I Upernavik lilla museum finns hela den utrustning som vi förknippar med de eskimåer som fanns i vår barndoms sagoböcker om Arktis. Sälskinnskläder, slanka kajaker handsydda av sälskinn, kastspjut med fångstlina och vita fyrkanter att hålla upp framför sig så att bytet inte kan se jägaren. Kvinnornas större roddbåtar finns också där. De användes för att frakta barn och bohag i och var sydda på samma skickliga sätt. På Grönland lever man fortfarande nästan uteslutande av och vid havet.

På museet finns också några små souvenirer att köpa. Pärlbroderier, figurer snidade av valrossbetar och fina halsband med tre putsade sälklor hängande i grupp som ett vackert smycke. Ett halsband hade bara en, kraftigare, mycket vass klo. Den hade tillhört en isbjörn. I hörnet stod några två meter långa vita, nästan decimetertjocka, pelarliknande störar. De visade sig ha tillhört narvalar. Den största kostade strax över sjutton tusen danska kronor. På hemvägen passerade vi ett litet hus där en stor vit isbjörnsfäll hängde över verandaräcket. Vi hörde att en sådan skulle kosta omkring femtio tusen danska kronor.