Nordvästpassagen

augusti 19th, 2010

Nu är vi här! Det som vi försökt föreställa oss men ändå undrat om det skulle vara verklighet är på riktigt. Dundan Bay och den relativa tryggheten i mynningen till Lancaster Sound är bakom oss. Seglingsbart vatten finns inte, det är packis överallt runt oss med smala slingrande kanaler inemellan. Niklas sitter i masten och spanar efter vilket håll vi ska försöka gå för att hitta manöverutrymme. Lotta och jag står på däck och puttar, med all kraft vi har, undan de tunga isflaken, så vi kan komma vidare. För en stund sedan fastnade vi helt. Det gick inte att komma längre. Med stor oro för att rodret skulle bli skadat backade vi försiktigt Ariel IV ett hundratal meter och lyckades vända fören in i en annan smal kanal. Sakta, sakta jobbade vi oss fram hela natten, genom det som betecknas 4/10 is, dvs. fyra delar vattenarea av tio, är istäckta. Vattentemperaturen är 1,3 grader. 4 grader i luften känns med en isande polarvind i näsan som flera minusgrader. Rånarluvorna har kommit fram. Framåt morgonen lyckades vi komma ut till 2/10 is. Det gick återigen att manövrera båten på normalt vis även om riktningen påminde mer om slalom än om en kurs. Målet var Erebus Bay, 160 sjömil bort, viken där den dödsdömda Franklinexpeditionen tillbringade sin första vinter i mitten på artonhundratalet.

2 svar till “Nordvästpassagen“

  1. Erik skriver:

    Nu känner man pälsen börjar resa sig även här i Ängelholm….

Lämna ett svar