Ankarplatsen i la Paz är ett känt dansställe. Vind, förstärkt med tunneleffekt i sundet, blåser båten åt ett håll. Tidvatten, som är starkt i sundet, tvingar båten åt ett annat håll, eller samma håll om vind och tidvatten råkar stämma. Tidvattnet vänder var sjätte timma och svänger då med sig båten åt ett nytt håll om inte vinden är stark nog för att hålla kvar båten i befintligt rikting. Ofta blir det så att båten svänger en bit och sedan lite tillbaka, ibland runt ett varv eller två. Ja, riktigt snygg (båt)vals. Och den får sitt personliga uttryck beroende på om båten är stor eller liten, långkölad eller kortkölad etc. När tjugofem båtar rör sig elegant åt olika håll ser man tydligt varför ankarplatsen är känd för det som fått namnet La Paz Waltz.
Vår sista vals i Mexiko är dansad. Ariel IV ligger nu i Cabo San Lukas och fullständigt hoppar i knäppa svallvågor från jetskis, bananbåtar, fallskärmsflygarbåtar, kryssningsfartyg, taxibåtar, valspejarbåtar, glasbottenbåtar, solnedgångsutflyktsbåtar, piratskepp, fiskebåtar, lyxmotorbåtar, stand up paddelboards, kajaker och många fler. Efter solnedgången är vi omringade av bara hälften av dem, nu med blinkande disco ljus, musik av alla slag och övertalande röster som säljer margaritas …
Det ska bli skönt att komma härifrån. Tre veckors segling till Hawaii kan bli riktigt lugnt och underbart efter denna cirkus. Vi har försökt proviantera för ett år. 100 kg mjöl och 350 liter mjölk t.ex. Båten är genomgången och väl förberedd för havssegling. Nu är det bara lite småjobb kvar. Idag sorterar doktor Eric bland annat i medicinskåpet och fiskeskåpet. På tisdag sticker vi västerut om ingen ändring av vädret sker. Lite nervöst förstås. Håll tummarna för oss. Det är mycket starkare än att korsa fingrarna som våra amerikanska vänner gör.
PS Än så länge ingen dengue feber, men 14 dagars inkubationstid …
