Staden Nuuk ser på sitt sätt ganska yrvaken ut. Det gamla fångstsamhällets bostäder har blivit museum. Låga hyreshus från sjuttio- och åttiotalet representerar det spirande moderna samhället. De ser nu illa medfarna ut med flagnande färg och tvätt på tork längs hela raden balkonger. Frapperande många hus från den tiden är slitna och skulle behöva renoveras. Inblandat bland dem är nya stora hyreshus och villor och ett arkitektoniskt avancerat kulturhus, allt byggt i trä. Alla husen är, som vi sett i byarna tidigare, målade i glada starka färger, i vågade kombinationer. Vi såg ett illturkost hus med illila knutar och fönsterbågar. En grönländare vi mötte berättade att man faktiskt inte får måla sitt hus i samma färg som grannens hus.

Årets nationella kanottävlingar pågick i Nuuk. Inte bara hastighetstävlingar som hemma hos oss, utan också tävlingar om vem som kan göra den snabbaste och snyggaste runtslagningen med kanoten och komma upp på andra sidan och vem som kan kasta harpunspjut längst och mest pricksäkert.
Alla vi möter talar grönländska, en del också danska, bara några få kan engelska. Alla gatuskyltar är skrivna på grönländska, information och affärsskyltar också på danska. Grönländska är svårt att förstå med långa för oss krångliga ord, påminner lite om samiska.

Vi la loss och lämnade Nuuk i härligt solskenen. Dieseltanken var breddfylld med 700 liter och runt hela däcket stod extra dieseldunkar sammanlagt 300 extra liter. Nordvästpassage och vildmark, we are soon ready. Som tur var kostade dieseln här bara omkring fyra kronor litern.