Antiklimax

maj 30th, 2016

Mopedbåtar FilippinernaJavisst, det är klart att vi kände oss rädda, när vi seglade från de lugna söderhavsöarna mot Filippinerna och den marina som nyligen fyra seglare kidnappats från. En halshöggs då ingen lösensumma utbetalades. Nästa seglare ska halshuggas den 13 juni om inga pengar kommer fram. Även om marinan efter det som inträffat nu verkar vara idiotsäker med massa staket och vakter så visste vi inte om kidnapparna kanske kunde anfalla oss när vi seglade över bukten in mot säkerhet.

Därutöver måste vi akta oss för de beryktade FAD som finns i mängder i sydostasiatiska vatten. Det betydde jobbiga vaktpass för oss, ingen vila, stenhård uppmärksamhet med kikare föröver. FAD står för Fish Artificial Device och är allehanda små och stora konstruktioner av tunnor, stålrör och annat. De bär upp långa trossar under sig och skapar artificiella rev som drar fiskar till sig.

150 sjömil utanför kusten såg vi i gryningen en första FAD, ett slags jättetunna, ca en och en halv meter i diameter och omkring fem meter lång.  Vi räknade till tolv FAD med jämna mellanrum innan vi kom närmare kusten. Runt varje FAD cirkulerade två eller tre havsgående fiskebåtar. Så rundade vi Kap Augustin och styrde in i bukten som vi så länge oroat oss för.

Nu blev det närmast cirkus. I det lugna vattnet innanför revet låg massor av små FAD, massor av små fiskebåtar och långa nät lite här och där, kors och tvärs. Kikaren gick varm och vi styrde i slalom mellan olika fiskeredskap och fantastiska båtskapelser. Nu försvann all rädsla. Fiskarna vinkade och log. Två unga killar kom körande upp till oss på små ”mopedbåtar” och gav oss en fisk. Vi langade över några konserver som tack. Welcome to Philippines hördes från flera håll.

Nu ligger vi tryggt vid brygga och jobbar med att förbereda Ariel IV för att klara sig själv i omkring ett halvår. Hon är avklädd seglen och ser sorgligt naken ut. Men hon viskade i mitt öra att de två åren genom Stilla Havet varit ganska påfrestande för rigg och skrov och att hon faktiskt ser fram emot lite vila.

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Halshuggen seglare

maj 18th, 2016

utriggare dödenI september 2015 for två snabba motorbåtar i full fart från havet in i en marina strax utanför staden Davao i sydöstra Filippinerna. Männen ombord kidnappade fyra människor och for snabbt iväg igen. Det hela tog omkring en kvart.

De kidnappade var två äldre seglare, män från Kanada, en filippinsk kvinna, den ena mannens partner, samt en norrman. Kidnapparna försökte först få med sig ett japanskt par från en segelbåt vid bryggan. De gjorde motstånd, blev lite skadade men lyckades hoppa i vattnet och simma iväg. Kanadensarna och kvinnan blev nästa offer. Den norske chefen för marinan kom springande för att undersöka vad som stod på. Han blev fjärde offret.

Kidnapparna, en grupp militanta muslimer, som nyligen anslutit sig till IS, begärde 25 miljoner USD i lösensumma. Efterhand som tiden gått har den minskat till 8 miljoner USD. Vi vet inte hur förhandlingarna har hanterats eller vad de olika inblandade ländernas regeringar har kunnat göra men när tidfristen gick ut den 25 april 2016 hade ingen lösensumma betalats. Några dagar senare slängdes ett avhugget huvud i en plastpåse på gatan utanför ett lokalt kommunhus i den muslimska delen av Filippinerna. Huvudet tillhörde en av kanadensarna.

Vi är på väg till just den marinan vid Davao. Det är enda marinan i Filippinerna som ligger utanför cyklonbältet. Vi ska lämna båten i omkring ett halvår för att åka hem till Sverige, och behöver veta att båten, vårt hem, ligger säkert. Men hur säkert är det för oss att segla till Davao?

Vi har kommunicerat med marinan och pratat med seglare som ligger där eller nyligen har kommit därifrån hit till Palau. Informationen vi får handlar om att marinan nu känns så säker att den påminner om ett fängelse. Höga stängsel har satts upp runtomkring och det en stor bom är monterad tvärs över inseglingsrännan. I två torn sitter vakter med kulsprutor och en av marinens båtar är stationerade vid ena bryggan.

Vi har funderat hit och dit, fram och tillbaka, pratat och diskuterat, läst den information som finns tio gånger, undrat, tänkt, grubblat, bearbetat och sökt alternativ men inte hittat några. I den del av världen som vi nu ska segla genom gäller inte samma regler som i väst. Vi vet att filippinierna är bland de mest gästvänliga i världen, men fattiga människor som inte ser några alternativ kan bli farliga.

Det är omkring fem dygns segling härifrån Palau till Filippinerna. Nästan stiltje väntar oss och dessutom motström.

Kommentera » | 8 Kommentarer »

Pruttlukt och människovärme

maj 8th, 2016

Avsked Paula o Tomas, bloggstorlekTre månader har gått sedan Paula och Tomas mönstrade på i Majuro, Marshall öarna. Nyligen var deras planerade seglingstid slut. Paula och Tomas har för första gången i sitt liv gjort en beundransvärd långsegling och korsat hela Mikronesien; Marshall, Kosrae, Pophnpei, Chuuk och Yap, drygt 2200 nautiska mil. De mönstrade av i Palau, i 30 graders värme och tog planet hem runt halva jorden till den snöiga våren i Sverige. Deras resa tog uppemot två dygn. Det är tomt efter dem ombord.

En segelbåt är i början ganska liten för fyra personer som inte känner varandra så väl förut. Plötsligt ska vi ses med morgonrufsigt hår, iförda endast kalsingar. Plötsligt ska vi dela våra ”problem”; kanske illamående eller att inte ha sovit så gott, med människor vi tidigare bara sett glada och välklädda på middag i fräscha landhus. Vi måste vänja oss vid att stå i toakö och att acceptera varandras toabesökdoft när den sprider sig i kajutan. Och vi måste lära oss varandras vanor på gott och ont. Vem som har mjölk i kaffet, vem som behöver vara lite ifred ibland, vem som behöver ha pentrypumpen avstängd för att kunna sova, vem som behöver ha fläkten igång för att överleva osv.

Men också vem som ofta glömmer sina grejor, vem som glömmer att röja på däck, vem som snarkar, vem som är lite sur ibland, vem som inte är så bra på att laga mat eller vem som blir lite galen när vi kommer till ställen med internet.

Vi har aldrig förr varit med om att fyra människor så ärligt och välmenande har tagit denna utmaning på djupaste allvar och verkligen jobbat hårt för att det hela skulle fungera. Vi har alla försökt anpassa oss och lyssna på varandras behov. Utöver den tropiska värmen, värmen från motorn när den varit igång, varmvattenberedaren, ugn och spis så har en fin människovärme utvecklats mellan oss fyra. Den går inte att mäta i grader, den lämnar oss med goa minnen när ni nu mönstrat av. Vi överräcker också fem stjärnor för snabb utveckling till avancerade däcksgastar. Tack Paula och Tomas för en fin tid tillsammans!

Ny besättning är vår son Jens som ska segla med till Filippinerna. Honom känner vi väl efter 27 år.

Kommentera » | 8 Kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com