Så lämnade vi skräphögarna i Kiribatis huvudort Tarawa. När man förr drack en ung kokosnöt eller åt en brödfrukt så gick det fint att slänga nöten och skalet på marken, det återgick till naturen. Har man vanan inne sedan hundratals år kanske det går av bara farten att slänga nutidens läskburk eller plasthölje. Men mest beror nedskräpningen på att det inte finns något fungerande system som tar hand om det. Nya Zeeland har skänkt fyra sopbilar. Två har redan dött efter färder på de gropiga vägarna. De andra två har inte en chans.

Vi seglade 30 sjömil norrut till atollen Abiang och befinner oss igen i back to basic. Naturlig, gammaldags mathållning; fisk, tarorötter och brödfrukt. Inget skräp i sikte, fina hus byggda av kokospalmer. Kanoter med utriggare seglar över lagunen och de flesta går klädda i vackra saronger.

Ett av de mest spännande ögonblicken för långseglare är när man första gången går iland på ett nytt ställe, vad ska finnas här, vem ska vi möta? Vi drog upp dingen på en vit sandstrand och tittade oss omkring. Ut från en palmdunge kom en äldre kvinna och vinkade. Hon bjöd oss in i skuggan, in i sitt hus, la pandanusmattor på golvet att sitta på och öppnade varsin kokosnöt åt oss att dricka. På enkel engelska lyckades vi svara på alla frågor om varifrån vi kommer, hur lång tid resan har tagit, hur många barn vi har och var de är.  Vi blåste upp en röd ballong och gav till barnen. Sällan har vi sett några bli så lyckliga.

På vidare promenad längs en stig såg vi palmbladshus i klungor. De är byggda för den klan som äger marken. För varje ny familj byggs ett nytt sovhus eller nyinreds ett gammalt ifall det blivit tomt. Gemensamt har man ett eller flera kökshus och ett hus för enkel toalett och dusch. Man hjälps åt med matlagning, barnpassning och husbyggen.

En bit bort ligger sjukstugan, ett litet hus i betong som stolt skyltar med att det är finansierat av EU. På väggen hänger hälsoinformation med enkla bilder om att man ska tvätta händerna, ta hand om skräp och toaletter. Utanför finns fem små traditionella hus. Sjuksköterskan som har hand om det hela berättade att de är till för allvarligt sjuka patienter och deras familjer. Men det brukar bara komma en i månaden ungefär, sa hon. Födslar sker inne i sjukstugan.

Utanför kyrkan satt åtta kvinnor på marken med benen i kors och arbetade på nya delar till tak på palmbladshus. Palmbladen vävs ihop med en särskild teknik för att kunna stänga ute regn och blåst.

Under vår vandring till öns sydpets blev vi inbjudna till ytterligare två hem, till en ung familj och till den lokala polisen, efter att han kontrollerat att vi hade tillstånd från Tarawa att besöka Abiang. Alla ville bjuda på kokosnötter och var nyfikna på vem som kommit in med segelbåt i deras lagun. Och vi är lika nyfikna på dem.