Semester, samba och simma

februari 23rd, 2019

Vi brukar kalla det semester från semestern, när vi gör paus från långa seglingar, blir bobåt och stilla flyter mellan härliga ankarvikar i varma länder. Helst ska det då komma goa vänner på besök. Den här gången kom älskade yngsta sonen Jens och goa vännerna i familjen Pennegård för att hänga med några veckor i Brasiliens härliga övärld, söder om Rio.

Men först skulle vi förstås dansa samba i Rio och bada på Copacabana. Utan kameror, smycken och andra begärliga ting gav vi oss ut i natten en lördag och promenerade genom stadsdelen Lapa till sambaklubben Scenarium. Oj, oj vad folk dansar här! Vi försökte också men det kändes ovant med tretakt och läckra sensuella rörelser. Plötsligt kom en ung man och bjöd artigt upp mig Birgitta. Gissa om jag blev nervös. Han började med enkla gungande steg och fortsatte efterhand med lite svårare turer. Med jämna mellanrum sa han att jag var duktig. Och, fantastiskt, jag kunde, jag dansade samba i Rio de Janeiro!

Nästa dag drog vi till Copacabana. Nä där ville vi inte bada, fullt med tjingeling och folk på varenda sandplätt, kul att ha sett den förstås. Ett svenskt grupphopp blev minnet av Copacabana för oss.

Eva, Per och Elin hade med sig en badtermometer som present. Den vi haft tidigare var borta så det blev kul nu att kolla grader i vikarna på Ihla Grande, den stora nationalpark ö som Rioborna kallar paradis. En förunderlig grönska, regnskog och kaskader av blommor. En bananstock, några papayor och kokosnötter ramlade ner i våra väskor. Vattentemperaturen låg omkring 30 grader. Simturerna blev många.

Vi träffade en argentinsk kille som driver ett litet hostel på Apön, utan elektricitet och rinnande vatten. Han vinkade in oss till sin brygga när vi kom förbi i dingen efter en snorkeltur. Inte många engelska ord gick att utväxla men kroppsspråk fungerar nästa alltid. Han berättade att majoriteten av aporna dött i gula febern för några år sedan och gav oss hembakade kakor, kaffe och det berömda brasilianska gröna teet.

I nästa vik provade vi den andra brasilianska nationaldrycken, Caipirinha. Den serverades på en barflotte dvs. en flotte med bar på. Där finns en lite tam sköldpadda som kom simmade och åt fisk nästan ur handen på ägaren. Som vanligt kom en störtskur just när vi skulle köra tillbaka till Ariel IV. Ja det är ju regnskog vi befinner oss i förstås… För övrigt skönt att det regnar då och då, solen är krävande här.

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Rio,here we come …

februari 8th, 2019

Det tog bara 16 dagar från St Helena och vips var vi över Atlanten och på en ny kontinent, Sydamerika, efterlängtad och fruktad. Spännande och läskig. Alla har vi hört om mängden rån och mord i Brasilien, och om de seglare som blivit hotade med både kniv och gevär. Men vi har också hört om en härlig avslappnad livsstil, sambarytmer och världens mest kända karneval. Rio de Janeiro, nu är vi här!

Klockan var bara sju på morgonen när vi styrde in mellan två imponerande gamla fort som vaktar staden från varsin sida. Ariel IV gled i laber bris förbi Copacabana, jättestranden kantad av en räcka höghus. Redan på morgonen var det gott om folk i sanden. Vi blev, tro det eller ej, rörda näst intill tårar när jättestatyn av Kristus dök upp på toppen av ett berg och höll sina välsignande händer över staden och över oss.

Så började mötena med brasilianarna. Vi gillar dem redan skarpt, även om det mesta verkar ta lång tid och nästan ingen kan engelska. På immigration mötte oss en glad kille som underhöll oss med roliga historier medan en kvinna fixade pappren och stämpel i passet. Tullaren bad helt korrekt om alla papper och önskade oss lycka till med ett leende. Inte en enda uniform eller minsta tecken på maktbehov som i så många andra länder i världen. Hamnkaptenen fixade snabbt pappren och pratade sedan länge om Henrik Larsson och andra kända svenska idrottare. Han gillar inte Zlatan utan tyckte han är ”för komplicerad”.

På marinan ringde man direkt till Suzy som kan engelska. Hon och hennes man seglade jorden runt på sin båt ”Samba” för många år sedan. Båten är illgul och ligger bredvid oss på bryggan. Suzy kom stormande på bryggan, viftande med armarna som illustration till allt hon kan och vill hjälpa oss med. Så nu har vi redan kompisar här. Det bästa är att hon kan fixa biljetter till slutgalan av karnevalen då vi får sitta vid bord, äta och dricka och se alla de bästa karneval ekipagen, de som har vunnit.

Vi har vandrat längs stränder, åkt färja och buss, ätit på restaurang kvällstid, släntrat runt i stan och hittills inte känt oss det minsta rädda eller hotade. Första intryck: ”Vi älskar Rio”.

Kommentera » | 13 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com