Tillbaka till vildmarken

augusti 23rd, 2013

Livet i Vancouver var sol och värme. På platser där man vet att det blir fint och varmt är det så enkelt att leva. Man kan planera för utflykter, aktiviteter och grillfester utan att oroa sig för vädret. Sol betyder inte stress att särskilt ta vara på dagen, att absolut ge sig ut och segla eller bada eller så. Vi kunde vara under däck och arbeta vilken dag som helst och planera uteaktiviteter för vilken dag som helst.

Nu på några veckors segling, med vännerna på Synchronicity, som fört oss tillbaka på ett sista besök i Kanadas vildmark innan seglingen söderut mot Mexiko. Tillbaka bland de höga fjällen i de djupa fjordarna med björnar och örnar runt hörnet. Och tillbaka till det ostadiga sommarvädret … ibland sol, ibland regn, ibland dimma tjock som en halsduk. Det tar emot att packa upp de tjocka täckena som vi så ordentligt hade vacumförpackat. Så hmm, bara några veckor, vi får väl frysa lite då (eller lägga över några extra filtar i kojen).

Men också tillbaka till de avlägsna platser där människor måste skapa sig annorlunda liv. Ankaret gick längst upp i en fjord, Bute Inlet. Därifrån utforskade vi i gummidingen, med viss möda, långt, långt upp i en läskigt forsande flod. Med vår stora utombordare kan vi plana ovanpå det strömmande vattnet. Helt överraskande fann vi resterna av en gammal ”loggingcamp” och några kvarblivna invånare. Chuck och Sharon hade arbetat i timmerbranchen i hela sitt omkring 70-åriga liv. Efter att barnen vuxit upp flyttade de till en stor segelbåt som Chuck själv byggt och bodde där i 18 år medan han arbetade som mekaniker i loggingcampens maskinverkstad och hon som kock åt skogsarbetarna. Sedan sålde de båten, byggde ett eget hus på campen och flyttade iland. Under 20 år har de byggt upp det som nu är en enkel förläggning för ett fåtal skogsinspektörer, men framför allt för besökare som vill uppleva den storslagna vildmarken, fiska, jaga och vandra. En dundrande fors ovanför huset förser hela lägret med vatten, elkraft och värme. En stor köksträdgård har långsamt byggts upp under årens lopp, med jord som tillverkats av egen kompost. Historiska rester av det omfattande skogsavverkningsarbetet finns överallt att se. Sharon skickade med hallonsylt och Chuck drog upp en massa rabarber åt oss. Inte vad vi väntat oss att få i dessa karga trakter.

Lämna ett svar