Glada laxar!

juli 9th, 2011

Fre 1 juli

Det var väl så här jag tänkte mig Alaska. Vi seglade in i en djup vik Afognak Bay och ankrade alldeles ensamma i världen vid en rund rolig skogsklädd ö. Av de yttersta träden fanns bara spöklika stammar kvar. Träden saltförgiftades 1964 när ett förfärligt jordskalv fick Kodiak Island att sjunka omkring en och en halv meter och trädens rötter plötsligt blev omgivna av saltvatten. En tsunamivåg förstörde som följd av jordskalvet hela Kodiak hamn, närliggande bebyggelse och ett stort antal byar.

I dingen for vi så med lilla utombordaren uppför floden, kände oss som upptäcktsresanden i en annan tid. Lekfulla havsuttrar poppade upp och ner med sina huvuden och kikade på oss, en del flöt avspänt på rygg och kliade sig njutningsfullt på magen. Vita havsörnar, den ståtliga amerikanska symbolen, svingade sig elegant genom luften i samma antal som kråkor hemma. I nästan varje trädtopp satt en örn och kollade läget. Floden blev grundare och grundare, i en krök gav vi upp och drog upp dingen vid en liten stig. Med två bananer, två påsar nötter och en flaska vatten i ryggsäcken gav vi oss iland med mistluren och björnpepparsprayen redo. Tre högar björnspillning och ett ställe med tydliga björnspår fick oss att sjunga högt och banka med pinnar på vår väg genom skogen. Väsnas så mycket som möjligt hade vi fått lära oss.

Michael och Natura, vänner från förra året i Kodiak, kom hem sent till sin stuga vid floden. Laxarna, som de har som jobb att räkna, håller sig helst i skuggan soliga dagar och är inte sugna på att hoppa och simma uppför floden till barnkammaren i sjön. Michael och Natura kunde lämna laxgrindarna nere över hela flodbädden och ta lite ledigt. Bara en liten lucka in i mätningsfållan var öppen där ett tiotal laxar simmade runt och väntade på att bli vägda och mättar. Fiskerimyndigheten är noga med att laxarna ska ges möjlighet att föröka sig och finnas kvar i ungefär samma mängd år från år. Först när tillräckligt antal har gått uppför floderna får fiskebåtarna klartecken att börja sin laxfiskesäsong. Michael drog med en stor håv genom vattnet och fick upp en medelstor lax. Han dödade och rensade den snabbt och gav den till oss i en påse. ”Här färsk röd lax till kvällsmat”, sa han. Berätta bara inte att jag fångade den så här, fiskarna ska egentligen ha en sportslig chans att undvika ett fiskespö. Laxen var illröd i köttet och fantastiskt god!

Lämna ett svar