Koraller till barnbarnen?

februari 21st, 2020

Vi hittade några fina koraller i en vik på Martinique. De ser vi inte så ofta längre. Så har det varit länge på många, många ställen på jorden där vi nyligen har snorklat eller dykt. Det var inte så när vi seglade runt jorden med våra barn för tjugo år sedan.

Det har tagit miljoner år att bygga upp korallreven. De är egentligen stora kalkstrukturer som formats av skelett från små koralldjur. Korallerna lever i symbios med speciella mikroalger som ger korallen näring och dess färger. Höjda vattentemperaturer gör att algerna ”spottas ut” ur korallen. Den bleknar och svälter ihjäl. Global uppvärmning hotar idag ca 75 % av dessa havens fantastiska ekosystem.

Korallreven upptar mindre än 1 % av jordens havsmiljö men en fjärdedel av allt marint liv bor i eller runt korallen. De är oaser av sjudande liv och kan nästan beskrivas som en slags havens regnskog.

Vi hoppas att alla barnbarn och barnbarnsbarn kan få glädjas och häpna över korallernas fantastiska värld!

Kommentera » | 1 Kommentar »

Ett upp och ner dygn på Ariel IV

februari 11th, 2020

Det började med att vi hade stormstyrka i vindbyarna under natten. Eric hade dykt på ankaret och konstaterat att det låg väl nedgrävt så vi var inte oroliga för att dragga. Men, på morgonen hade vindmätarna slutat fungera. Inte roligt i dessa vindskiftande vatten och inte roligt inför hemseglingen i maj över Nordatlanten.

Eric kollade vindinstrumenten i sittbrunnen, kablarna genom masten och givaren i masttoppen. Givaren funkade inte. Den är bara två månader gammal! Han ringde de två Ray Marin verkstäder som finns på Martinique. I den första svarade en otrevlig fransman att ”jo de kan eventuellt hjälpa oss om fyra veckor …” I den andra svarade en vänlig fransman som kunde engelska (!) att ”visst kom hit med den så kollar vi.”

Vi tog bussen över ön från Fort de France bukten till Le Marin där verkstäderna ligger. Jaques (den vänliga fransmannen) konstaterade att ”New things can´t break” och log snett. Han visste nästan omedelbart vad som var fel och undervisade Eric i hur han själv skulle kunna fixa felet (kabeln inne i masttopp givaren) om det händer igen. Tusen guldstjärnor till den mannen!

När vi promenerade tillbaka till busshållplatsen kände Eric plötsligt hur det rann från ryggsäcken och ryggen började brinna som om han simmat baklänges in i en jättemanet. Snabbt in i skugga och av med ryggsäcken. Locket hade vridits upp på en stor flaska impregnering till sol/regntaket som vi köpt. Det urstarka medlet hade blött ner alla Erics kläder och trängt in i huden. Han sprang över gatan in på en restaurang toa, fick av sig alla kläder och sköljde dem och sig själv, kom ut genomblöt men nu av vatten. Aj, aj, aj, ryggen var illröd. Vi satte oss längst bak i bussen och han tog av sig tröjan.

Tillbaka vid dingen hade någon snott vår ”död-mans-grepp” kabel. Många svärord!

Vinden låg på hela natten och Ariel gungade ordentligt. Dålig sömn.

Nästa morgon hade ryggen och vinden lugnat sig. Eric satte tillbaka vindinstrumentet i masttoppen. Fungerade inte. Många svärord!

Stängde av strömmen till instrumentet och satte på igen. Fungerade, hurra. Jubel!

Kommentera » | 7 Kommentarer »

Massa karneval

februari 4th, 2020

Vi är på Martinique, på väg till Dominica där man har en av de bästa karnevalerna i Karibien. Den sker på de traditionella karnevalsdatumen efter fastan i slutet av februari. Här på Martinique har man normalt karneval på samma datum som på Dominica

Men hör och häpna; igår på söndagseftermiddagen genljöd plötsligt massor av intensiva trummor över hela bukten. ”Vad händer” tänkte vi, och for i full fart med dingen från ankarplatsen in till stora bryggan i centrum av St Anne. Massor av folk hade samlats på torget och överallt längs gatorna. Först såg vi en grupp gul/orange karnevalsklädda dansare och trumslagare. Trummor av alla storlekar blandades med maracas och olika rytminstrument. Några blåste i snäckor eller trummade på vackert utsirade kalebasser. Oerhört intensivt och skickligt. Ett tjugotal dansare dansade skickligt till rytmerna. Oj vad det svängde om dem!

I flera timmar stod vi där och den ena gruppen efter den andra spelade och dansade förbi. Varje grupp var omkring hundra personer. De utstrålade en oemotståndlig glädje. Det gick inte att stå stilla. Nästan alla som tittade på dansade lite, så även vi, fantastiskt medryckande rytmer och en härlig spontan glädje. Dansarna var oftast unga men inte alltid smala och tjusiga. Alla kroppsformer fanns med och alla verkade lika stolta. Härligt att se. Vi såg bara en enda vit person i tåget. Man sade oss att karnevalerna i Karibien stammar från traditioner bland de slavar som förts hit från Afrika. Det var inte heller några sambarytmer i karnevalen, som i Brasilien, utan rytmer och musik som lätt förde tankarna till Afrika.

Jaha, och varför var det karneval i St Anne den 2 februari? Vi vet inte. Kanske har de förkarnevaler i byarna innan den stora karnevalen i huvudstaden Fort de France i slutet av februari. Det var fantastiskt att få vara med i denna spontana människoglädje på de små smala gatorna i St Anne.

Kommentera » | 1 Kommentar »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com