Nu har vi kommit några hundra sjömil söderut igen. Mörker har börjat göra sig påmint. Natten varar mellan ungefär kl elva och klockan fyra. Sista biten innan Gjöa hade varit isfri och vi trodde och hoppades att den värsta isfaran nu skulle vara över. Men det visade sig att med friska nordliga vindar hade gammal is drivit ner genom Peel Sound och Franklin Sound. Den låg i vår väg strax sydväst om ön Jenny Lind. Vi visste det skulle finnas mindre isbälten. I verkligheten hade isen tätnat till nio tiondelar och det fanns ingen möjlighet att komma igenom. Vi blev tvungna segla söderut längs iskanten. Skulle det gå att komma runt? Efter flera timmar glesnade den något och vi beslöt oss för att gå in i den, för motor trots fin seglingsvind. Det går inte att slalomåka genom smala passager för segel. Ibland blev vi tvungna att gå på rak kontrakurs för att komma runt några hundrameter breda flak. Niklas satt som vanligt i masten och guidade oss mot bredare kanaler och till äntligen öppet vatten igen. Den extra rundturen medförde att vi skulle bli tvungna att gå den sista distansen till Cambridge Bay i mörker. Gissa om det var läskigt!