It´s getting serious! På väg norrut från Ilulissat genom Disco Bay börjar vi vänja oss att hela havet helt enkelt är fullt av isberg, jättestora och mindre i alla storlekar. Att dela upp sig på en styrman och en isspanare, blev självklara roller för oss alla i vaktlagen. Och att ideligen tillfälligt ändra kurs för att undvika ett eller annat isberg blev ett naturligt vardagsbeteende. Vi har stor respekt för de stora bergen och går inte närmare än hundra meter. En turistbåt sjönk i området för något år sedan då ett stort isberg delade sig i två och delarna slog runt med ett väldigt brak och gav upphov till en tsunamivåg. Turister varnas också för att gå ner på låglänta stränder eftersom det när som helst kan rulla in en jättevåg. På min morgonvakt idag mellan klockan fyra och sju såg jag fjäll med snö på toppen på båda sidor och en majestätisk rad av isberg som strandat på båda sidor, skimrande i morgonsolen. Isen är ofta blåturkos i underdelen mot vattnet, grå/blå isig i mitten och vit snöaktig på toppen. De äldre bergen som flutit länge har förlorat sin snömössa och är grå/blå is i hela huvudet över ytan. Det lilla vi kan se av hela undervattenskroppen skimrar i Söderhavsturkos färg genom vattnet. Niklas fångade förbiflytande isbitar med håven och krossade till lagom storlek för att passa i glas.