Sanningen, Ramadan och lite till

juni 25th, 2017

En del av sanningen är, som Du säkert förstått, att vi inte glider fram helt enkelt över världshaven och inte heller sitter på däck och dricker drinkar särskilt ofta. Men vi gör det! Och varje njutstund är värd dubbelt så mycket för oss, för att vi har fått kämpa för den. För att vi har seglat långa sträckor med nattvakter och ibland jobbigt väder, för att vi har lagat grejor som går sönder på båten och för att vi har klarat möten med motsträviga byråkrater i olika länder.

Vi kom till Gili Air Island, turistmagnet för unga backpackers, med blandade förväntningar. Vännerna på Cool Running var redan där och hjälpte oss att förtöja vid en boj. Vi hade nog inte vågat oss in i den röran annars av turistbåtar, vackra traditionella fiskebåtar och gamla paddelkanoter. David och Gudrun och deras två barn tog med oss till sin favoritrestaurang vid stranden, men kockarna var inte där. Mörkret hade just fallit och alla muslimer hade gått hem för att äta. Det är Ramadan så de fastar under dagen. Vi hittade en annan bar med hinduer eller möjligen kristna i köket. Det blev en fantastisk njutkväll

Nu ligger vi vid en annan boj, på Bali. Här är 90 % av befolkningen hinduer men myndigheter och många affärer är stängda under firande av slutveckan av Ramadan. Gissa om det går att förlänga vårt Visum som vi hade planerat eller om vi måste betala böter för att direkt klarera ut ur landet några dagar för sent.

Det är nymåne och tidvattensskillnaden är nästan tre meter. Tio meter bakom Ariel dyker plötsligt revet upp två gånger om dygnet och blir torra land i mer än hundra meter in mot stranden. Vid lågvatten går det inte att komma in till dingebryggan utan vi får gå i vattnet den sista biten. Nu är det dags för storproviantering inför överseglingen av Indiska Oceanen. Det var inte helt lätt att bära en 25 kg säck med mjöl på ryggen genom vattnet ut till dingen eller alla de andra stora lådorna med mat. Som tur är har vi fortfarande stora säckar med toarullar, ris, havregryn och andra basvaror kvar ombord sedan senaste storprovianteringen på Fiji.

Eric går igenom båten inför de långa seglingssträckorna framöver. Just idag var det toan och alla dess slangar som måste rengöras så vi inte får nödstopp mitt på oceanen. Jag har börjat gå igenom våra rutiner, vad som måste kollas sista dagen innan avsegling, vem som ska ha vilka vakter natt och dag, vem som tar med sig vad om vi måste överge båten och om våra ”grab-bags” innehåller det vi behöver i nödflotten.

Listan med förberedelser som måste göras minskar långsamt. Vid dingebryggan ligger en underbar liten Indonesisk bar och restaurang. Där håller de andra långseglarna till. Vi belönar oss själva varje dag…

6 svar till “Sanningen, Ramadan och lite till“

  1. Margareta Veber skriver:

    Hej, det var verkligen stor igenkäningsfaktor på det inlägget. Vi ligger själva i La Coruna med vår Anna Lisa, vi är på väg hem till Sverige med våra två barn efter ett år i Karibien. Färskvatten pumpen till vår motor har gått sönder och ska lagas, efter helgerna, sen ska vi vänta på nästa väderfönster… Men där i mellan är det underbart att långsegla 🙂

    Margareta Veber
    S/Y Anna Lisa af Skanør

  2. Hanne och Patrik skriver:

    Hej! Vi fortsätter med våra små utflykter med motorsnipan ”Rani”. I år går vi norrut längs västkusten ända till Halden. Där får vi båten lyft och transporterad till Nössemark vid sjön Stora Le. Sedan går vi Dalslands kanal till Vänern och vidare tillbaka till Malmö/Klagshamn via Vänersborg/Göteborg. Vi följer er med spänning. Hanne och Patrik

  3. Irene Grahn skriver:

    Kvällsljuset silas flimmrande genom skogens alla lövträd och barrnålar.
    Mätta efter pasta med salviasmörfrästa tomater och feta ost vilar vi till
    kvällssång från alla fåglar. Idag har vi röjt i backen, grävt i jorden bland
    mull och maskar. Vräkt samman stora jordkokor till en vacker hög i kanten
    av våtmarken. Dragit bort de längsta slystammarna till kanten av ängen.
    Vattenpaus på slänten full av smultron. Girigt lät jag det kalla källvattnet
    rinna ner I strupen. Solen glittrade och kittlade svettpärlorna på näsa och panna.
    Vi finns här när ni kommer”hem” från er seglats på haven. Med rötterna i jorden.
    Kram på er från landkrabborna Tomas och Irene.

Lämna ett svar