Några dagar i paradiset

januari 24th, 2014

ParadispölenYapala lät som ett spännande ställe, en liten avlägsen by, kortfattat beskriven i vår pilot över Mexikos Stilla Havskust. Sagt och gjort, tillsammans med vännerna på ”Celebration” lättade vi ankar från La Cruz och styrde över Bandera Bay.

Unga pojkar mötte i inseglingen till Yapala och erbjöd oss att lägga fast i en befintlig boj. Skönt för här var för djupt att ankra. Omkring oss låg små lokala fiskebåtar; pangas. När ögonen vant sig vid den frodiga djungelliknande grönskan runt viken såg vi små hus i starka färger som klättrade på bergssluttningen, många med palmbladstak liknande våra halmtak och en fantastisk sandstrand.

Färden iland i dingen var inte helt lätt, vågor bröt mot stranden och ingen av oss lyckades komma iland med torra kläder. Men vad gör det, här torkar allt på fem minuter.

Byn visade sig vara ett sammelsurium av människor, djur, stigar och smala kullerstensbelagda gränder, inga bilar, några små röriga affärer och barer. Åsneryttare hälsade, tuppar gol och höns kacklade, glada smutsiga barn hoppade hage på stigen, bananpalmer och kokosnötter, en bit Mexiko så som vi lite naivt hade föreställt oss det innan vi kom hit. Så fint!

Genom byn flyter en brusande flod. Hela den andra dagen vandrade vi längs den, på åsnestigar som korsade floden fem gånger och kom slutligen till ”paradiset”, en pool mitt i djungeln vid ett vattenfall. En naturlig jacuzzi nedanför fallet masserade oss mjuka till kropp och själ och de mackor vi åt där, vilande på vit sand vid flodbädden, var de bästa vi någonsin ätit. På kvällen åt vi nyfångad bläckfisk på en liten lokal restaurang i byn.

Tillbaka på Ariel IV tillbringade vi natten som i en tvättmaskin, gungande från sida till sida i den havsdyning som byggt upp och hittat raka vägen in i viken utanför Yapala.

Kommentera » | 2 Kommentarer »

Ankarvakt

januari 14th, 2014

thunder-9910
Alla vet vi hur det är när åskan går, gigantiska blixtar som skär över himlen och ett ljussken som lyser upp hela landskapet, följt av ett skrämmande muller. När jag var liten och inte kunde sova satt vi med våra föräldrar mitt i natten, på sommarstugans veranda och tittade ut över Kungsbackafjorden. Vi har många gånger suttit på Ariel IV däck och följt åskans framfart i olika delar av världen.

Men en helt annan sak är när vi ligger ankrade i en trygg vik på Isla Isabel och upplever hur åskvädret får vinden att vända rakt in i ankarplatsen och öka ordentligt. Den trygga viken blir ett rent h-e. Vinden rev och slet i riggen hela natten men problemet var egentligen vågorna. Efterhand som sjön byggde upp och dundrade rakt in i viken hävde Ariels förskepp nästan rakt upp i himlen. Ankarkedjan slet i fören så det knakade och den for fram och tillbaka över stenar på botten med ett muller som överröstade åskan. Vi satt ankarvakt hela natten med handen på startnyckeln och mådde rent ut sagt pyton nästa morgon.

Vakthållning under segling kan vara nog så jobbigt men då uppnår man åtminstone något genom att komma till en ny plats. Och det brukar gå bra att sova någon stund då och då. Under ankarvakt måste man vara vaken varje sekund och det hela känns som rent slöseri med tid.

Dagen efter åsknatten låg ankarviken lugn och fin igen. Vi snorklade över ankaret och såg att det hade draggat en liten bit, flyttat på flera stora stenar och slutligen kilat sig in under en enorm bumling. Det kommer att bli näst intill omöjligt att få loss.

Kommentera » | 17 Kommentarer »

Mexikos Galapagos

januari 10th, 2014

1200px-Great_Frigatebird_at_Genovesa

 

Från ökenlandskap, torr värme och bara 24 grader i vattnet, runt La Paz, har vi nu seglat i två dygn, 300 sjömil åt sydost, över Sea of Cortez, till fuktig djungelvärme och 32 grader i vattnet på det vilda fågelreservatet Isla Isabel utanför Mexikos fastland.

Har vi något bra svenskt ord för WOW? Vi behöver det nu. Stora knölvalar simmar förbi alldeles intill oss varje morgon. Delfiner hoppar som galna av leklust rakt upp ur vattnet och kommer ner med ett enormt plask. Havssköldpaddor simmar omkring här och där. Dyning slår mot gigantiska klippor och små lavastenkantade vilda sandstränder inbjuder till love och att slänga av även de sista tygbitarna.

Vi följde en stig rakt in i öns minidjungel, varmt och fuktigt under buskiga låga kronor. Meterlånga leguaner traskade omkring. Nu var det som att komma in i Hitchcocks skräckfilm ”Fåglarna” förutom att de här verkade snälla. Tusentals svarta eleganta fregattfåglar cirklade över oss och i buskarna, en meter över oss satt hundratals honor på bon med ägg i. Bredvid satt hannar och blåste upp sin imponerande stora röda hakpåse. Alla tjattrade och skrek. Marken var täckt av träck, tur att vi hade solhattar på oss. Utkomna till klipporna på andra sidan mötte vi de blåfotade och de gulfotade sulorna. Ingen var rädd för oss vi kunde sitta alldeles intill honor som ruvade sina ägg.

Vid ankarviken finns några skjul där lokala fiskare övernattar. Vi träffade en man och en ung pojke som hälsade vänligt och erbjöd oss fisk. På kvällen kom en båt in med fyra studenter från Mexiko City. De ska stanna sex månader på ön och studera blåfotade sulor. Vi hjälpte dem att bära packningen iland, vatten, mat, och gasol för sex månader är inte lite och mängden solpaneler, batterier, tältstänger och presenning var imponerande.

Och ännu har vi inte hunnit utforska världen under vattenytan. Detta var en av Jacques Cousteau favorit dykplatser, vi är förväntansfulla… och vi vet att vi inte kommer att bli besvikna!

Kommentera » | 4 Kommentarer »

Våra drömmars första mål

januari 4th, 2014

MaleconVåra drömmars första mål för detta seglings årets äventyr var La Paz, Mexiko. Nu har vi nått det med råge, varit här i en och en halv månad och gillar stället skarpt.

Strandpromenaden, Malecon, är en mötesplats kvällstid för gammal och ung, familjer med far/morföräldrar och barn, ungdomar i grupper eller i par. De flanerar eller sitter på bänkarna och pratar. Barnen leker. Ingen är full eller bråkar eller hotar oss. Alla är vänliga och hjälpsamma och lyser upp när vi hälsar buenas noches. Varför är det inte så i Sverige?

Vi fick lift med en 82-årig amerikansk dam från affären idag. Hon har flyttat från USA till Mexiko för 15 år sedan för hon trivdes inte i USA längre. Folk bryr sig inte om varandra där, var och en tänker på sig själv och jag var rädd för att gå ut ensam på kvällen, sa hon. Vi har hört liknande berättelser från många amerikaner. Varför är det så i USA?

Längs Malecon står det varje dag några volkswagenbussar och folkvagns”bubblor”. De är välskötta och ser nästan nya ut. Vi blir sugna på en så´n där buss. Tänk vad skönt att kunna köra omkring och bo i den när vi är hemma i Sverige. Nä det går ju inte, då fryser vi. Och förresten har väl alla folkvagnar rostat sönder för länge sedan. Varför e´ de så?

Imorgon drar vi mot våra drömmars andra mål, Mexikos jättestora fastland.

Kommentera » | 1 Kommentar »

Bättre sent än aldrig …

januari 2nd, 2014

JulkortGod jul … och gott nytt år …

Vi har seglat bland kaktusklädda vilda öar i två veckor med våra tre söner och två flickvänner. Jultomten hittade oss och hade med sombreros till alla. Julbaden blev många, solen sken hela tiden och vattnet var 25 grader varmt. Vi snorklade med sjölejon en dag och valhajar en annan dag. Ett spännande vrak inspekterades med tuber på ryggen och havssköldpaddorna vågade sig riktigt nära. Kort sagt en riktigt härlig jul!

Kommentera » | 6 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com