Peel Sound, namnet vi hört på radionätet den senaste veckan, med tillägget sju, åtta eller nio tiondels is. En ispropp som gjort det omöjligt att ta sig igenom. Young Larry fick vända. Ariel IV låg i Erebus Bay och väntade. Vinden gick över på nordöst och efter några dagar fick vi det glädjande beskedet att Peel Sound brutit upp. De andra två möjliga södergående sunden var fortfarande stängda. Det hade varit särskilt spännande att gå genom det smala Bellot strait men isen gör det omöjligt. Det är viktigt att ge sig iväg när det går, oavsett vilket sund som öppnar. Bellot är känt för sin skönhet och ökänt för besvärliga ström och isförhållanden. Glada fotar vi farväl till Erebus Bay och Franklin klippan. Motorgång mellan två tiondels is gick bra. Flytande packisflak med mellan hundra och tjugo meters mellanrum. Rorsman måste hela tiden vara på helspänn och i mer istäta områden ha en utkik i masten. Nu hade vi tur. Vind kom, mycket vind, men inte förrän vi hunnit igenom isbältena och seglade i nästan isfritt vatten. Plötsligt var seglingen som vanligt i kuling bara femton grader kallare, fram med blåbärssoppan! Efter tvåhundra sjömil och nästan två dygns segling angjorde vi False Strait på Somerset Island, den vik som låtsas vara Bellot strait. Från en bergstopp nästa dag såg vi ett läskigt strömmande isvirvlande Bellot och på andra sidan sundet den nordamerikanska kontinentens absolut nordligaste punkt.