Springäventyr

september 15th, 2015

IMG_1881[1]Många seglare sitter för mycket i sin cockpit och/eller hittar för många billiga öl i världens länder. Den stora magen syns på många däck och de s.k. die a boards blir fler. Drömmen och båten stillnar vid någon brygga. Skägget växer kring vattenlinjen.

Vi kämpar för att få till våra springrundor så gott det går. När vi ligger för ankar kan det vara ett företag att hitta någon stig i den ofta täta grönskan runt ankarviken. Ibland blir det bara snabb vandring uppför ett närliggande berg.

Men nu, när vi ligger i marina, har vi alla möjligheter att få upp flåset. Var tredje dag springer vi en mil längs ett smalt järnvägsspår som går längs kusten. Det är inte bara en springtur utan ett riktigt äventyr.

En gång om dagen kommer tåget, ett riktigt pytte lok som i 20 km i timmen drar nästan hundra små vagnar med sockerrör till melassfabriken norrut i Latouka. Föraren gillar att tuta så vi har god tid att hinna bort från spåret. Det gäller även kor, hästar, lekande barn, bökande hundar och vanligt Fijifolk som fiskar, hugger ner fler sockerrör med machetes på ängen, eller är på väg hem med en skock getter eller bara från jobbet i sta´n. Alla skrattar gott, hälsar bula (hej) och vinkar. Föraren på loket storskrattar så han nästan ramlar av när Eric springer ikapp tåget. Tur han inte kunde se när Eric hoppade upp på sista vagnen och åkte med en bit

Varje gång vi springer händer nya saker och allt detta sker i underbart vacker solnedgång med vajande palmer i motljus och skuggan av oss själva springande, lekfullt projicerad på väggen av växande sockerrör.

Ibland vandrar vi järnvägen söderut till en närliggande by. Då har vi alltid pepparspray med oss. Den är extra kraftfull, köpt för att skydda oss mot isbjörnar i Nordvästpassagen. Agneta från svenska Laya blev anfallen av en hund där. Hunden bet sig fast i hennes ben, hängde kvar och var nästan omöjlig att få loss av en tillskyndande Fijiman. En fasansfull upplevelse som innebar enorm smärta, läkarbesök och en lång konvalescens. Men det värsta är nog att hon för all framtid kommer att vara rädd för hundar. Lösa hundar är en av de största baksidorna i detta vänliga, välkomnande land.

Ett svar till “Springäventyr“

  1. Bengt skriver:

    Ser ut att gå som tåget

Lämna ett svar