård med bar, men tomt, tomt, lite läskigt, inte en människa på hela ön. Stora träd vajade vinande i vinden. Fem hästar sprang lösa omkring. Det kändes olycksbådande.

Enligt väderrapporten kommer regn som förhoppningsvis ska spola bort alla saltkristaller, efter överseglingen från SavuSavu. Enligt samma rapport håller ett lågtryck på att fördjupas några hundra sjömil västerut vid ögruppen Vanuatu. Det är där orkanbebisar föds, börjar växa och vandrar mot söder eller öster. Omkring tio orkaner ”anfaller” normalt Fiji på lika många år.

Vädret är annorlunda i år, eller nuförtiden. Det har många människor på olika öar vi besökt, berättat för oss. Det är något som inte stämmer säger de. Det regnade under ”fel” månader sa man på Samoa, det blåser konstigt mycket tyckte damerna och kunderna i köttaffären i SavuSavu. Vädret följer inte de vanliga årsmönstren.

Det är inte orkansäsong nu. Här på södra halvklotet är den på sommaren, mellan november och april. Men vi ser på väderkartan att lågtrycket vid Vanuatu har bildat ett öga, ett riktigt läskigt orkanöga, inte en bebis längre utan en tonåring. Det har börjat röra sig mot sydväst, mot Fiji.

Igår kväll bjöd vi in besättningen från en schweizisk långseglarbåt på mat och prat. Det blev inte lika avslappnat och roligt som vanligt. Samtalet handlade mest om ögat. Vart tar det vägen? Hur gammalt blir det? Vi känner oro i luften och följer väderkartorna flera gånger varje dag. Barometern faller sakta men stadigt! Nästa dygn blir avgörande för om ögat öppnar sig och stirrar rakt ner på oss…

 

 

Kommentera » | 16 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com