Ner och kanske upp

maj 22nd, 2017

Indonesien är fantastiskt! Här bor mer än 200 miljoner människor. De tillhör omkring 300 olika etniska grupper och talar 365 olika språk och dialekter. Man äter lite av varje, även orm, fladdermöss och rökt hund. Landet är världens största örike och sträcker sig norr och söder om ekvatorn över totalt 1770 km. Det består av 13677 öar varav omkring 6000 är bebodda. Indonesien har under historiens gång tillhört en rad olika länder som varit ute efter den värdefulla kryddhandeln; Portugal, Spanien, Holland, Spanien och Japan. Inte konstigt att människorna är olika vart vi än kommer, men de är numera stolta över sitt gemensamma land och sin rödvita flagga.

Det funkar lite si och så med både det ena och det andra här men ingen verkar bry sig. Vi anpassar oss. Ni skulle se vår nya ankarlanterna. Den gamla har gått sönder, LED varar inte för evigt. Den hade  vitt runtlysande ljus som det är så noga med i väst. Nu har vi en ankarlanterna som blinkar hysteriskt i lila, turkos, grönt och lite vitt…

Vi låg ankrade i en vacker vik på 15 meters djup, utanför Waisai, norr om Sorong. När vi skulle ta upp ankaret för att segla vidare slirade motorn till ankarspelet. Ankaret satt fast i botten trodde vi. Efter att ha dragit kedjan framåt med båtens hela tyngd försökte vi igen. Ankarspelet gick upp i varv och kedjan rörde sig uppåt men oerhört långsamt. Vi vågade inte dra mer. Motorn kunde gå sönder. Nu misstänkte vi att något jättetungt hade fastnat i ankaret. Eric fick på sig snorkelgrejor och dök ner så han kunde se. Inget konstigt där. Det måste alltså vara fel på ankarspelet. En långseglarbåt utan fungerande ankarspel är en ”sitting duck”. Fy f-n så mycket oro som dök upp.

Vi fick till slut upp ankaret för hand med hjälp av de stora skotvinscharna och seglade till en närliggande färjestation där finns en brygga. Eric jobbade hektiskt i två dagar med att kolla alla delar, kablar och kontakter och var på god väg att montera ner hela j-a motorn till ankarspelet. Han tänkte prova att sätta dit den gamla motorn som ett sista desperat försök. Den fungerar inte så värst bra men vi har kvar den för nödlägen. Men så bestämde han sig för att först försöka ringa firman som tillverkat ankarspelet; Muir i Australien. Nu var det nog dags för lite medvind. En jättebra tekniker förstod problemet och sa att vi skulle försöka spraya med 5:56 i motorn, kanske hade bara kolen fastnat, det var värt ett försök. Vips så fungerade ankarspelet…

Totalabsurt! Men vi kunde segla vidare till Spice Islands och Ambon. Här ligger vi nu vid en boj och är nöjda med att slippa ankra på ett tag …

 

4 svar till “Ner och kanske upp“

  1. Sven-Arne Lillrud skriver:

    Haa en bra dag

Lämna ett svar