Sanningen, Ramadan och lite till

juni 25th, 2017

En del av sanningen är, som Du säkert förstått, att vi inte glider fram helt enkelt över världshaven och inte heller sitter på däck och dricker drinkar särskilt ofta. Men vi gör det! Och varje njutstund är värd dubbelt så mycket för oss, för att vi har fått kämpa för den. För att vi har seglat långa sträckor med nattvakter och ibland jobbigt väder, för att vi har lagat grejor som går sönder på båten och för att vi har klarat möten med motsträviga byråkrater i olika länder.

Vi kom till Gili Air Island, turistmagnet för unga backpackers, med blandade förväntningar. Vännerna på Cool Running var redan där och hjälpte oss att förtöja vid en boj. Vi hade nog inte vågat oss in i den röran annars av turistbåtar, vackra traditionella fiskebåtar och gamla paddelkanoter. David och Gudrun och deras två barn tog med oss till sin favoritrestaurang vid stranden, men kockarna var inte där. Mörkret hade just fallit och alla muslimer hade gått hem för att äta. Det är Ramadan så de fastar under dagen. Vi hittade en annan bar med hinduer eller möjligen kristna i köket. Det blev en fantastisk njutkväll

Nu ligger vi vid en annan boj, på Bali. Här är 90 % av befolkningen hinduer men myndigheter och många affärer är stängda under firande av slutveckan av Ramadan. Gissa om det går att förlänga vårt Visum som vi hade planerat eller om vi måste betala böter för att direkt klarera ut ur landet några dagar för sent.

Det är nymåne och tidvattensskillnaden är nästan tre meter. Tio meter bakom Ariel dyker plötsligt revet upp två gånger om dygnet och blir torra land i mer än hundra meter in mot stranden. Vid lågvatten går det inte att komma in till dingebryggan utan vi får gå i vattnet den sista biten. Nu är det dags för storproviantering inför överseglingen av Indiska Oceanen. Det var inte helt lätt att bära en 25 kg säck med mjöl på ryggen genom vattnet ut till dingen eller alla de andra stora lådorna med mat. Som tur är har vi fortfarande stora säckar med toarullar, ris, havregryn och andra basvaror kvar ombord sedan senaste storprovianteringen på Fiji.

Eric går igenom båten inför de långa seglingssträckorna framöver. Just idag var det toan och alla dess slangar som måste rengöras så vi inte får nödstopp mitt på oceanen. Jag har börjat gå igenom våra rutiner, vad som måste kollas sista dagen innan avsegling, vem som ska ha vilka vakter natt och dag, vem som tar med sig vad om vi måste överge båten och om våra ”grab-bags” innehåller det vi behöver i nödflotten.

Listan med förberedelser som måste göras minskar långsamt. Vid dingebryggan ligger en underbar liten Indonesisk bar och restaurang. Där håller de andra långseglarna till. Vi belönar oss själva varje dag…

Kommentera » | 6 Kommentarer »

Drakar

juni 12th, 2017

Så korsar vi vårt spår igen. Spåret från världsomseglingen med barnen för 18 år sedan igen. En gång tidigare har vi gjort det. På Samoa. Vi vill helst inte komma tillbaka, vill ha de gamla upplevelserna tillsammans med barnen intakta. Och första gången är alltid mest spännande.

Men komododrakarna kan vi inte bara dra förbi. Och för övrigt så seglar vi nu tillsammans med en ”barnbåt” från Florida. Vi kan få uppleva drakarna ännu en gång tillsammans med den härliga omedelbarhet som bara barn har. Vi väljer den här gången Rinca, den andra ön där drakarna finns. Ingen vet varför de inte finns någon annanstans i hela världen. Egentligen är de inte drakar utan reptiler, enorma ödlor.

Vi mötte vår guide på en brygga kl sju på morgonen. ”Ariel IV” och ”Cool Runnings” låg väl ankrade i viken utanför men slet i sina kedjor i den starka sydostmonsunen. Gaby 11 år och Ben 13 sprang lite före på stigen men stannade med ett ryck när de plötsligt fick syn på den första Komododraken som långsamt rörde sig framåt ett tjugotal meter från dem. Den vände huvudet mot barnen, körde ut och in med den tudelade långa tungan och gav ifrån sig ett väsande läte.

Draken var verkligen enorm, kanske fem meter lång, svansen inkluderad. Den hade kraftiga ben med otäcka långa klor och ett jättehuvud som såg ut som en orms. De äter allt som rör sig, vildsvin, rådjur och till och med vattenbufflar. Guiden ställde sig framför barnen och riktade en stor käpp mot draken. Föräldrarna såg helt förfärade ut. Det gick en minut, sedan vände draken på huvudet igen och lommade vidare. Den där var inte hungrig sa guiden. De äter mycket, men bara ungefär en gång var fjortonde dag.

Det finns omkring 1500 drakar på Rinca. De är svåra att upptäcka med sina kamouflagefärjade fjäll. Vi hade tur och fick se 7 stycken varav några var mätta och lata. När vi äntligen vågade gå lite nära tog guiden bilden ovan. Den är inte fotoshoppad …

Kommentera » | 7 Kommentarer »

Spindlar och sjörövarskepp

juni 6th, 2017

Vi skrev lite om Indonesien i vår förra blogg och fick en härlig kommentar från goa vännerna på S/Y Mary. (De som var med på TV i första säsongen i ”Äventyrliga familjer”) Tack förresten alla som skriver kommentarer. Vi kan oftast inte svara men vi läser dem och blir himla glada!

Så här skrev Linda på S/Y Mary: ”Älskar Indonesien. Vi brukar beskriva det som världen i miniatyr. Där varje ö bjuder på en ny kultur och helt annorlunda natur och djurliv. Superspännande. Det enda som vi tyckte var riktigt frustrerande och upprörande var den katastrofala eller obefintliga sophanteringen. Har det blivit bättre?”

Nä det har den tyvärr inte. Men vi älskar också Indonesien. Sällan har vi mött så glada människor, leenden och skratt överallt. I dessa tider lever kristna och muslimer sida vid sida och verkar utöva sin religion bara så mycket som det behövs i det dagliga livet. Ungdomarna är också öppna och glada utan ”taskig attityd” till vuxenvärlden. Här finns ingen graffitti. Alkohol existerar nästan inte. Vi har mött en enda berusad (äldre) person. Då bad några kringstående om ursäkt för hans beteende och förklarade det som att ”han är sjuk”.

Vi har nu seglat ytterligare ca 1000 sjömil, lämnat det avlägsna Raja Ampat och kommit in i de mer västorienterade delarna av Indonesien. Ariel IV ligger ankrad utanför Labuan Bajo på ön Flores. Igår fanns det vin att välja på som dryck till maten. Det var väl så där två månader sedan sist. Vi lyxade oss med att äta i land, på dykshopen Blue Marlins restaurang. Eric ska dyka med dem på Komodo imorgon. I restaurangen fanns omkring tjugo västerlänningar och vi mötte kanske tio till på gatan. I hamnen ligger ”live-aboard-båtar” som ser ut som gammaldags sjörövarskepp. I de delar av Indonesien som vi kommer ifrån fanns nästan enbart traditionella fiskebåtar. De ser ut som spindlar.

De närmaste veckorna seglar vi vidare västerut längs ökedjan, via Komodo, Lombok m.fl. till Bali. Där väntar storförberedelser inför att vi ska korsa ännu ett världshav; Indiska Oceanen.

Kommentera » | 5 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com