Till vår besvikelse kom Ariel IV aldrig till St Pouls Island, ön som vi spanat in i piloten och upptäckt vara mycket spännande. Där finns en av Berings havs mest intressanta fågelkolonier. Väderläget ändrade sig igen. Efter starka vindar i orkanens ytterområden skulle följa ett nytt lågtryck med sydliga vindar, för oss rak motvind. Pest eller kolera? Valet blev självklart starka medvindar och vi dundrade fram över oceanen i maxhastighet med starkt nedrevade segel. Ariel gungade så vi tyckte oss försöka sova i en torktumlare. Hålögda levde vi oss igenom de sista dygnen till havs. Efter sju dagar dök så de höga bergen runt Dutch Harbor upp ur dimma. Gröna, mjuka former, med ett och annat litet träd på. Dem hade vi inte sett på flera månader. Magic! Wow så spännande att runda det yttersta kapet för att vända in mot hamnen. Vinden var riktigt hård. Vi kunde inte gippa och när Ariel styrde upp för att istället gå över stag, slog focken som en rasande. Genuan var helt inrullad sedan länge. Eric kämpade på fördäck och fick som minne ett jack i pannan. Tills slut kunde vi i alla fall styra in mellan de fräna krabbfiskebåtarna vi sett på TV i Sverige. Där låg Seastorm, Bulldog, Northern Star och många fler. Tusentals krabbfiskeburar på kajerna, nät och bojar överallt. Vi hade kommit till ett av världens mest coola platser; Dutch Harbor, Alaska.