Så korsar vi vårt spår igen. Spåret från världsomseglingen med barnen för 18 år sedan igen. En gång tidigare har vi gjort det. På Samoa. Vi vill helst inte komma tillbaka, vill ha de gamla upplevelserna tillsammans med barnen intakta. Och första gången är alltid mest spännande.

Men komododrakarna kan vi inte bara dra förbi. Och för övrigt så seglar vi nu tillsammans med en ”barnbåt” från Florida. Vi kan få uppleva drakarna ännu en gång tillsammans med den härliga omedelbarhet som bara barn har. Vi väljer den här gången Rinca, den andra ön där drakarna finns. Ingen vet varför de inte finns någon annanstans i hela världen. Egentligen är de inte drakar utan reptiler, enorma ödlor.

Vi mötte vår guide på en brygga kl sju på morgonen. ”Ariel IV” och ”Cool Runnings” låg väl ankrade i viken utanför men slet i sina kedjor i den starka sydostmonsunen. Gaby 11 år och Ben 13 sprang lite före på stigen men stannade med ett ryck när de plötsligt fick syn på den första Komododraken som långsamt rörde sig framåt ett tjugotal meter från dem. Den vände huvudet mot barnen, körde ut och in med den tudelade långa tungan och gav ifrån sig ett väsande läte.

Draken var verkligen enorm, kanske fem meter lång, svansen inkluderad. Den hade kraftiga ben med otäcka långa klor och ett jättehuvud som såg ut som en orms. De äter allt som rör sig, vildsvin, rådjur och till och med vattenbufflar. Guiden ställde sig framför barnen och riktade en stor käpp mot draken. Föräldrarna såg helt förfärade ut. Det gick en minut, sedan vände draken på huvudet igen och lommade vidare. Den där var inte hungrig sa guiden. De äter mycket, men bara ungefär en gång var fjortonde dag.

Det finns omkring 1500 drakar på Rinca. De är svåra att upptäcka med sina kamouflagefärjade fjäll. Vi hade tur och fick se 7 stycken varav några var mätta och lata. När vi äntligen vågade gå lite nära tog guiden bilden ovan. Den är inte fotoshoppad …