Så himla fint land vi bor i! När vi väl blivit av med reströtthet och flygplansbaciller såg vi den skimrande försommargrönskan och våra glada landsmän som längtat så länge efter solen. Vi fick telefonen att vakna, vi kunde kommunicera. Vi hittade cykelnycklarna och köpte en gammal bil. Vi gick runt i affärerna och fixade småsaker och log. Folk log tillbaka. Alla affärsbiträden var glada och trevliga.
Den magiska högtiden midsommar, firade vi med gamla vännerna Eva och Per som vi inte sett på två år. Det fanns goa vänkramar, jordgubbar, sill, blommor, dans runt stången och allt annat som hör till och som vi inte kunnat vara med om på så länge. Kanske hade vi inte kunnat njuta så ohämmat om vi hade firat midsommar varje år. Ett dopp i havet var skönt men konstigt. Kyligt och nästan inte salt alls.
Midsommardagen mötte vi så alla våra barn. Jens har hälsat på oss under resan; på Hawaii, Filippinerna och Palau så honom var det inte konstigt att plocka upp vid en station. Christian och Rasmus har vi bara mött genom skärmen. Den sista tiden har vi längtat galet mycket. Så stod först Rasmus där med sin flickvän Sofia. Och lite senare Christian och hans Lovisa som dessutom firar 3 nollor. Konstigt, det var precis som igår, stora kramar och massa glädje.
Det kom ett mail från vänner i Filippinerna som ser efter Ariel IV. Några Indonesiska sjömän har kidnappats. Den Filippinska armén har under den nya presidentens ledning tagit i med hårdhandskarna och meddelar att de har dödat tio av banditerna. Får se om det nu leder någon vart?
Det är skönt att vara hemma i Sverige ett tag.
