”Happy days” konstigt nog

mars 30th, 2020

Här lever vi i vår ö-bubbla på Barbuda vid Antigua. Så härligt att vara fast i Västindien säger många. Javisst, vi dricker rom och grillar hummer på kvällarna, springer träningsrundor, snorklar och simmar långt på dagarna. Många trevliga seglare ligger här; från Sverige, Storbritannien, Irland, Frankrike och Sydafrika. Några seglar kite, windsurfar eller SUPar. Hälften av de tio båtarna är familjer med barn ombord. De seglar optimist eller paddlar bräda. Det är rena semesterorten. Kan man tycka om man ser oss utifrån.

Men det finns mycket oro som kommer fram vid lägerelden om kvällen. För allt som händer i världen förstås men också för oss här som verkar ha det så bra. En båtfamilj vill sälja båten och flyga hem. Det går inte. Eller kanske pappan längre fram kan hitta någon att segla hem båten med och familjen kan flyga. Med tre små barn varav ett bara två år är det svårt att inte veta vad som kommer att hända.

Många undrar hur de ska kunna segla hem över huvud taget. En del är ute på sin första långsegling och känner sig osäkra på hemseglingen över Atlanten. Azorerna, där båtar normalt pausar, har stängt. Kanske måste de segla direkt hela vägen hem.

Alla grannöar runtomkring är stängda. Reglerna från Antiguas beslutsfattare stramas åt nästan varje dag. Nu får vi inte segla runt mellan vikarna längre, har utegångsförbud kväll och natt och får endast besöka land för proviantering och eventuella besök på apoteket. Inga fler båtar får komma hit. Den lilla ö vi ”bor på” stänger ner efterhand liksom alla de stora länderna i världen har gjort. Hittills har konstaterats sju fall av Corona men inga dödsfall.

Samtidigt finns ett lugn här. Ingen kan förflytta sig eller göra nya planer. Vi ”bara är” här tillsvidare. Ganska skönt egentligen sa idag en ung familjefar som verkar ha levt ett stressigt liv i storstad tidigare. Vi har tre ägg kvar, en halv tomat, en morot, ett paket bacon och lite till. Får se hur många dagar vi klarar innan vi måste segla in till ”stora”  Antigua och proviantera. Då blir vi fast där.

Kommentera » | 10 Kommentarer »

Gömställe

mars 19th, 2020

Vi gömmer oss på Barbuda, en liten ö som tillhör Antigua. Här leker vi Söderhavet och låtsas att vi är på en atoll. Kritvita ständer, turkosa laguner, spännande rev att snorkla på. Men det är ont om palmer. Dem tog orkanen 2017. Iland finns inte en enda människa. De flesta ca 2000 invånarna bor i öns enda lilla by Codrington, någon mil bort.

I ”vår” vik ligger sju båtar, tre med barn ombord, varav en svensk katamaran ”Paloma”. Läge för beachparty. Matförrådet är tunt efter att vi redan gömt oss här en vecka, men grillspett är bra. Vi satte på det som fanns. Några nyfångade fiskar kompletterade solnedgångsmåltiden.

På Barbuda finns inga Coronafall, men man har stängt skolan och vi hörde att den lilla brödbutiken vägrar fler än tre personer åt gången att komma in. Hysterin har alltså nått även hit även om vi inte märker det i vår vilda vik.

Öarna runtomkring har stängt sina gränser. Vi kan inte komma vidare till St Barth och St Martin som vi planerat innan hemsegling över Atlanten. På franska St Martin måste man fylla i ett speciellt papper och motivera varför man behöver gå iland och vart man ska. Mataffärbesök är än så länge godkänt.

Nåväl, Barbuda är ett perfekt ställe att gömma sig på. Hoppas bara att affärerna på Antigua inte är tomma när vi måste bunkra inför överseglingen till Europa …

Kommentera » | 5 Kommentarer »

Mount Obama och Tarzan

mars 10th, 2020

Dominica är vår favorit-ö hittills i Karibien. Fantastiska vandringar i prunkande regnskog. Den absolut härligaste turen gick till ”Boiling lake”. Vi vandrade uppåt, uppåt, neråt, neråt och kom till en dal med varma små källor som genererar pysande rökplymer. Sedan mera uppåt, uppåt, neråt, neråt, nu med hjälp av klätterrep på flera ställen och hopp från sten till sten över forsande bäckar. Med lera upp till midjan nådde vi äntligen, efter fyra timmars vandring, en ca 70 m i diameter, kokande sjö. Ja, det är sant, hela sjön kokar och luften är full av ånga. Benen var som kokt spagetti och vandringsstavarna nästan också. På väg tillbaka badade vi i en ljummen pool med ett vattenfall över huvudet och simmade slutligen in i en ravin ”TiTou Gorge” genom iskallt vatten till en magisk grotta och ännu ett vattenfall. What a day!

Men så gjorde Eric en vanlig inspektion av båtens botten och hittade en bult till propellern som behövde fixas. Han kunde inte göra det under vatten. Guadeloupe, ön norr om Dominica, är fransk. Det är svårt att förstå vad de säger där och kön för upptagning var ca en månad! Men surprise, surprise, efter en nattsegling förbi Guadeloupe befann vi oss plötsligt på ön Antigua istället. Här pratar man engelska och är, som på Dominica, extremt hjälpsam. Efter två dagar var Ariel IV på land, fick propellern fixad och i vattnet igen.

Så nu kan vi fortsätta vandra. Igår besegrade vi Antiguas högsta berg, Mount Obama på 395 meter. Inte så högt kanske men spännande vandring i orörd trollskog, massa lianer och vidunderlig utsikt. Antiguas, i huvudsak svarta befolkning, bytte namn på berget. På en skylt står det; ”In honour of the historic election on November 4, 2008 of Barack, Hussein Obama, first black president of USA. As a symbol of excellence, triumph, hope and dignity. For all people.” Vi önskar att han fortfarande var president.

Kommentera » | 3 Kommentarer »

Maria 2017

mars 1st, 2020

Maria var förfärlig och skrämmande. Hon drog fram här, över ön Dominica i september under orkansäsong 2017. Hon slet av tak på 98% av alla hus på ön, kastade båtar upp på land, förstörde infrastruktur, slog ut sjukhus och skolor osv. 65 personer dog och 34 har man fortfarande inte hittat. Vindstyrkor gick upp till 75 meter per sekund. Regn orsakade jordskred som drog med hus. Förhöjd vattennivå orsakade stora översvämningar. Vi förfäras av vad vi fortfarande ser idag.

Vår lokala kontakt Markus i huvudstaden Roseau har en 13 månader gammal bebis. Han har fortfarande ingenstans att bo med sin familj. Hans hus blåste bort och delvis dränktes. Nu lever familjen tillsammans med Markus föräldrar i ett litet hus uppe i bergen. Han sköter några förtöjningsbojar i hamnen, tar betalt av seglare som använder dem och försöker spara ihop till att kunna laga sitt hus.

Vi träffade en liten fransk grupp med lokal guide Albert, på vandring i bergen. Han berättade att han var volontär efter orkanen. Han delade ut mat till dem som blev utblottade. Öar runt omkring som inte blivit riktigt lika illa åtgångna hjälpte till med förnödenheter och världsbanken m.fl. hjälpte med pengar.

I vår guidebok stod om ett ”hjälpsamt” hotell i Roseau som servar seglarna med jollebrygga, info om utflykter, tvättmöjligheter m.m. När vi kom dit fanns bara en ledsam ruin kvar. Boken var några år gammal …

Dominica är en av de vänligaste öarna vi har mött i Karibien. Folk hälsar, frågar om vi behöver hjälp och försöker inte lura av oss pengar med så kallade turistpriser. Vi tycker riktigt mycket om den här lilla utsatta ön, både människorna och dess vidunderligt vackra natur.

Kommentera » | Inga kommentarer »


Startsidan > Blogg

arielfyra@hotmail.com