Vilken fantastisk besättning vi har fått! Eric och jag behöver varken fånga fisk, fixa katastrofer eller baka bröd

Seglarvänner har tipsat oss om att man kan tillverka fiskedrag av tandkrämstuber. Tomas gjorde ett på riktigt. Vi har fått sex napp på det redan, varav en smarrig guldmakrill och en wahoo som hamnade väl tillagade i våra magar. De andra dyra lyxdragen funkar inte …

Jag skulle hämta en buljongtärningar i lagerskåpet. Ett lock gick av en stor burk och tio tusen popcorn dansade ut i kajutan. Ve och fasa, jag nästan grät. Peter plockade lugnt upp vartenda ett.

Efter tre dygns segling var brödet slut. Paula hoppade i en kajak, paddlade in till en hal stenbrygga, svingade sig upp på den, sprang till den lokala affären och köpte bröd. Senare på dagen bakade Peter bröd till nästa dag.

Seglingen från Marshall Islands, Jaluit Atoll, till Kosrae gick för fort. En stark passadvind gav oss rejäl skjuts i häcken och Ariel dundrade med två rev i storseglet, över Stilla havet i omkring sju knop. Sista dygnet blev vi tvungna att minska segel ytterligare för att inte komma fram på natten. Passagen in mellan reven i Lelu hamn kan vara lurig i mörker. Sjökorten stämmer inte här utan vi seglade, på skärmen, rakt över land. Tre i besättningen hade sjöben direkt. För två av oss tog det längre tid att vänja sig vid gungandet och kung Neptun fick några offergåvor, men alla tog vi solidariskt våra vakter. Otroligt bra gjort av en nästan grön långseglarbesättning.

Väl framme på Kosrae var det belöning; lyx och äventyr, som gällde. Ekokrogmat under mangroveträd, vandring till bergets topp genom tät djungel, utforskande av japanska tunnlar från andra världskriget och lite snorkling och sån´t.

Vi är nu riktigt långt borta. Det här är Mikronesien i norra Stilla Havet. Vi är den enda båten på Kosrae, tredje båten det här året. I södra Stilla Havet längs ”Coconut milk run” seglar numera hundratals båtar. Vi firar med ankardram!