Ekojobb

april 29th, 2017

Tretton sjömil kvar till ekvatorn. Här blev i fast. I två veckor. Så himla skönt! Ön Wayag, inga människor, naturupplevelser av alla slag, ankrade i en totalturkos lagun framför en perfektvacker kritvit sandstrand. En marmeladburk tog slut ombord lagom att diskas och fyllas med sand från Wayag strand. Vi samlar på sand. Ovanpå bokhyllorna i Sverige finns minst hundra burkar med sand från våra favoritstränder runt jorden. Svart, grå, bege, brun, röd och vit sand. Grovkornig, korallblandad, sammetsfin, slottbyggarlagom och allt däremellan sand, står i hyllan med datum och namn på stranden/ön där den hämtades. Alla har de en egen historia att berätta. Ännu har ingen flygplats säkerhetskontroll ifrågasatt de sandburkar vi har med varje gång vi far hem till Sverige.

Vännerna på brittisk/franska ”Making Time” ankrade bredvid. Nu var vi fyra personer på ön, alla européer. Vi besteg öns högsta berg, planterade (tillfälligt) våra flaggor där, njöt en sundowner och sa farväl till solen den dagen. Sprakande solnedgångsljus lyste den svårframkomliga stigen ner över spetsiga lavastenar och slingrande djungelgrönska. Några papegojor skrek åt oss när vi kom för nära.

Eric, Paul och Viviane dök runt en av de yttre ö-satelliterna och fick simma genom en orörd, levande marin värld. Wayag tillhör Raja Ampat ett av UNESCOs ”World Heritage” områden. Stora och små revfiskar av alla slag, hårda koraller i fantastiska formationer, mjuka koraller i glada färger böljande i strömmen, spännande små krabbor, sjöhästar och smådjur av allehanda slag. Jag har svårt att tryckutjämna på ena örat så jag nöjde mig med att snorkla i lite grundare men ändå akvarieliknande områden.

MEN, även i detta närmast paradis, har oceanerna virvlat in skräp, mest plast, massor av plast. Det tar omkring 400 år för en läskflaska i plast att brytas ner. Vi förberedde en liten grillfest på stranden. MEN, det kändes inte roligt att grilla och äta bland en massa skräp. Vi tog istället iland stora säckar och jobbade en dag med att rensa stranden och elda upp allt skräp. Det kändes fint att göra en så tydlig ekoinsats i världen, om än liten.

Det vanligaste skräpet var plastflaskor och -förpackningar. Därefter kom höger eller vänster flip-flop eller foppatoffla…

Kommentera » | 2 Kommentarer »

En långseglares drömdusch med mera

april 14th, 2017

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Ja, han sitter på Ariel IV däck och ja han slösar med sötvatten. Han får spola och tvätta och skölja så mycket han vill. Fantastisk känsla! Vår watermaker gör visserligen sötvatten men det behövs gott om ström för att köra den. Så watermaker vattnet måste prioriteras, till dricksvatten, matlagning, disk och lite tvätt. Duscharna blir vanligtvis mycket korta och snåla. Men idag störtregnar det. Soltaket/vattensamlartaket samlar mängder av regnvatten som sprutar ur två slangar, en på var sida. Vi spolar däck, fyller alla dunkar och tvättbaljor, sprutar och duschar oss själva och gapskrattar så det ekar i viken! Underbart! Tänk på det du, nästa gång du står och halvsover en kvart i din dusch!

Extremt rena och saltfria tog vi så upp ankaret och styrde ut på Molukkan Sea. Efter råttan, möglet och rädslan för kidnappare fick vi nu äntligen belöning, en två dygn närmast perfekt segling över stillsamt hav. Ariel IV stävade med sina 25 ton, för fulla segel, i 5 knop över blågrönt hav mot en av Indonesiens ostligaste öar, Halmahera. Solen gick upp och solen gick ner. Vi åt och sov, borstade tänderna, läste böcker, gick på toa, pratade om livets mening, poppade popcorn och allt annat som man gör på ”vanlig” långsegling. Förutom att kolla position, vind och segel förstås. Det upphör aldrig att förvåna oss hur livet helt enkelt går vidare, samtidigt som hemmet/båten flyttar sig till en ny plats. Magiskt!

Så i med ankaret igen i en vacker vik intill en obebodd palmklädd ”söderhavsö”. Vi snorklade en stund på korallrevet och vadade iland. En man kom paddlande i en liten träkanot och hälsade oss Selamat Pagi. Han förstod snart att vi inte kan många ord indonesiska. Det internationella kroppsspråket fick ta över. Han pekade på en palm och undrade om vi ville ha kokosnötter. Javisst förstås. Han klättrade, med bara fötter, uppför en palmstam och skar ner nötter som han sedan skar toppen av och gav oss att dricka. Vi satt där på stranden och ”pratade” om båtar och fiske. När nöten var tom skar han den i två delar och tillverkade en liten sked av skalet. Så kunde vi äta kokosköttet. Han log och skickade med oss nötter tillbaka till båten.

Vi ligger nu på ca 2 grader Nord, dvs 2 grader norr om ekvatorn. Varje grad motsvarar 60 sjömil. Vi närmar södra halvklotet igen. Den här gången har vi ingen ombord som behöver döpas. Hoppas Neptun kommer förbi ändå och hälsar. Han börjar bli en pålitlig gammal vän.

 

Kommentera » | 1 Kommentar »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com