Det började med att vi hade stormstyrka i vindbyarna under natten. Eric hade dykt på ankaret och konstaterat att det låg väl nedgrävt så vi var inte oroliga för att dragga. Men, på morgonen hade vindmätarna slutat fungera. Inte roligt i dessa vindskiftande vatten och inte roligt inför hemseglingen i maj över Nordatlanten.
Eric kollade vindinstrumenten i sittbrunnen, kablarna genom masten och givaren i masttoppen. Givaren funkade inte. Den är bara två månader gammal! Han ringde de två Ray Marin verkstäder som finns på Martinique. I den första svarade en otrevlig fransman att ”jo de kan eventuellt hjälpa oss om fyra veckor …” I den andra svarade en vänlig fransman som kunde engelska (!) att ”visst kom hit med den så kollar vi.”
Vi tog bussen över ön från Fort de France bukten till Le Marin där verkstäderna ligger. Jaques (den vänliga fransmannen) konstaterade att ”New things can´t break” och log snett. Han visste nästan omedelbart vad som var fel och undervisade Eric i hur han själv skulle kunna fixa felet (kabeln inne i masttopp givaren) om det händer igen. Tusen guldstjärnor till den mannen!
När vi promenerade tillbaka till busshållplatsen kände Eric plötsligt hur det rann från ryggsäcken och ryggen började brinna som om han simmat baklänges in i en jättemanet. Snabbt in i skugga och av med ryggsäcken. Locket hade vridits upp på en stor flaska impregnering till sol/regntaket som vi köpt. Det urstarka medlet hade blött ner alla Erics kläder och trängt in i huden. Han sprang över gatan in på en restaurang toa, fick av sig alla kläder och sköljde dem och sig själv, kom ut genomblöt men nu av vatten. Aj, aj, aj, ryggen var illröd. Vi satte oss längst bak i bussen och han tog av sig tröjan.
Tillbaka vid dingen hade någon snott vår ”död-mans-grepp” kabel. Många svärord!
Vinden låg på hela natten och Ariel gungade ordentligt. Dålig sömn.
Nästa morgon hade ryggen och vinden lugnat sig. Eric satte tillbaka vindinstrumentet i masttoppen. Fungerade inte. Många svärord!
Stängde av strömmen till instrumentet och satte på igen. Fungerade, hurra. Jubel!
