Under segel igen, men tyvärr inte så länge! Strålande sol är härligt förstås men lätt bris är inte nog för att driva Ariel IV:s 25 ton framåt. Mycket motorgång. Trist att lyssna på motorn en hel dag och eller natt, eller så. Men så kommer vinden igen och tystnaden är härlig, lite porlande runt fören, ett smeksamt lätt vindljud från riggen. Stormfåglar möter oss runt uddarna, grupper med busiga sälar dyker upp här och där och dansar runt i plaskig ring. Havet är förunderligt turkost. Solen går aldrig upp och aldrig ner. Äta, sova, läsa, lyssna, spana, trimma segel, kolla kurs och instrument, borsta tänderna, samtala, fota, laga mat, titta, klä på sig och av sig, leta efter försvunna vantar, ta sig en saltgodis och förundras över isberg. Dagarna rullar. Snart Upernavik.