Vi sprang en löprunda genom Ala Moana Beach park här intill. Det var igår kväll, en fredag kväll. Solen glödde mot havsytan. Parken och stranden var full av folk, polynesier i stora familjer runt en grill med solskyddstak, goa tjocka tanter i storblommiga klänningar, totaltatuerade kraftiga unga män, glada lekande barn, vackra kvinnor med långt tjockt svart hår, massor av musik från apparater, gitarrer och ukuleles, glada leenden, surfare i alla storlekar med fräcka brädor, nybörjare eller ditåt med longboards, mer ”städade” picknick grupper av ”vita” amerikaner, baddräktsklädda långsimmare, yogagrupper och olika gympagrupper, romantiska unga par och många, många fler. Vi blir fantastiskt glada varje gång vi möter människorna här i deras härliga utomhusgemenskap. Hawaii har varit en fin upplevelse, både människor och natur. Men inte bilarna! I Honolulu ligger ofta avgaser i dimmor och det är evighetslång väntan vid varje övergångsställe. Och vi kommer inte att äta ananas på ett tag …

Oavsett, så är det oåterkalleliga beslutet taget. Nu är det dags att dra vidare, mot riktiga Söderhavet. Orörda stränder väntar, fantastiskt liv under ytan, palmer och kokosnötter, rent och stilla, total närhet till naturen, långsamma dagar, frid i själ och hjärta. Passadvindarna ser ut att bli hjälpsamma och stadiga. Inga orkaner eller cykloner i vår väg.

Ariel IV är övermaga fet, hårt lastad med diesel, vatten, mat, toarullar, reservdelar och allt annat man behöver utanför civilisation. Vindgeneratorer, solpaneler och släpgeneratorn är beredda att ge oss kraft. Watermakern är servad för att ge oss dricksvatten. Vindrodret Gandalf är monterat. Fiskespöna är utsatta i sina hållare. Tänkbara småöar att angöra på vägen till Western Samoa är inprickade på sjökorten. Vaktbädden, där vi sover 15 min i stöten under våra vakter, är bäddad. Äggklockan står klar att väcka oss. Sex middagar är färdiglagade och väntar på att hämtas i frysen på yacht klubben. Läsplattorna är fulladdade med e-böcker. Grabbagarna med nödgrejor står klara att rycka tag i om det skulle bli aktuellt.

Imorgon påskdagen sätter vi segel, vi går söderut. Kanske tar det några veckor, kanske en dryg månad eller mer, innan vi kan kommunicera med dig igen. GLAD PÅSK så länge!