Var dag är som en gyllne skål till bredden fylld med vin, så lyder en rad i en fin gammal visa.

Första dagen i SanDiego fick vi en fantastisk vacker ankarplats vid en strand och en golfbana. I marinområdet längre bort kollade vi var man kan fylla gasolflaskor, var man kan få tillsnickrat ett nytt styrblad till vindrodret, var man kan få uppsytt ett soltak, var det finns reservdelar till watermakern och var man kan få en särskild extraförsäkring för Mexiko. I varje affär fanns en vänlig människa som hjälpte oss hitta rätt. Innan dagen var slut hade vi alla svar! De brukar ta evigheter att finna eller så finns de inte alls.

Andra dagen i San Diego fick vi bli medlemmar i den lokala yachtklubben och hade därmed en säker plats att lämna dingen, gratis internet, tillgång till duschar, vattenslang, bar och solaltan, möjlighet att äta restaurangmat billigt och hade fått en mötesplats med en massa trevliga seglare.

Tredje dagen sken solen, liksom alla dagar här. Vi badade, solade, latade oss på däck, tvättade lite båt och kläder, kollade den milslånga jättebeachen en bit bort, blandade oss med jet set folket vid hotellpoolen, sprang en runda över gräset intill ankarplatsen, såg två utomhusbröllop och en femtonårsfest och satt på däck med ett glas vin i den ljumma kvällen och såg solen gå ner.

Jag har nästan glömt de andra skålarna, de jävliga dagarna …