Jag kom upp i sittbrunnen till min vakt klockan sex på morgonen. Eric var redan uppe. Ser du iskanten, frågade jag. Ja vi ser något! men vet inte säkert vad det är ännu. Kanske ett moln, en ljus horisont eller is som ligger lång borta men reflekteras i morgonljuset?
Vi lämnade Upernavik för två dygn sedan och befinner oss nu drygt tvåhundra sjömil ut i Baffin Bay. Stora och små isberg flyter förbi. En person i varje vaktlag måste hela tiden spana efter is. Vi seglar mot nordväst. På 74:e breddgraden rundar vi packisen och styr mot mynningen av Nordvästpassagen.
Vi har ett stort jäkla isberg rakt framför oss, ropar Kåre från däck. Javisst det liknar en dubbelgigantisk tand. Nu ser vi också den långa kanten av packisen i söder. Den lyser vit och förföriskt vacker men vi vet att den gömmer fara som har lett till många modiga mäns död. Ingen glömmer första gången man ser ett isberg. Första mötet med packis är nog lika häftigt?