Inferno. Huvudpersonen dog.

augusti 27th, 2017

Meteorologerna lovade ett väderfönster på nästan en vecka med ”lagom” sydostmonsun och mindre än tre meter vågor. Vi fick EN bra seglingsdag, sedan ökade vinden och vi rejsade fram genom 6 till 8 meters vågor, med mellan 15 och 20 sekundmeter vind i häcken. Till slut seglade Ariel IV med bara ett pyttelitet bottenrevat storsegel och pyttepytteliten inrullad fock. Regnbyar kom och gick, vågor slog över hela båten. Sötvatten och saltvatten piskade, rann och strömmade över däck. Detta pågick i två veckor. Tur för dig att du inte seglade med oss över södra Indiska Oceanen!

Så vad gör man för att stå ut med detta obekväma inferno. Det gick inte ens att fiska. Vi proppade igen ventiler, stängde alla luckor och byggde en jättestor säng/soffa i hela salongen av mjuka grejor ombord. Underst dyktuberna och extra flytvästar, därefter alla segelkapell och soltak, ovanpå dem buntvis med tampar och linor och slutligen madrasser, kuddar och täcken. Himla skönt även om man rullar fram och tillbaka. Med jämna mellanrum kämpade vi oss upp och kikade ut genom luckan för att kolla segel och kurs. Däremellan balanserade vi ibland i pentryt och värmde mat, svingade oss i handtagen som finns runt väggarna till toalett eller sovkoj. Under natten i sovkoj proppade vi igen öronen och pallade fast oss mot väggen med hjälp av ytterligare kuddar. Frivakten försökte sova i sina fyra timmar och den som hade vakt försökte sova i en halvtimme i taget. Ganska oanvända muskler i ben och armar upptäcktes och fick ordentlig överträning. Aj, aj …

Det är en enorm trygghet att ha AIS, systemet som gör att vi ser eventuella skepp omkring oss på dataskärmen, även om vi inte ser dem i verkligheten. När vi korsade fartygsleden mellan Godahoppsuddden och Singapore, två dygn innan Mauritius, hade vi på en radie av 15 sjömil, ibland 10 fartyg runt oss. Man kan bara fantisera om alla fartyg och alla sjömän som befinner sig på oceanerna.

Huvudaktiviteten på Indiska Oceanen blev ”Game of Thrones”. Vi läste böcker men tittade mest på film och serier för att få tiden att gå. Låg där i soffan och käkade bananer så länge de räckte. Game of Thrones var en ganska spännande och underhållande serie. Första säsongen var ”bra”, andra säsongen var spännande men våldsam. I tredje säsongen, när vi äntligen fått klart för oss vem alla var och hur det hela hängde ihop, så dog huvudpersonerna. What!

Vi hade förlorat flöjeln till vindrodret, focken hade tappat UV skyddet till hela akterliket, ett skvättskydd var i trasor och diverse saltvatten skvalpade under durkarna. Men vi var framme på Mauritius, ankrade i en vik och sov i 18 timmar. Kojen låg helt stilla.

 

 

Kommentera » | 13 Kommentarer »

Fair winds, far väl!

augusti 4th, 2017

Så är det dags igen. Vi har levt på denna lilla atoll, Cocos Keeling mitt i Indiska Oceanen, i en månad nu. Direction Island, den ö på ringrevet som skyddar oss för de stora oceanvågorna, har blivit som vår trädgård. Vi känner varenda palm på ön och vet var vi kan lägga oss och vila utan att få en kokosnöt i huvudet. Vi vet var de häftiga strömmarna går som man kan att snorkelflyga i, känner till alla korallhuvuden runt ön, vet var de sjunkna vraken ligger och vilka tider på dygnet revhajarna är aktiva. Eremit krabbor kravlar över oss när vi sitter på stranden och de förvildade höns som finns på ön kommer nästan fram och tigger.

Vi har 2000 sjömil framför oss till Mauritius, omkring två veckors segling. Sydostmonsunen är fortfarande hård och vi inser att seglingen inte kommer att bli bekväm hur länge vi än väntar på ett väderfönster. Det kommer inga så här års. Idag har vi sjöstuvat, spänt upp nät framför alla öppna utrymmen och klämt in kuddar och handdukar i skåp och lådor för att det inte ska klonka så man blir galen. Eric har skrubbat bort sjögräs som börjat växa på botten. Vi har stängt och tätat alla ventiler och spänt brädor över golvlemmarna. Om vi slås ner i någon jättevåg vill inte att konservburkar, verktyg och alla andra grejor som finns under durkarna ska komma flygande. Förmodligen blir detta en av de tuffaste seglingar vi någon sin gjort.

Ikväll är det farväl fest på stranden. Knytkalas som vanligt och stor grilleld. Det blir också tufft att krama farväl av alla vänner som vi lärt känna här. En månad är inte lång tid när det gäller att skapa vänskapsband, men som vi skrivit förut, långseglare utvecklar snabbt relationer som känns äkta och värdefulla. Vi vet vad alla har gått igenom för att ta sig hit, vi behöver varandra och har riktigt mycket gemensamt.

Så vi ska säga hej då till fem besättningar. En australiensisk båt, ”Sukha” med ett härligt par i 50-årsåldern. De har sålt sitt gym företag för att kunna förverkliga sin seglingsdröm. Nu lyfter de tyngder (uppblåsbara med vatten i) på stranden och springer med oss. En båt, ”Kailani”, från USA med en liten familj ombord. Deras 9-åriga dotter har fått ”lektioner” om Sverige och lärt sig baka kanelbullar. Ett par (som säger att de inte är något par) på ”Parmelia” från Italien som pratar och viftar med armarna precis som italienare ska. Två modiga ensamseglarkillar, en från Frankrike på ”Sparfel” och en från Sverige. Vincent är snickare och jobbar ett tag på någon ö när han behöver pengar. Lars, på ”Arianna” från Gotland är en kunnig före detta kapten, faktiskt en bra bit äldre än vi. Båda har stora båtar över 40 fot. Beundransvärt!

Så visst blir det sorgligt att önska fair winds men vi vet att kommer vi någonsin i närheten av varandra igen så finns det alltid en säng eller koj eller hjälp om det behövs att vänta. Även om kanske tio år har passerat.

Följ oss på vår hemsida om du vill. Vi lägger in positioner med jämna mellanrum under seglingen över av Indiska oceanen. www.arielfyra.se

Kommentera » | 22 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com