Vi brukar kalla det semester från semestern, när vi gör paus från långa seglingar, blir bobåt och stilla flyter mellan härliga ankarvikar i varma länder. Helst ska det då komma goa vänner på besök. Den här gången kom älskade yngsta sonen Jens och goa vännerna i familjen Pennegård för att hänga med några veckor i Brasiliens härliga övärld, söder om Rio.
Men först skulle vi förstås dansa samba i Rio och bada på Copacabana. Utan kameror, smycken och andra begärliga ting gav vi oss ut i natten en lördag och promenerade genom stadsdelen Lapa till sambaklubben Scenarium. Oj, oj vad folk dansar här! Vi försökte också men det kändes ovant med tretakt och läckra sensuella rörelser. Plötsligt kom en ung man och bjöd artigt upp mig Birgitta. Gissa om jag blev nervös. Han började med enkla gungande steg och fortsatte efterhand med lite svårare turer. Med jämna mellanrum sa han att jag var duktig. Och, fantastiskt, jag kunde, jag dansade samba i Rio de Janeiro!
Nästa dag drog vi till Copacabana. Nä där ville vi inte bada, fullt med tjingeling och folk på varenda sandplätt, kul att ha sett den förstås. Ett svenskt grupphopp blev minnet av Copacabana för oss.
Eva, Per och Elin hade med sig en badtermometer som present. Den vi haft tidigare var borta så det blev kul nu att kolla grader i vikarna på Ihla Grande, den stora nationalpark ö som Rioborna kallar paradis. En förunderlig grönska, regnskog och kaskader av blommor. En bananstock, några papayor och kokosnötter ramlade ner i våra väskor. Vattentemperaturen låg omkring 30 grader. Simturerna blev många.
Vi träffade en argentinsk kille som driver ett litet hostel på Apön, utan elektricitet och rinnande vatten. Han vinkade in oss till sin brygga när vi kom förbi i dingen efter en snorkeltur. Inte många engelska ord gick att utväxla men kroppsspråk fungerar nästa alltid. Han berättade att majoriteten av aporna dött i gula febern för några år sedan och gav oss hembakade kakor, kaffe och det berömda brasilianska gröna teet.
I nästa vik provade vi den andra brasilianska nationaldrycken, Caipirinha. Den serverades på en barflotte dvs. en flotte med bar på. Där finns en lite tam sköldpadda som kom simmade och åt fisk nästan ur handen på ägaren. Som vanligt kom en störtskur just när vi skulle köra tillbaka till Ariel IV. Ja det är ju regnskog vi befinner oss i förstås… För övrigt skönt att det regnar då och då, solen är krävande här.